NathaliePettersson

Dag 206

Hejsan!

Den senaste veckan har bestått av plugg och plugg, och en fotbollsmatch, som vi inte pratar om. Igår skrev jag kursprov i fysik och har därmed avslutat en 150p kurs. Jag satt i provsalen i närmare 4 timmar och det kändes väl okej, jag har ingen aning hur det egentligen har gått, i fysik vet man aldrig känns det som. Idag hade jag swahiliprov och nu är denna veckan klar! Dock så tar inte plugget slut där för jag har svenska presentation, biologiprov och kemi prov nästa vecka. Känner just nu att jag inte orkar plugga, har verkligen ingen motivation och känner att man inte får utdelning för det man gör. Man ska bara prestera på prov efter prov. Jag är så trött på att skolan inte handlar om att lära sig, om att skaffa kunskap och att utveckla sig själv, varför ska ALLT fokus ligga på bokstäver som tydligen förklarar hur bra förmågor du har i exempelvis språk. Varför ska allt handla om att bedöma och betygsätta, det är verkligen så konstigt för hur kan man ens bedöma en annan människa? Antar att man ska skilja på att bedöma vad människan uträttar och vem människan är, men eftersom det är människor som bedömer människor -och människor aldrig någonsin kommer kunna vara 100% objektiva- blir skillnaden inte så stor. I alla fall inte för eleverna. 

Nu ska jag fortsätta plugga men på lördag blir det brunch i självaste Nairobi National park, det ska bli kul. Sedan ska jag bara fortsätta plugga och ta det lugnt. 

kwaheri!

 

Ridning bland giraffer och Zebror!

Jambo!

Tidigt imorse åkte ett litet gäng till Sancuary Farm i Naivasha för att spendera dagen med rid-safari! Det var lika bra som sist vi var där i höstas, så himla häftigt när man får chans att komma så nära djuren. Det är intressant hur djuren inte alls känner obehag när man kommer ridandes på en stor häst jämfört med när en människa kommer gående. Efter att jag som var i den första gruppen som red kom tillbaka gick jag och Alexandra bara runt bland djuren en stund och fotade och kände in den häftiga känslan när man får komma så nära. 

 

 

Gårkvällen avslutades med utgång som kunde ha blivit en jättebra kväll men råkade tappa min mobil så nu är jag för tillfället mobillös... Vill försöka lösa det problemet så snart som möjligt.

Det var allt för mig, ha det så bra! 

Fältstudievecka i Ol Pejeta

Jambo Rafiki!

Denna veckan har varit så rolig, givande, och underbar! Den har satt igång många tankar och även givit mig viktiga konversationer med mina kamrater. Veckan har bjudit på skratt, tårar, hopplöshet, hopp, och mycket mycket glädje! 

Tidigt i måndags åkte alla Natur tvåor och treor till ett conservency som heter Ol Pejeta som ligger i Laikipia County ungefär 5 timmar bort, bortom Mount Kenya. I Ol Pejeta jobbar de väldigt mycket med bevarande av djuren och naturen och har bland annat fokus på conservation för noshörningar och schimpanser. De har ett arbete för att utöka populationen svarta noshörningar och har efter lyckade insatser den mest individtäta parken i hela Östafrika. De har också de tre sista northern white rhinos som finns i hela världen och ett stort projekt i att försöka få arten att överleva till ännu en generation. Dessutom är det endast här i hela Kenya som man kan se schimpanser då de hjälper schimpanser som på olika sätt hamnat illa och har gett dem ett bättre liv.

Detta var min vecka

 

Måndag

Som vanligt åkte vi tidigt på morgonen och kom fram till första campet runt 12-tiden då vi åt lunch och packade in packningen i tälten. Detta campet var nästan som en lodge så man sov i stora ''hustält'' som hade våningssängar som man sov i. De erbjöd även myror och väldigt stora spindlar som man fick sova med, väldigt mysigt. Efter att vi landat bytte vi om för eftermiddagsaktiviteter på campet. På schemat stod klättring, cykling och utövande av wildlife egenskaper. Det sistnämnda innebar att man i sin grupp gick med en Maasai som berättade lite om att jaga och göra upp eld och sedan fick vi testa på att skjuta spjut och pilbåge samt se på när Maasaien gjorde upp eld med pinnar i elefant bajs. Roligast av detta tyckte jag var pilbågen helt klart, kanske för att jag var en av de få som lyckades sätta målet en gång (stolt tjej haha). När vi cyklade så cyklade vi med mountainbikes i en bana som bestod av några hinder. Vi fick testa banan några gånger och sedan var det dags att ta tid. Det var väldigt roligt. Det sista min grupp gjorde på dagen var att klättra och egentligen var jag väldigt otaggad innan vi började då jag var jättetrött från cyklingen och ville bara snabbt upp en gång till toppen och sedan chilla. Så blev det dock inte och efter slit och vilja kom jag till och med upp på den svåraste banan. Detta var helt klart dagens höjdpunkt haha (ännu en gång, sjukt stolt tjej haha). Till middag serverades väldigt god hamburgare och efter det avslutades kvällen tidigt vid en lägereld innan vi tidigt gick och la oss. 

 

Tisdag

05:30 var det frukost, och då skulle vi ha packat ihop våra saker för att klockan sex ge oss av till nästa camp, som låg inne i parken! Idag gjorde vi väldigt mycket och det var het klart den mest händelserika dagen på veckan. Först skulle vi ha åkt till schimpansstället men innan dess träffade vi på några noshörningar några meter från safaribussarna. Dessutom var det en alldeles underbar soluppgång som steg upp över Mt Kenyas topp långt borta i skyn. 

Väl hos schimpanserna fick vi städa en av deras utomhusbur och sedan fick vi se på när de fick frukost. De berättade om sitt arbete, hur de tar hand om aporna som kanske gått igenom svåra traumatiska upplevelser samt om hur smarta dessa djur är. En mycket häftig upplevelse. 

Efter besöket hos aporna fick vi en kort gamedrive till huvudkontoret där vår första föreläsning väntade. Eftersom jag inte går Wildlife var jag inte tvungen att lyssna på dessa föreläsningar av den anledningen att jag inte kommer ha prov på det, men trots en mycket monoton uppläsning av faktan var det ganska intressant ändå. Vi åkte tillbaka till campet och fick i oss lunch, därefter väntade några av det mest otroliga mötena jag någonsin upplevt. Vi åkte till stället där de har de sista Northern white Rhinos för att göra diverse saker. Först fick vi en guidad tur i ett litet rum som speglade Ol Pejeta och dess arbete. Sedan fick vi träffa en noshörning! Denna svarta noshörningen heter Baracka och tas hand om speciellt eftersom han på grund av olika anledningar är helt blind och skulle inte klara sig själv ute i den vilda. Skötaren som hängde med oss ropade på honom och som om ingenting kom noshörningen när han hörde sitt namn. Det var riktigt imponerade! Vi fick mata Baracka och även klappa honom om man vågade. 

När vi matat och träffat Baracka gick vi vidare till nästa noshörning, och denna gången Sudan. Den sista manliga northern white rhino. I hela vida världen. Detta mötet och vad de berättade för oss satte spår i mig som jag tänker mycket på, hur sjukt det är. Vad skulle jag tänka om jag var i Sudans situation...

