NathaliePettersson

Kategori: Kenya

Sista veckan i Kenya

Hej!

Sista veckan i Kenya har varit händelserik och omtumlande, här är ett axplock från veckan som gått.

Förra helgen, alltså sista vanliga helgen åkte en litet gäng på en sista safari i Nakuru.Vi var totalt 6 personer så vi fick plats i den lilla gröna bussen vilket var najs för den kan man öppna taket på. Vi såg tyvärr inte särskilt mycket djur men någon noshörning här och där, badande bufflar och massa flamingos bjöds det på. 

 

I måndags hade jag mitt sista kemiprov NÅGONSIN!! Tänk, jag är helt klar med helvetesämnet för alltid, jag är så lycklig. I alla fall betydde det också att jag var klar med allt i skolan, och därmed också klar med 2an, sjukt..

I onsdags åkte hela gymnasiet och boardingen på en sista camping. Vi åkte till det kallaste stället i hela Kenya, antagligen för att förbereda alla på Svea rike. Kvällen blev mysig med sång och snack vid elden och mina kläder luktar rök än. På torsdagen var det dags för en liten promenad aka löptur för mitt lag (elitlaget) (vet, jag platsar perfekt…). Under turen fick vi göra lite uppdrag såsom att bada i lera (jag, Maja och Tommy var de ända som gjorde det), eller att spräcka ballonger. Det var kul men det var riktigt kallt. På eftermiddagen var det dags för lite andra aktiviteter. De flesta tror jag spelade paint ball, man jag och några andra valde att åka Zipline! Det var ascoolt och väldigt roligt. Jag trodde att det skulle vara mer adrenalin-känsla men det var bara härligt och så så fint att kolla ut över dalen som man åkte över! Har tyvärr inga bilder från det, men Astrid har så kanske lägger upp senare i veckan.

Efter det åkte vi hem till internatet igen. Under bussresan hem råkade vi komma bakom en helvetes koriandertraktor. Trodde att jag skulle spy, men det gjorde jag inte :). På torsdag kväll drog jag och Ellen en sista gång till Masaimarknaden för att köpa lite presenter och så vidare och sen avslutade vi kvällen med middag på Art.

FREDAG!! Den stora dagen, i alla fall för treorna för de tog STUDENTEN!! Det var en helt magisk dag, även om jag inte var en av de lyckliga som fick sluta skolan. På lunchen var finaste Elmer och Julia toastmasters och de gjorde ett fantastiskt jobb. Det blev teambuilding för boardingvärdarna, sång från Ellen, Simon, Calle, Teo, Kim och Tommy, världsrekord i dabbing av Clara och tal från bästaste Filippa och mange. En riktigt bra lunch.

Sen blev det ett fyhelvetes gråtande i en klamring innan alla drog ut och förkrökade innan middagen. Vi stannade dock kvar på internatet för ett sista dopp i poolen, lite packning och chill. 

Och sen kom då middagen. Det var koriander i all mat så åt inte så mycket men middagen var ändå väldigt bra för den bestod av så mycket mer än bara mat. Exempelvis efterrätt och lambo. Olli, Joel och Emma gjorde dessutom ett väldigt bra jobb som toastmasters. Studentvideos visades upp, föräldrarna höll tal och allt var asbra. Efter middagen drog vi  iväg till Que Pasa för fest! Och det var askul. Alla var med och det var en av de roligaste kvällarna i mitt liv. Wow. Jag och Johanna drog också vidare till en hemmafest i Karen och fortsatte festen där tills att vi kom hem igen vid 4-tiden. 

I lördags vaknade alla upp och vissa mådde bättre än andra kan man väl säga. Vi tog en sista fika på art och sen var det också dags att packa. Det sög att säga hejdå till alla och jag tog med säkerhet priset som årets lipsill. Runt nio på kvällen började jag packa på riktigt och sen var det bara några timmar kvar tills man skulle säga hejdå till resten av internatet dvs Tilan, Carmen, Hillevi och Joel. 

Och nu är det måndag och jag sitter i lägenheten i Lerum. Är sextusen-någonting från det jag kallat hem i 10 månader och jag vill inget mer än att åka tillbaka. Fuck vad jobbigt detta är. Vi får väl se vad som händer med bloggisen, kanske skriver jag mer, kanske inte. Tills vidare, lev life och ha det bäst. 