Mocka skit var det som vi fick göra härnäst, men inte vilket skit som helst, skit från de tre sista northern white rhinos! Och det var så mycket! Men lite coolt ändå att kunna säga att man mockat noshörningsskit. Under behandlingen av bajset fick vi också se en av the small five! En liten skalbagge som har ett horn som ser ut som en liten skolbaggenoshörning, ni vet sånna som är med i lejonkungen. 

Som jag sa var denna dagen väldigt händelserik och innehöll förutom det jag redan berättat om mycket gamedrive och många djur. Och på kvällen, precis innan solen gick ner fick vi se dem, två stycken geparder som tog sig en promenad i det fina kvällsljuset. Ännu en häftig upplevelse!

När vi kom hem till middag möttes vi dessutom av elefanter! Bara några meter från våra tält!

 

 

Onsdag

Idag fick vi sova lite mer eftersom vi till skillnad från dagen innan inte skulle göra så värt mycket. Detta var en dag som innehöll mycket föreläsningar och inte så mycket praktiskt. Dock bjöd parken på väldigt fina glimtar ändå. Vi fick även idag besök av elefanter! Och denna gången var de nära och många! En liten elefantfamilj som korsade den lilla floden som låg vi vårt camp. Där satt jag länge och bara förundrades av de underbar djuren, verkligen mitt favoritdjur på savannen. 

En liten längre gamedrive blev det också då vi skulle få se på en av parkens korridorer som ger möjlighet för djuren att vandra ut och in ur parken. Vi fick veta varför korridorerna var utformade så som de var så att alla djur utom noshörningar skulle kunna gå igenom den. Varför inte noshörningarna ska kunna passera är dels för att deras arbete med att bevara arterna och för att det är mycket enklare för tjuvskyttar att skjuta en noshörning som inte går inne i en skyddad park, dessutom har de koll på alla noshörningar i parken om någonting skulle hända. På vägen tillbaka till campet från korridoren fick vi också syn på ännu några katter! Lejon! Ååh vad lejon är coola! 

På onsdagskvällen var det dags för något som många sätt fram emot, natt-gamedrive! Dock så uppfylldes inte riktigt våra förhoppningar då vi knappt såg mer än en hare. Men nu har man provat på att åka på savarin på natten också. 

 

 

Torsdag

På morgonen lämnade vi campet inne i parken eftersom idag var vår sista dag som spenderades inne i parken. Idag fick vi besöka några boskapsskötare och se på när kossor skulle tvättas för att de inte skulle få olika sjukdomar. Denna händelse upprörde många och många reagerade. Jag tyckte det var lite jobbig att se, och gick undan en bit. Detta var för att de kossorna vi fick se inte var vana och skötarna fick tvinga in dem i den trånga gången till duschen. Det blev en konstig situation som slutade i att vi fick be om ursäkt för några kommentarer. Denna händelse väckte också många tankar och känslor inom mig. 

Efter att vi träffat kossorna fick vi också se en bomas, vilket är en bus för boskap där de är under natten och ska tydligen vara bra för massa saker. Det ska göra gräset bättre och skydda kossorna från predatorer under natten. 

Idag fick vi även göra något som jag länga drömt om! Vi fick stå på ekvatorn! Mitt på jorden, med ena foten på norra halvklotet och andra foten på södra.

När vi fått ännu en liten föreläsning var arbetet inne i parken klart, nu skulle vi ut och vidare till en skola! Denna skola låg väldigt nära första campet som vi även skulle sova på sista natten så efter lunch promenerade vi bort till skolan. Väl där fick vi undervisa lite, det vill säga leka med barnen, vi fick även bygga nya skolbänkar och måla blackboards. Jag, Carmen och Alexandra bestämde oss snabbt för att vi ska bygga en bänk och sysselsatte oss med den hela eftermiddagen. Det sista vi gjorde på skolan var att vara med på en samling, de sjöng och dansade för oss och vi sjöng och dansade för dem. Som avslutning körde vi alla tillsammans smågrodorna och det var så härligt. 

 

Fredag

Sista dagen på veckan och idag hade vi bara förmiddagen på oss innan vi skulle åka hem. Vi fick besöka skolan igen på förmiddagen och bygga klart våran bänk och säga hejdå till de fina barnen. Sedan var det bar att packa ihop och påbörja resan hem till Nairobi. Och detta var min vecka, en alldeles jättebra vecka som jag kommer komma ihåg länge!

En upplevelserik, tankerik och givande vecka! Jag är så så nöjd. 

Kwaheri!

Mot nya äventyr!

Jambo!

Just nu sitter jag i giraff och försöker plugga fysik, går sådär måste jag säga... Men men jag har några veckor kvar innan kursprov så förhoppningsvis ordnar det till sig tillslut. När vi i Måndags kom hem från Mount Kenya tog vi det inte direkt lugnt. På kvällen drog vi till Art för att fira och dagen efter blev det massa plugg eftersom vi skulle ha grammatikprov i onsdags. Efter tre skoldagar kändes det som lov ännu en gång eftersom vi ska iväg imorgon igen! För att fira detta lite grann hade världens bästa Alexandra köpt chips, guacamole ingredienser och massa grönsaker! Tillsammans med ett härligt gäng förvandlade vi biblioteket till en biosalong och såg på ''På spåret'' samtidigt som vi gottade oss i snackset. Jag har inte riktigt varit ett fan av på spåret i mitt liv, men tillsammans med de fina vännerna och roliga deltagare så blev det riktigt mysigt. Resten av kvällen sov jag till en film tillsammans med Ida, åt upp andras kakor som de lämnat i elevköket och som tack för dem städade vi i köket efter de som bakat kakorna. Dessutom hann jag och Ida med lite skitsnack med bästa boardingvärden Tilan innan vi gick och la oss. I lördags gick vi på dagen en promenad och fick se lite nya delar av Nairobi vilket vi alla som var med på trippen tyckte blev lyckat! På kvällen gick vi för första gången på bio på Junction och självklart såg vi Fifty Shades Darker och den överträffade faktiskt allas förväntningar. Jag tyckte den var mycket bättre än den första filmen! Idag har jag mest tagit det lugnt och försökt att plugga, vi gick till Junction en snabbis förut för att köpa grejer till nästa vecka för imorgon åker vi iväg igen!

Imorgon börjar nämligen årets fältstudievecka vilket betyder att alla som går någon av East African kurserna här fördjupar sig i kurserna. East African Wildlife ska till Ol Pejeta, East African Development ska till Kisumu och Model UN stannar här för att vara med i ett stort FN rollspel på självaste FN högkvarteret som finns i Nairobi. Jag går ju ingen av dessa kurserna men eftersom jag går natur får jag hänga med till Ol Pejeta tillsammans med resten av min klass och natur treorna. Jag vet verkligen inte alls vad vi ska göra under denna veckan, dels eftersom jag inte går kursen och dels för att informationen här på SSN alltid är lite bristande. Så jag får helt enkelt se vad som väntar mig nästa vecka! Jag vet att det blir lite tält och lite inte tält, antagligen får jag bekanta mig med hålen igen men har vi tur så kanske man kan hitta en dusch. Jag hoppas att vi kommer få se djur och jag tror att vi ska se en av de tre sista Northen White Rhino vilket ska bli coolt. 

Vi åker härifrån imorgon tidigt på morgonen och kommer hem någon gång på fredag! Tills dess får ni ha det så bra, kram!

Mount Kenya - dag 4 och 5

''Varför gör jag det här? -För att någonstans innerst inne tror jag att det kanske kan vara värt det''

''Är det värt det? -Det är så jävla värt det''

Dag fyra på berget var den jobbigaste, den stoltaste och den vackraste dagen i mitt liv. Klockan ringde kl 01 mitt i natten och vi var trötta och kalla. Jag mådde illa redan när vi vaknade och trots att jag kvällen innan varit riktigt taggad inför gröten vi nu fick innan vandringen mot toppen fick jag kväljningar av att bara se den. Att jag fick i mig en halv sked är helt otroligt. Vi klädde på oss, jag klädde på mig alla kläder jag hade med mig och efter att vi räknat oss började den fyra timmars långa vandringen mot toppen. 

Det började bra, helt okej när man fick upp flåset innan uppförsbackarna började, vi trampade på, framåt uppåt. Pausade då och då för att dricka vatten, men inte för länge för då blev det iskallt. Tankarna under vandringen gick på superfart. Man tänkte på låttexter såsom Lalehs ''Goliat'', ''On my way'' från björnbröder, ''I´m on top of the world'' och ''smile''. Man tänkte på varför i hela världen man utsätter sig för det här, och man tänkte på hur värt det skulle bli när man äntligen kom upp till toppen. Man stannade för att kolla på utsikten neråt som lystes upp av en ljusslinga som skapades av människorna längre ner för att därefter få ur sig ''Jag måste spy''. 

Vi var många som mådde dåligt på vägen upp, vi var flera som spydde, och vi alla var sånna krigare som under inga omständigheter slutade trampa. Man visste att det skulle vara jobbigt, kallt och svinigt, men man visste inte hur (förlåt mitt ordval) jävla skit dåligt man skulle må. Men det är bra, detta har gjort mig så mycket starkare mentalt, att spy har normaliserats och är inte alls en så stor grej längre. Det kommer alltså alltid bra saker ur det mesta, även om det är negativt då det väl är.

Efter fyra timmars uppförsbacke, 900 höjdmeter, två spyor från min sida, några tårar och många leenden på grund av den vackra utsikten kom vi äntligen upp till toppen! Vet inte varför jag lägger en så stor värdering i att bestiga ett berg, kanske på grund av att berg används i så många metaforer, men detta är mitt stoltaste ögonblick i hela mitt liv. Och det var så jävla värt allting. Vi kom upp lite försent för att se hela början av soluppgången men kunde njuta av den då vi klättrade upp för de sista meterna. 4985 meter över havet. Där uppe var jag och alla andra kämpar som lyckades ta sig upp. När vi kom upp såg man allt, hela världen kändes det som. Man var högt över molnen och långt bort i fjärran såg man Kilimanjaros fantastiska siluett. När solen kröp fram över molnen såg man också hur branta de backarna var vi precis tagit oss upp för, och hur otroligt allt var. Eufori, ett ord som beskriver känslan i magen då man tagit sig upp för den störta utmaningen någonsin. Jag är så fruktansvärt extremt super stolt över alla kämpar som var med oss denna natten, och jag har hittat nya förebilder i varenda människa som var med. Alla överträffade sig själva till tusen och lät inget hindra en, det var så många spärrar som bröts denna dagen såsom höjdskräck, andningssvårigheter och bristande självförtroende om man skulle klara det eller inte. En människa klarar så mycket mer än vad man tror, du klarar så mycket mer än vad du tror!

Här nedan ser ni Kilimanjaro, Afrikas högsta berg.

Efter att vi njutit avd en vackra soluppgången var det dags att gå ner, ner och mera ner. Och vi började ännu en gång gå, och denna gånen gick det neråt. När vi efter ännu några timmar tagit oss tillbaka till campet hade illamåendet hos mig släppt ganska mycket, vilket var hur skönt som helst. Och trots att ens kropp hade ont här och där så var jag så glad. Efter en liten frukost packade vi ihop våra saker för att gå igen, denna gången ända ner till första campet vilket betydde några timmars vandring till. Där trampade vi på, sist och långsamt, pratade och skrattade. Denna vandringen var mysig, för varje steg man tog kom man längre ner och höjden hade inte längre någon makt över ens mående, man mådde asbra. I magen fanns ju den där obeskrivliga känslan om att man faktiskt klarade det och att man klarar vad som helst. När vi kom fram fick vi te och popkorn och det hade aldrig smakat bättre efter en lång dag utan nästan någon energi alls för många av oss. Gänget bestämde sig dessutom för att vi inatt skulle sova i tält. Vi kan ju inte bestiga Mount Kenya utan att sova i tält åtminstone en natt. Jag sov tätt tillsammans med Alexandra, Lovisa och Julia och i tältet bredvid oss hade vi Astrid, Ida och Kim vilket kändes tryggt. 

Som stockar somnade vi alla redan runt åtta. Det blev tyvärr inte en sån där fridfull tältnatt man kan föreställa sig, jag vaknade flera gånger av bla illamående och kylan, men vad gjorde det? Imorgon skulle vi ju bara gå en kort promenad innan vi skulle sätta oss i bussarna hem till internatet. Och som jag sa så det var, dagen därpå packade vi ihop oss, tackade så hjärtligt världens bästa bärare som burit vår packning dessa dagar (de coolaste människorna jag träffat, supermänniskor verkligen) och gick den sista lilla biten tillbaka till gaten där allt började. 

Jag är så stolt, så nöjd, så imponerad, så tacksam och så lycklig för denna resan. Detta äventyret kommer jag för alltid att komma ihåg. Det som var en så stor utmaning för oss, för mig, och att vi klarade det bevisar bara att vi klarar allt! 

Kwaheri!

Mount Kenya - dag 3

Hej!

Här är dag nummer tre på berget:

Dag tre på berget vaknade jag upp, och jag frös. Nu började det bli kallt. På riktigt. Trots att kylan stack i kinderna gick jag, Nathalie och Alexandra upp redan innan solen hunnit upp över bergskanten för att fota lite i den fina ljuset som solen bjöd på. Sedan fick vi sällskap av flera andra, och alla fick fina bilder. Efter frukost tog vi det ganska lugnt, jag la mig en stund i min sovsäck och andra värmde sig i solen. Idag var det nämligen en vilodag för att acklimatisera kroppen för den höga höjden. Nu kände många av att vi var på såpass hög höjd som vi faktiskt var och många hade spytt under natten, nästan alla hade huvudverk och flera mådde illa, alltså satt det inte helt fel med en vilodag. Vilodag uppe på ett berg betyder dock inte att man ligger och vilar, utan en kortare promenad på en timme skulle vi vandra. Vår destination var en sjö där några galningar faktiskt vågade hoppa i för att svalka sig, jag gjorde ett bra val att inte bada kände jag när man kände hur kallt vattnet var mot fingertopparna. Det skulle nog inte ens gå att få i mig där om jag så fick en stoor summa pengar. Men de som badade var nöjda och jag måste hålla med om att det är ganska coolt att kunna säga att man badat på mount Kenya. 