Enkokidongoi

Hej!

Sedan någon tid efter jul har jag och Alexandra tjatet extremt mycket efter en viss resa, resan till Maasaibyn Enkokidongoi. Vet inte riktigt exakt varför jag ville dit så pass mycket men det var något som lockade lite extra. Hur som helst fick vi våra böner besvarade och resan till byn poppade upp på schemat, sedan var det ju en annan femma att få det att bli av. För att få folk att hänga med på resor här är inte alltid enkelt. Men efter en lockande Enkokidongoi-kaka som jag och Alexandra bakade fick vi äntligen ihop tillräckligt mycket folk för att resan skulle bli av.

Dit tog det cirka tre timmar, en lugnt tur genom fina Kenya. I denna Maasaibyn har en svensk folkhögskola sedan någon gång på 70-talet tror jag haft ett hus för svenskar att komma dit för att främst volontärarbeta. Dessutom har de länge stöttat en skola som ligger i byn. 

När vi kom dit packade vi snabbt ur bussen för att sedan gå iväg till skolan. Där finns en otroligt vcker vägg med en målad afrikakontinent och en världskarta. Där togs det en del bilder så att säga. Vid denna tiden hade nästan alla elever ett stort test utom de yngsta som var runt 8-10 år som hade religion aka kristendomskusnkap typ. Vi svenskar gick run och kollade på skolan. Mer än ''Afrikaväggen'' hade de en vägg med en målning om Female genital mutilation och vilka negativa saker det leder till, vilket faktiskt är ganska häftigt och sjukt då maasaierna är några som historiskt sätt alltid ägnat sig åt att könsstympa kvinnor. Så viktigt att sprida kunskap om hur farligt och vilket stor skada det gör på utsatta kvinnor. 

Efter en stund gick vi tillbaka till huset och åt lunch och hängde lite, innan vi ännu en gång gick upp till skolan för att faktiskt hänga lite med barnen. Vi hade med oss lite bollar, ballonger och leksaker som vi gav till eleverna och lekte lite med dom. Jag stod och pratade en del med en grupp elever. Vi pratade om skola, giftemål och andra bara ungomsgrejer vilket var kul. Fick bland annat veta att maasaierna oftast tar hål i hören med acaciataggar vilket måste göra otroligt ont. Något som skiljer våra kulturer åt nåt otroligt är att giftemål verkar vara väldigt centralt, alltid. Något som man gärna pratar om och det är många gånger man varit med om att någon på gatan bara frågar om en vill gifta sig med en. För Maasaierna är det dessutom jätteviktigt att man gifter sig, något som många i Sverige inte ens vill göra. 

 På eftermiddagen gick vi på en promenad runt i byn och fick se hur några bodde, och det är verkligen fascinerande hur simpelt en människa kan bo. Man behöver verkligen inte allt det som de flesta i västvärlden anser vara en livsviktig faktor. Det är ganska sjukt hur mycket i överflöd de flesta i Sverige lever. Under promenaden fick vi också se hur maasaier borstar tänderna med ett speciellt acaciaträd vilket var jättehäftigt, tyckte jag. 

Det var också några maasaier som kom till huset för att visa hur de gör upp eld och visa upp deras traditionella danser som man sätt ett antal gånger under vistelsen i Kenya. De är alltid väldigt stolta över sin kultur och saker som sång, dans och kunna göra upp eld, men det tycker jag  är lite gulligt. 

På kvällen lagade vi middag och hängde tillsammans med lite spel innan vi gick och la oss uppe på en övervåning utan vägg. Vi sov alltså nästan utomhus och det var jättemysigt. När man vaknade på natten och kollade ut upp på himlen och såg alla stjärnor kändes det som att man såg hela universum. Det är verkligen något som jag kommer sakna, att se så otroligt vackra stjärnhimlar. De är verkligen otroliga i Kenya. 