Efter att galningarna hade badat och vår dagliga lunch bestående av torra mackor hade slunkit ner i våra magar fick vi en kort undervisningsstund av guiderna om berget vilket inte var det mest intressanta jag lyssnat på tyvärr. Efter det fick man välja om man antingen vill stanna och chilla eller gå runt sjön och självklart valde vi att gå runt. Vi satt innan och diskuterade om hur långt det kunde vara runt och än idag har jag inget svar, gissningarna låg från 400m till 2000m och inom det intervallet är vi nog ganska säkra på. I alla fall gick vi bara hemåt till campet efter att vi gått runt sjön och därefter spenderades resten av vilodagen med det som var tänkt, vila. Tidigt på kvällen kröp vi alla ner i våra sovsäckar och nervositeten bara växte då man visste att vi samma natt skulle gå upp kl 1 för att vid 2 börja vandra upp för vårt mål, Kenyas toppar!

 

Kwaheri! 

Mount Kenya - dag 2

Hej!

Dag 2 på berget det var och jag vaknade upp glad och taggad för dagen. Jag hade otroligt nog sovit väldigt bra denna natten, dvs bara vaknar några få gånger och inte fryst alls som jag brukar. Tack för tipset med kläder i sovsäcken!! Även om jag hade uppfattningen om en lugn och skön natt så frågade mina fina vänner när jag vaknade ''Nathalie, vad var det som hände?'' för tydligen hade jag skrikit rakt ut i sömnen och antagligen drömt något obehagligt, tur att man har minne som en guldfisk och inte kommer ihåg den delen av natten.

Taggade och redo för dagens vandring, hela gänget!

Dag två skulle bli mycket tuffare än dag ett. Så på frukost laddade vi upp med bönor, french toast och  rostmacka. Jag gjorde mig även en varmakoppen att smutta på för att dels få lite mer energi och för att värma sig i den kyliga morgonsolen. Frukosten denna dagen kändes helst okej, till och med god under omständigheterna, men dag fem hade man tyvärr tröttnat ganska rejält på den. Som sagt skulle det bli mycket jobbigare idag då vi skulle gå lite mer en en mil och stiga 1200 höjdmeter för att komma upp till Maskiners camp som var beläget 4300möh. Alltså blev det mycket uppförsbacke idag, och många timmars vandring, men härligt var det! Först gick vi in i skogen på riktigt och fick uppleva riktig skog, och desto höre upp vi kom, desto vackrare blev utsikten. Efter inte alltför lång tid vandrade vi förbi trädgränsen och in i nästa klimatzon. Här byttes de höga träden ut mot buskar som senare byttes ut mot små växter som bestod av vattensamlande blad. Det var häftigt att se hur naturen förändrades i takt med att förhållandena förändrades. En lärare hade innan talat mycket om vilken stor naturupplevelse det är att få vandra upp genom de olika zonerna, vilket jag inte tyckt låtit så extremt lockande eller fascinerande, men det var exakt så häftigt som denne lärare beskrivit det! Ja, jag börjar inse att livet som naturare faktiskt är mitt naturliga habitat, trots att det tar emot att erkänna det. I vilket fall som helst trampade vi på, och framåt gick det, och uppåt gick det, vi tog oss alltså vidare och det gick bra. Vissa började få problem med höjden from av illamående och huvudverk men än så länge var jag skonad och tyckte livet var mer än okej. Efter busklandskapet började det bli mer sten och snart glimtade man Mount Kenyas toppar från där vi gick och motivationen blev bara större och större, och tanken på att ta sig upp till toppen växte och nervositeten började komma. Efter att fyllt våra vattenflaskor i en bäck med rinnande glaciärvatten (som vi naturligtvis blandade med de klorsmakande vattenreningstabletterna för att slippa få i oss diverse bakterier och amöbor) kom vi snart fram till campet där vi skulle bo två nätter. Jag hade turen (igen) att fåsova inomhus i stuga, tillsammans med sextio andra, så det var alltså inte få många som sov i tält på detta campet. Efter en mycket vacker solnedgång och lite mat gick vi och la oss och jag somnade som en stock med trötta ben men ett leende på läpparna. 

.

Mount Kenya - dag 1

Jambo Rafiki!

För några dagar sedan kom jag hem från det jobbigaste, häftigaste och sjukaste äventyret någonsin! Jag har under fem dagar levt ute i vildmarken med endast hål som badrum, inga duschar, ingen tillgång till rent vatten men tillsammans med världens bästa människor! Vi har bestigit Kenyas högsta berg och Afrikas näst högsta berg och har tagit oss upp 4985 m över havet. 

Jag tänker att jag delar upp denna resan i de dagarna som vi var borta, så här är dag ett.

Tidigt på torsdagsmorgonen lämnade vi internatet, el, vatten och riktiga toalettet för vildmarken på Mount Kenyas. Det tog ca 4,5 h för att komma fram till gaten till parken där vi lastade av bussarna och åt lunch. Lunchen bestod varje dag av två (superduper torra) frallor med ost, gurka och tomat, men ibland också hade någon ''turen'' att få skinka, tomat och jordgubbssylt. Dessutom innehöll lunchen en juice och ibland något snack såsom choklad eller chips. 

Efter att vi hade fått mat i våra magar, vatten påfyllt och renat med vattenreningstabletter, tejp på skadade fötter och knän var vi redo. Redo för vandrig nummer 1. Första dagen gick vi inte så långt, 400 höjdmeter och runt milen trampade vi på innan vi kom fram till base camp 1 vid namn Metcamp som ligger 3048 möh. Vandringen upp var inte den vackraste då det var byggarbetare och dess markiner runt varje krön men i takt med att vi kom högre upp blev utsikten vakrare och vackrare. Ibland kunde man också skymta bergets toppar vilket dessutom gav motivation genom alla dagarna på berget. Jag skulle egentligen sovit i tält första natten men eftersom en snäll Sofie väldigt gärna ville byta från sin stugplats fick jag sova inomhus! Dock var det inte så mycket varmare i stugorna som i tälten men tak över huvudet och vindskydd gör alltid sitt. 

Vi åt vår första måltid som lagades av våra fantastiska kungar till kockar vi hade med oss till resan, dock så var grytan som vi fick drängt i koriander så för alla oss koriander-hatare blev middagen lite svår att svälja. Många gjorde nudlar istället och åt det. Vad som förvånade de flesta tror jag var att det blev super kallt, redan första kvällen, jag är säker på att det var under nollen och jag överdriver ju aldrig om hur kallt det är osv. I vilket fall som helst värmde vi upp oss vid kökets varma grytor tillsammans med ledaren Al, hans ostämda gitarr och våra underbart ljuva (eller inte så ljuva) röster. 

Dag ett gick väldigt bra, ingen påverkan från höjden och kände mig allmänt taggad på det som låg framför oss. Tidigt gick vi och la oss eftersom vi dagen efter skulle gå betydligt högre och längre. 

 

En helg full av aktiviteter!

Hejsan hoppsan! 

Nu det senaste har jag ju bara bloggat om helgerna och om resor som vi gör, och även om vardagarna också är väldigt bra på sina sätt så tänker jag nu berätta om ännu en helg!

I fredags åkte nämligen en redigt gäng från fotbollslaget med bussarna till ett ställe mitt ute i ingenstans (menar verkligen det jag säger, tappade servicen två timmar innan vi kom dit) som heter Turi och ligger typ mer inåt i landet. Där skulle vi spela match mot skolan St. Andrews som är en ''Top International Christian Boarding school'' med ofattbart många regler och en extremt stor tomt. I alla fall kom vi dit, efter 4-5 timmars bussresa, och då var det dags för mat. Maten var väl tyvärr inte den godaste jag ätit, särklit inte nu när vår nya kock höjt standarden några steg, men lite fick man i sig så man fick lite energi inför morgondagen. Vi sov i ett klassrum som låg i samma hus som en idrottshall!! Kan vi fösta vilken cupkänsla att få sova i klassrum, på madrasser, med bästa fotbollslaget! När vi kom dit fick vi också höra våra regler som vi hade under vår vistelse på skolan. Johnny (idrottlärare) eller Johna (chaufför) var alltid, vart vi en gick, tvungna att gå med, och bara det säger väl hur stränga regler de hade på skolan. På kvällen var det lekar i kyrkan som gällde och efter att vi tröttnat (även fast jag tyckte det var askul hahah) så drog ett gäng och spelade fotboll och basket i idrottshallen. På tal om hänget i kyrkan så tyckte jag som sagt att det var kul, det var helt galet konstigt och alla ungdomar från skolan gick verkligen all in och tog allt jätteseriöst. Och trots att jag tyckte det var kul, så kan jag inte förstå, detta var liksom vad dessa ungdomar, i samma ålder som jag, gjorde på deras fredagskvällar, varje fredag. Visst jag har också hängt i kyrkan en del i mitt liv men det var verkligen så extremt annorlunda från internatet här, dessa ungdomarna är liksom grounded på heltid och vi sitter här och klagar över våra regler.

 

Efter en god natt sömn (minus god; det var svinkallt) steg vi upp, åt frukost, och sedan var det dags för det vi faktiskt kom dit för. Att spela fotboll! Detta var en otroligt målrik match faktiskt, i alla fall från SSN:s sida. Laget spelade jättebra och hem kom vi med en vinst, 6-0 till oss!! En väldigt bra match, även om det inte var min bästa, så var det lagets bästa!

Efter matchen, bestämde någon att vi inte skulle duscha innan vi satte oss i bussarna för resan hem, som denna gången kom uppemot 7 timmar eftersom vi åkte förbi Nakuru National Park. Svettiga och glada lämnade vi i alla fall Turi och St. Andrews. Efter några timmar var många av oss inte lika glada längre och lite för mycket klagomål kom från lagets sida då vi skulle få en kort gamedrive på savannen. Jag känner liksom att det är hur coolt som helst att vi får en sån möjlighet som Johnny fixar, att få åka på safari, och då kan man liksom inte sitta och klaga. Men men, det är ju bara min åsikt. Efter lite Babian issues kom vi i alla fall in i parken för att hitta ett bra ställe att käka mat på. Vi kördes till en ascool plats med värsta utsikten -samt väldigt många babianer, och babian issue number two blev ett faktum. De tog en del av vår mat, samt våra gafflar så lunchen fick med plastknivar inne i bussen avnjutas. 

Sedan fortsatte färden och vi såg inte så jättemycket djur, vara vanliga impalas och zebror, och babianer såklart. Men jag tycker om sånt ändå, liksom skulle man se en zebra i Sverige skulle det vara på en hemsk djurpark och alla skulle tyckt det var ascoolt, och här är det bara något helt vanligt. När vi mot slutet av vår trip närmade oss så fick vi dock syn på något av helgens höjdpunkter! Lejon! En liten flock bestående av två lejonungar och några lejonhonor sågs gå från deras lunch till ett vattenhål. Visserligen var dom cirka 100 meter ifrån bussen, men lejon är alltid lejon! 

Resten av bussresan gick bra och vi kom faktiskt hem så jag, efter en super snabb dusch, hann med ut och fira världens bästa Johanna som fyllde 18!!! Urban Eatery stod på menyn och sedan, efter en välförtjänt och supergod middag, blev det utgång! Sedan avslutades kvällen med mys inne hos Johanna innan jag kröp tillbaka till mitt rum någon gång vid tre-tiden. 

På söndagen hade vi också massa planer! Jag gick upp tidigt för att sjunga för min fina roomie Alexandra som fyllde 17, efter det fick man i sig en söndagsfrukost som som vanligt bestod av pannkakor! Efter det hängde Alexandra med mig till Toi för att jag äntligen, inte en dag för sent eller så, skulle köpa ryggsäck till mount Kenya-resan som startar på Torsdag. Eftersom det var söndag var utbytet lite sämre än vanligt men en väska hittades och nu känns allt bra igen. Dessutom fyndade jag ett par skitsnygga linnebyxor som de till och med sydde upp så de passade för mina superkorta ben, för bara 100Kes extra! En väldigt bra Toi-runda helt enkelt. Jag och Alexandra upptäckte också hur man faktiskt ska shoppa på Toi. Man ska gå in i Toi-tunneln och där gå till vilken ''affär'' som helst och fråga efter det man vill ha, därpå kommer försäljaren ställa fram stolar till en för att sitta på och sedan komma med det man vill köpa. Praktiskt system som jag tycker vi borde anamma i Sverige också. 

När vi kom hem hann jag med en timme vid poolen för sedan skulle Jag, Alexandra, Astrid och Julia till ett barnhem i Riruta. De andra har varit där innan men detta var för mig första gången. Innan har jag bara varit på New life home - som är ett annat barnhem här i Nairobi - som är väldigt sponsrat och fungerar väldigt väldigt bra, men detta barnhemmet vi besökte idag var helt tvärtom. Det fanns barn i alla åldrar och de har verkligen ingenting. Det är så sjukt. Man har ju hört om dessa situationer men det är liksom som att man inte fattar förens man får se det, hela stället berörde mig nåt otroligt. Till exempel fanns det två sovsalar, en för killarna och en för tjejerna där många till och med fick dela säng för att det inte fanns tillräckligt, och deras tillhörigheter var uppspända i taket med myggnät. Och själv klagar man på ett litet internatrum... 

I alla fall så tycker dessa barn mycket om att dansa och de andra som varit där tidigare har dansat med dom innan, så det var det vi gjorde med dom helt enkelt. I början var det lie svårt att få dom att släppa loss men efter ett tag blev vi alla mer bekväma med varandra. Vi dansade och körde olika lekar ihop med musiken. Dansstop, hela havet stormar och limbo var bland annat det som lektes. Sedan har vi några stycken köpt en högtalare till barnhemmet som vi gav dom i slutet. Som tidigare sagts tycker dessa barn väldigt mycket om att dansa och förut har de spelat musik med sina mobilers knappt hörbara volym, men nu ska de kunna dansa till musik som de faktiskt hör. De blev jätteglada och började, så fort vi satte och i taxin för att åka hem, släppa loss på riktigt till musiken från deras nya högtalare. En hemsk men också otrolig och fantastisk upplevelse och jag vill gärna dit igen och dansa med barnen.