På morgonen dagen efter var det några som var uppe tidigt för att gå en liten vandring, jag log dock kvar i sovsäcken och chillade samt försökte plugga lite. När de kom tillbaka blev det frukost tillsammans för att sedan bara hänga i solen. Vid 10 tiden gick vi dessutom iväg några stycken och hängde lite med barnen från en manyatta. Det var bland annat en liten tjej som verkade tycka om oss lite extra. När vi frågade om hon villa följa med oss en bit för vi skulle gå lite tittade hon ner på sina bara fötter och sa ''Viatu''. Det betyder skor på Swahili och hon ville alltså ha ett par skor. Även om vi hade med oss en del kläder så tänkte vi ju verkligen inte på skor, men det var väldigt många som inte hade några skor. Och det är ju verkligen inte dyrt att köpa på ex toi.

I alla fall så gick vi efter en stund tillbaka till huset och efter det packade vi  ihop och åkte hem till Nairobi igen. Jag är så glad att denna helgresan blev av, den har verkligen visat en sida av Kenya som jag gillar. 

Här är huset som vi bodde i: 

Kram på er!

Sista Naivasha-resan och cykling i Hell´s Gate

Mambo?!

Denna helgen hade bästa boardingvärden Anna fixat en sista resa ner till Naivasha en sista gång. Som vanligt bodde vi på camp Carnelly´s där de har otroligt goda pizzor, tusentals skrikande djur och en väldigt fin utsikt över lake Naivasha. Klockan 8 skulle bussarna från skolan lämna och tur som man hade vaknar en 07:55 och får springa till bussen och får i sista sekund med mig en tomat och gurk-macka som frukost. Jag som försöker intala mig själv att det går att vara ute på fredagen för att sedan åka iväg på resor på lördagen får väl se mig besegrad, det betyder dock inte att jag kommer sluta att gå ut de här sista fredagarna. Kör in i kaklet, eller hur säger man? 

När vi kom fram satte vi upp tältet och åt lunch tillsammans med omkringsmygandes velvet monkies. Efter det var det dags för dagens aktiviteter. Vissa, tex Alexandra skulle bara ta det lugnt medan vissa skulla rida vid Sanctury farm och jag och några fler skulle cykla i Hell´s Gate. Sist jag var i Hell´s Gate var det i början av året på mentorscampingen och klart att man fick flashbacks till den tiden. Det är helt sjukt att vi bara för några månader sedan var på samma ställe och blev helt lamslagna av att se en zebra eller impala. Egentligen önskar man ju att den episka känslan av att se något så ''alldagligt'' som en zebra alltid skulle sitta i, men tyvärr är det ju inte så. I alla fall så cyklade jag genom parken tillsammans med Nicole och Malin, vi kom fram tyllen välkända Gorgen eller ravin som man också säger där vi tog oss en liten guidad tur. Jag hade länge velat gå i Hell´s Gates Gerge eftersom jag hört väldigt bra om det, att det är häftigt och se osv och sen kommer man ju antagligen inte komma tillbaka till Hell´s gate på ett tag. Det var verkligen otroligt, tänk att naturen kan utforma så vackra landskap. Det var verkligen ascoolt. 

Tillbaka på campet efter en liten cykeltur i Kenya-regn tog jag en snabbdusch och sen var det äntligen dags för middag! Helt ärligt är det värt att hänga med på resor till Naivasha enbart för att man får äta på restaurangen där, de har de godaste pizzorna som jag smakat i Kenya! Dessutom är det otroligt mysigt där tillsammans med alla djur haha. 

Jag och Alexandra gick och la oss tidigt men mycket sömn blev det inte, i alla fall inte för min del. Fåglar, Apor och flodhästar skriker nämligen något ofantligt på natten just vid detta campet. Ibland trodde jag även enna gången att en flodhäst stod mitt utanför tältet. Lite läskigt kanske, man skulle det vara farligt hade man ju inte fått campa där. 

Runt halv sju gick vi upp i morse för att kolla på soluppgången. Efter det åt vi en god frukost och sen åkte vi tillbaka till internatet och Nairobi. 

Eftersom vi kom hem ganska tidigt har man hunnit med diverse saker idag, jag har till exempel legat och solat några timmar, inte för att man får någon färg i Nairobi men varmt och skönt var det i alla fall. Jag har hunnit plugga en del och är äntligen klar med ett svenska tal och biologin går framåt den med. Är ganska irriterad på vissa lärare just nu, antingen för att de bedömer slaviskt efter skolverkets omöjliga betygssystem eller för att läraren sätter dubbelt så höga krav på mig jämfört med andra (känns det som). Men, men, sånt är livet och i grund och botten tycker jag faktiskt väldigt bra om mina lärare här och kommer sakna många av dom väldigt mycket. Men skolan suger fortfarande ibland. 