Söndags kvällen spenderades senare med plugg inför ett kemiprov jag hade i måndags, och det var min helg helt enkelt! Det blev ett långt inlägg denna gången, men jag gjorde också väldigt mycket denna helgen! Många bilder i detta inlägget har jag lånat från mina fina kompisar så stooor eloge till er! Ni är bäst! 

Om ett dygn är det bara några timmar kvar tills vi åker mot den stora stora utmaningen Mount Kenya och det känns sjukt, men innan dess ska jag packa och skriva ett matteprov. Vet inte när nästa gång jag skriver blir, kanske har jag varit uppe på Afrikas näst högst topp nästa gång vi ses. 

Nu ska jag sova, lala salama 

Kram på er!

Tackar för sen julhälsning

Jambo!

För någon vecka sedan låg det ett kuvert i mitt fack, och detta kuvert var inget mindre en en något försenad julhälsning från min käre klass hemma i Sverige! Som ni förstår kan saker och ting ibland ta lite tid här i Kenya, pole pole, ta det lugnt, och ibland kan det resultera i en något försenad julhälsning. Jag blev verkligen så himla glad och uppskattar verkligen att folk tänker på en. så TACK så mycket klassen! Ni är bäst! Och har ni tur kanske ni får någon överraskning från andra sidan jorden om några veckor (månader, man vet ju aldrig hur visa kenyanska posten jobbar snabbt eller inte) 

Förra veckan valde jag också mina individuella val inför trean och det känns väl helt okej. Visste sen länge att jag vill läsa matte5 och sen för att få full merit måste jag (tyvärr) läsa engelska7, men har jag tur kanske jag kan få läsa tyska4 istället, vilket jag verkligen hoppas på. Det beror ju på scheman osv så jag får helt enkelt vänta och se till hösten.

Nu är det strax kvällis och jag som denna dagen inte pluggat något allt ska försöka plugga in några kolgrupper, låter kul va? 

Ni får ha det så bra alla! Och ännu en gång TACK till fina Na2b <3 

 

Kwaheri!

Soysambu Conservancy

Hejsan!

I helgen åkte vi ännu en gång på safari! och denna gången såg schemat lite annorlunda ut. 

Vi åkte till ett conservancy som heter Soysambu, alltså är det privatägt och ingen national park. I Conservancyt har de bland annat några lejon som man, om man har tur (dvs om maskinerna fungerar), kan tracka. Vi hade tyvärr oturen att maskineriet inte riktigt fungerade. Andra saker vi fick göra var att leta efter snaror och ta bort dem, tjuvjägare har man ju hört om och förstått vilket stort problem det är men det var annorlunda att se det på riktigt, att folk faktiskt sätter ut fällor för djuren, det är så hemskt. Bland det första vi fick se när vi började vandra var en död zebra som fastnat i en snara, usch och fy, hur man kan vilja göra såhär mot en djur!

Vi fick även en del gamedrive, mest bland zebror och impalas men sittande uppe på safaribilens tak blir all safari bra, oavsett utsikt eller djur. Dessutom fick vi gå upp för ett ''berg'' som mer såg ut som en kulle, detta gjorde dock inget då utsikten uppe från ''berget'' ändå var helt magisk. Påväg till kullen fick vi också se kameler, vilket var kul för jag har aldrig sätt kameler på det sätter förut, riktigt häftiga djur.

Vad som också var överraskande bra denna helg var campet och tätningen. Det fanns underbara duschar där man kunde duscha under Kenyas fantastiska stjärnhimmel med varmt vatten! aah, livet. Gänget hade också en väldigt mysig stund liggandes uppe på skolbussens tak och kollade på stjärnorna och pratade om allt mellan himmel och jord. Som många vet har jag kommit på att tätning inte riktig är min grej, det är kallt, smutsigt och luktar oftast äckligt. Men denna tältnatten var otroligt nog en riktigt riktigt bra natt. främst för att jag inte frös, vilket är typ första gången i hela mitt liv. Detta gav mig både energi för nästkommande dag samt hopp om att min sovsäck kanske inte är så dålig och kall som jag trott förut. 

Jag älskar Kenya och jag älskar att åka på safarihelg. Jag älskar att åka buss genom detta land som ger mig så mycket, landet som är fullt med kontraster. Landet som på helgerna ger mig energi till skolveckan som väntar. 

Kwaheri! 

''Vi kan gå genom eld''

Jambo!

Igår var det lördag, men det var också en av de dagarna som skolan åker ut på äventyr med alla gymnasieelever! Vi har nämligen bestigit ett berg som är en vulkan. Mount Longonot som det heter är 2780möh och består av en krater som man kan gå runt. 

Klockan sex ringde klockan för att snabbt sätta på sig vandringskängorna och äta en stadig frukost bestående av havregrynsgröt. Dagen innan var det dags för min debut inom fotbollsvärlden och självklart faller jag och stukar foten, men efter lite tejp, skydd och stadiga skor kändes det ändå rätt okej. Mount Longonot ligger typ vid Naivasha så efter en bussresa på nästan en och en halv timme var vi framme för att börja dagens vandring. Upp till toppen var det stuntals riktigt jobbigt, dels för att det inte riktigt var jämt men också för att en har världens sämsta kondition just nu och andningen gick på full gas.

Väl uppe kändes allt lättare, utsikten tog bort allt som kändes negativt, det var så otroligt vackert. Upp till toppen tog väl nästan en timme sen skulle vi påbörja vandringen runt själva kratern som är ca 7-8km. För alla flodabor och alléskole-barn så var kraten alltså som att gå alléåttan på ganska mycket högre höjd samt ganska många fler höjmeter upp och ner. Det var coolt att tänka att man kunde se samma sträcka som alléåttan på en och samma gång, den sträckan kändes ju så lång förut.

Här syns skogsbranden som vi senare går igenom!

Uppe på högsta toppen åts en god lunch bestående av skolans fantastiska pastasallad. Tillsammans med alla fina människor har jag nog aldrig upplevt en måltid med vackrare utsikt än den här. Maten åts, bilder togs, skratt hördes och energi samlades innan vi skulle fortsätta gå. Nu blev det mer nerför, och istället för att klättra upp som vi gjort innan fick vi klädra, elternativt glida, neråt. 

Vad som mötte oss nu, och som vi på avstånd sätt länge väl, var en skogsbrand, som vi skulle gå igenom. På flera ställen såg man hur det tidigare hade brunnit så jag antar att det är ganska vanligt nu när det är så torrt. Jag och ett flitigt gäng var längst bak och många var osäkra om vi skulle behöva vända men vi väntade på de som var före oss för att se om de kom igenom, vilket de tillslut gjorde och då pallrade vi vidare, närmare elden. Det roliga var att vi mötte flera amerikanare som varnade oss och sa att vi aldrig skulle komma igenom och att vi måste vända om, snopet för dem när vi träffade dem igen på nervägen. I vilket fall som helst tyckte jag att det mest var roligt, kul att kunna säga att man gått genom eld. 

Dessa bilder är från fantastiska Astrid som alltid fixar bilder till mig när jag inte orkar ta upp min kamera<3

Tillbaka till kratens början var det dags att gå ner igen och sedan sätta sig i bussarna och åka hem. En väldigt bra dag måste jag säga, och jag är otroligt glad att jag följde med trots konsekvenserna av en blålila fot. Jag är så tacksam för det här, tänk vad livet har att erbjuda och tänk vad man kan uppleva! Nästa gång blir det Mount Kenya, dags att tagga upp till det och samla krafter för det tror jag kommer behövas. 

Kram på er! 

Jullov - del 2

Hej igen! Här är andra delan av mitt jullov!

4 Januari 2017

Idag var det museum på schemat. Jag, mamma och mormor åkte först till Karen Blixen museet som ligger i Karen. Eftersom vi var där med skolan i höstas visste jag precis vad som väntade oss men för mormor som precis läst ut ''Out och Africa'' var det mycket roligt. Det var faktiskt mer intressant än när vi var där med skolan eftersom jag faktiskt lyssnade denna gången. Efter en rundtur med guide och en liten egen rundtur hämtade taxin oss och vi fortsatte till Nationalmuseet. Där visade de massor av djur, tusentals fåglar, lite människohistoria och lite annat smått och gott, dessutom hade de en snake park som vi tyckte lät kul ända tills vi kom dit. Ett ytterst tragiskt ställe med instängda djur i burar, tror inte vi stannade där längre än några minuter, så hemskt verkligen. 

 

5 januari 2017

Safari! På Torsdagen hade vi beställt en gamedrive i Nairobi National Park. Och jag hade en av de mysigaste och bästa game drives jag haft! Vid 6 någon gång blev vi hämtade av våran guide som visade sig vara jättebra och berättade massor om djuren och parken som ingen av oss visste innan. Vi såg såklart alla de vanliga djuren man ser såsom impalas, strutar, zebror osv. Det som jag tyckte var höjdpunkten på dagen var när vi kom riktigt nära tre stora och en liten noshörning! Jag har ju bara sätt noshörning på långt håll innan men denna gången kom vi riktigt nära vilket jag tyckte var sjukt häftigt! Dessutom såg vi en ensam lejonhunk vilket heller inte var fel. Det ända vi inte kom så nära var bufflar även om vi såg väldigt många på håll. Jag vet inte om det var noshörningarna, lejonet eller mamma och mormor som gjorde denna safarin så bra, antagligen allt tillsammans, men detta var verkligen så himla bra!

 

6 Januari 2017

På Fredagen åkte vi till Karura Forest och gick både långt och lite vilse, men blev en bra utflykt ändå. Vi hade med oss en liten enkel picknick som vi sysselsatte oss med när vi tog lite pauser. Denna gången fick vi se både vattenfallet och grottorna vilket jag missade första gången jag var där, vi såg dessutom massor av fjärilar och några apor. Det var skönt att komma bort fram staden och dess trafik även om jag för det mesta föredrar storstad framför landet. Efter en lång trip i skogen åkte vi tillbaka downtown till hotellet och tre trötta spenderade resten av dagen vid poolen.

 

7 Januari 2017

Efter många dagar i Nairobi fanns det inte så mycket kvar som jag visste som vi inte hade gjort, på förmiddagen gick vi bort till helikopterplattan vilket var jättehäftigt. Något jag längtat att få göra nu när boardingens stränga regler inte gällt. Vi får ju inte ens vistas downtown vilket man i vissa fall förstår men bara man vet vart man ska gå och inte så är det ju lugnt, och börjar det bli mycket människor på något ställe är det ju bara att gå därifrån. Självklart förstår jag varför vi har så många regler osv men när vi inte ens får vistas i själva staden när vi faktiskt bor i en storstad så tycker jag att boardingen borde arrangera  några små-utflyckter dit så vi får se staden vi bor i. Men men, nu har jag ju fått uppleva staden och dessutom bott där, de ni! I vilket fall som helst var helikopterplatten en jättehärlig upplevelse och jag vill gärna upp på den igen, ni som vet vet ju att jag har nåt speciellt för utsikter. 

Att besöka helikopterplattan var super, men det gör man ju liksom inte i flera timmar, så vi bestämde oss för att åka på en av hotellets rekommendationer på eftermiddagen. Stället heter ''Bomas of Kenya'' och visade upp traditionella hyddor som de olika stammarna bodde i. Det var faktiskt väldigt intressant även fast väldigt många hyddor såg väldigt lika ut. På samma ställe hade de också dansuppvisningar av kenyanska traditionella danser och det var också speciellt att se. Ett uppträdande var akrobater som gjorde alla möjliga häftiga och konstiga grejer, men de var utan tvekan mina favoriter. På kvällen bestämde vi oss för att stanna och äta på restaurangen som fanns på samma område. Det visade sig och vara en traditionell resturang som serverade kenyansk mat så idag fick vi äta chapati och vegetarisk gryta, och det var nog det godaste jag ätit på länge (om man bortser från tacosen jag åt i Sverige).

När vi väntade på taxin kom nästa lilla upplevelse, både en liten pumpa-familj och babian-familj kom förbi på parkeringen och tyckte nog vi var jätte konstiga som stod och studerade dem länge och väl. Häftigt att man bor så nära djuren tycker jag! 

 

8-10 Januari 2017

I söndags var det äntligen daga för Maasai marknad på Yaya! Vi fick en härlig dag där och både mamma och mormor köpte med sig saker från marknaden. Dessutom promenerade jag och mamma bort till Toi igen och köpte vandringskängor till mig vilket jag tyckte var väldigt skönt att det äntligen ordnade sig. Sedan åkte vi hem till hotellet, hängde en, vad vi trodde, sista stund vid poolen och sedan var det dags att packa. Jag skulle åka tillbaka till internatet på kvällen eftersom mamma och mormor skulle åkt natten till måndagen. På grund av snöoväder i Istanbul och kaos i flygtrafiken blev det dock inte så. Jag åkte i vilket fall som helst tillbaka till internatet och fick träffa alla fina människor igen som man saknat och när mamma och mormor åkte ut till flygplatsen mitt i natten fick de vända tillbaka direkt till hotellet eftersom flygplanet var inställt. Nu åker de imorgon istället via London. Jag fick träffa dem en sista gång idag vilket var jättekul. Jag kommer sakna de båda så mycket! 

Det var mitt jullov helt enkelt. Trots att vi varken åkte till kusten eller Masai Mara som många andra gjort är jag super nöjd med mitt lov. Att få träffa alla underbara människor i Sverige och att spendera tid med mamma och mormor är guld värt, tack för det! 

Kram på er!

 

 

 

 

Jullov - del 1

Hej!

Jag har haft jullov! Men imorgon börjar skolan igen. Såhär har mitt jullov sätt ut, än så länge.

 

22 december 2016

Klockan ringer 03:45 för att hinna packa ner det sista, äta en snabb frukost och sedan lämna skolan för att åka till flygplatsen. Efter en viss försening lyfter planet mot Amsterdam halv nio.
Resan hem gick bra, det var länge med 6 timmar på Schiphol men det gick bra, turligt nog var jag inte ensam utan med Ida och Claes så man hade några att prata med under väntan. Sent på kvällen landade jag i Göteborg och det var mer än konstigt. När man är i Kenya känns Sverige så lång borta men så fort man kom till Landvetter kändes Kenya som en fantastisk dröm man vaknat upp från. Världens bästa Sandra överraskade mig på flygplatsen! Du är bäst och saknar dig redan. Pappa körde därefter hem mig till mamma och jag fick äntligen också trffa henne och Patricia.


 23-30 december 2016

Mellan den 23e och den 30onde var jag hemma i Sverige. Ganska liten tid och stressigt att hinna träffa alla, men jag hade trots den knappa tiden en väldigt bra stund i Lerum och Göteborg. Vi firade jul vilket alltid är mysigt, den 24e hos mamma och den 25e hos pappa. Jag fick träffa många fina vänner som man saknat mycket och höra allt som hänt under tiden man varit här. Det kändes jättebra att träffa alla igen, det är klart att mycket hänt men det var samma känsla vilket var hur skönt som helst! Dessutom åt jag min efterlängtade svenska tacos ett antal gånger och fick känna på känslan att jag var med i biggest looser när jag var med på ett fyspass med gamla laget. Jag är verkligen så sjukt otränad just nu... men det är ju så enkelt att bli bekväm av sig, särskilt när man bor 20 sek från skolan. Fredagen den 30onde var det dags igen, mormor hämtade mig och mamma och jag begav mig ännu en gång till Landvetter.

 

31 december 2016

Nyårsafton startades med att känna kenyansk luft i mina lungor igen efter att vi runt 4 på morgonen landade i Nairobi. När vi kom till bandet för väskorna stod det en stor skylt som löd ''baggage delay'' och självklart var mormors väska kvar i Istanbul. Det fanns inte så mycket mer att göra än att åka vidare till skolan där vi skulle övernatta till söndagen, vi fick betala en jättedyr taxi och efter allt strul kom vi hungriga och trötta hem till internatet runt 7-tiden. Världens bästa Fadhile var snäll och fixade frukost till oss eftersom det inte fanns något i kylen och efter lite macka och kaffe gick vi alla tre och la oss. Första planen var att vi skulle äta på Talisman som är en fin resturang här i Nairobi men efter strul, sjukdom och trötthet blev vi kvar på internatet och lagade pasta pesto till middag, en väldigt tråkig nyår helt enkelt, men nu var jag i alla fall tillbaka i Kenya.

 

1 Januari 2017

Nu var det alltså 2017. Och jag kommer behöva sudda ut en 6a och byta ut det mot en 7a i flera månader framöver när jag skriver datum osv. Idag checkade vi in på hotellet som var absolut jättefint! Varm uppvärmd pool, badkar på rummet och lakan som kändes som siden. Lyx! Idag gjorde vi oss mest hemmastadda, gick en sväng på stan och lite på maasai marknaden som var i down town precis där vi bodde. Den var inte alls lika bra som den på Junction eller Yaya och tyvärr blev mormor sjuk på eftermiddagen och blev sängliggandes från söndagseftermiddagen. Jag och mamma åt senare på kvällen på hotellets Thai resturang vilket nog var dagens höjdpunkt, det var verkligen så gott!

 

 

 

2 Januari 2017

Ingen väska var på söndagen ännu inte framkommen och mormor var sjuk men jag och mamma försökte ändå ta vara på dagen och åkte till skolan för att hämta några saker. Bland annat svensk resorb som jag självklart senare glömde på ett kafé... Efter en snabbis in på skolan gick jag och mamma bort till Toi! Där kollade vi mest bara runt en stund, men det var mysigt. Vi köpte sockerör och smakade på det, jag hade smakat på det en gång innan men det är väl ingen favorit. Desstuom blev vi skratte åt av en liten grabb och hans kompis, de gick lite framför oss ett bra tag och den ena killen vände sig om hela tiden och skrattade åt oss, när vi sedan vände för att istället gå till Yaya fick killarna resten av de knappt ätna sockerrören. 

På Yaya kollade vi runt en snabbis och åt sedan lunch på ett väldigt mysigt kafé där jag som sagt glömde det vi hämtade från skolan. Resten av dagen låg vi vid poolen och senare på kvällen åt jag och mamma middag. 

 

3 Januari 2017

Idag åkte vi till Elephant orphange och giraffe centre! Och det var en absolut favorit både för mig som varit där förut och mina älskade besökare. Vid tio beställde vi en taxi för dagen och halv 11 kom vi fram till en lång kö som bildades av förväntasfulla människor. Trots de många människorna fick vi riktigt bra platser och en liten elefant bäbis kom till och med fram som vi fick klappa, vilket jag inte fick uppleva sist vi var där. Det var också väldigt roligt på giraffe centret där både mamma och mormor vågade sig på en giraff-puss. En riktigt bra dag.

Resten av mitt jullov kommer i ett annat inlägg 

kram!

dag 126 - update

Tjenis penis! 

Under de senaste veckorna har tiden här rullat på som vanligt, inga större resor än bort till Toi och Yaya. Regnperioden verkar äntligen vara över så just nu försöker jag prioritera lite soltimmar så man kommer hem någon nyans mindre blek, med stort extra betoning på försöker! 

De flesta julklapparna är i vilket fall som helst äntligen klara och till och med inslagna. Det har faktiskt inte varit helt enkelt att komma på vad man ska ge alla för något, det känns liksom konstigt att varje jul ge sina nära och kära saker de egentligen inte behöver, när människor över världen inte ens har något att äta. Samtidigt vill man ju sponsra människorna som säljer på Maasai marknaden och på Toi eftersom det är deras inkomst som med störta sannolikhet inte är alltför tjock. Dessutom är det ju en fin tradition och sed då man visar lite extra tacksamhet gentemot varandra. Hur som helst är julklapparna från mig nu klara och redo att flygas hem till familjen min. Och även om jag kanske spenderade lite mer än vad jag hade råd med är jag faktiskt för en gång skull riktigt nöjd med årets julklappar, jag tror att de blir bra. 

Vad som skett mer det senaste är att vi gått ut, både gått ut och ätit och ut och dansat. Några roliga kvällar i Nairobi får man alltid! För någon vecka sen skrev alla naturare mattenationella vilket vi fick tillbaka idag. Jag fick ett paket med Chrunchy från mamma vilket jag verkligen har saknar! Tack så mycket får det!! Sedan var det Ngong Hills och därefter har tiden bara flugit på som vanligt. Och om tre dagar åker jag till Sverige. Tidigt på Torsdagsmorgonen åker jag alltså till Sverige. Det ska bli så sjukt roligt att träffa alla er därhemma! Mysigt med jul och härligt att ha ett kylskåp fyllt med mat som man kan rota i när visst man vill. Mentalt känns det lite konstigt. En termin i Kenya är redan avklarad. Det känns väldigt väldigt konstigt. Jag har ju bara varit här i några dagar känns det som, trots att det var en evighet sedan jag lämnade kalla Sverige. Juste, kalla Sverige. Kylan... Hörni nej, jag är inte redo för kylan i Sverige. De senaste dagarna har vi haft 30 grader strålande sol och nu ska jag hem till nästan minusgrader, vi får se hur det går. 

Har tyvärr inga bilder från det senaste men här är den jättegoda äpplepajen som jag åt i helgen och första Chrunchy-måltiden.

Vi ses snart hörni! Ha det så bra tills dess!