 

Eftersom lata jag inte orkade släpa på min ''stora'' kamera så fick min lilla digitalkamera komma med istället, så bilderna är väl inte de bästa denna gången. 

Ni får ha det så bra! Kram!

Masai Mara!!!

Hejsan!

I helgen var det ännu en gång dags att åka ut på äventyr! En resa som längtats efter länge stod på tur tillsammans me dbästa boardingvärden Marie, vi skulle åka till Masai Mara! 

Efter att ha skrivit natioenllt prov i engelska var det dags att packa in oss i bussarna och åka iväg. Denna gången åkte vi i små bussar precis som vi gjorde till Ol Pejeta. Det tycker jag är mycket bättre jämfört med att åka på safari i skora overlanders eftersom man kommer mycket närmare med små safaribussar. I min buss satt Jag, Agnes, Johanna, Ida,  Alexandra, Simon, Elmer och idrottlärare Johnny som inte fick plats någon annan stans haha. Resan tog som vanligt sin lilla tid men med bra musik i lurarna och Kenyas landskap känns det inte så tråkigt. jag älskar ju faktiskt att åka buss, något som jag lärt mig tycka om detta året.

När vi äntligen kom fram fixade vi parkavgifter osv innan en eftermiddags drive. Det första vi ser är Zebror, vilket alltid är kul i och för sig men det är inget speciellt. Dock kanske vi borde sätt det som något speciellt den här gången då vi efter de första zebrorna knappt såg några alls. Antagigen beror det på att de vandrar och inte befann sig i Masai Marai just vid denna tidpunken. 

Efter zebrorna började en fruktansvärd tur som hängde med oss hela resan. Lejon!! Vi såg så mycket lejon under helgen som var, båda små små ungar, stora, mäktiga hanar och vaktande mammor. Har aldrig haft sånna lejonupplevelser som vi hade denna helgen. Wow, vilka djur. 

Under dag nummer två åkte vi dessutom en snabbis till Serengeti vilket är samma park fast på den tanzanianska sidan, så nu har jag varit i alla östafrikas länder :)

Något som vi dessutom hade väldigt tur med var elefanter! Och jag som verkligen älskar elefanter hade inget att klaga på. De fina, ståtliga, mäktiga, häftiga varelserna är verkligen mitt favoritdjur på savannen. Några visa ord från Idas Jacka, självklart Toiad och självklart den bästa engelskan som finns <3Man kan ju undra vad som försigår här...Måste tillägga att jag fick låna ett objektiv av världens bästa Hanna under resan och därför är mina bilder bättre än någonsin. 

Ni får ha det så bra, Kram!

Elephant Orphanage

Hej!

När pappa fortfarande var här hann vi med ett sista besök hos elefantbäbisarna! Här är lite bilder från det:

Kram!

Safari!

Hej igen!

Efter att jag, pappa och alla andra kommit hem från den stora resan till Uganda och Rwanda hade jag och pappa några dagar kvar här i Nairobi innan han slutligen åkte tillbaka till Sverige igen. Så tidigt på fredagsmorgonen åkte jag, pappa, Julia och hennes familj på safari till Nairobi National park. Det var väldigt lyckat måste jag säga, nog min bästa Nairobi NP upplevelse. Vi såg väldigt många noshörningar, lejon flera gånger varav en gång ett lejon som precis lyckats fånga sin middag. Dessutom såg vi strutsar på väldigt nära håll och krokodiler, ett djur jag inte sätt tidigare här i Kenya. 

Kram! 

Imorgon åker vi!

Hej!

Nu är det påsklov. Nog ett av de mindre välbehövda påskloven jag haft då det känns som att vi hade lov precis runt Mount Kenya och Ol Pejeta, men klaga över ledigheter är väl bara svenskar som gör så det ska vi inte göra. Jag är skitpepp på detta lovet! Igår kom pappa också! Kan det bli bättre?

Idag har jag och pappa varit på Junction, på toi och på barnhemmet i Riruta och lämnat lite kläder och så. Kvällen spenderades på internatet med info om påskresan, filmvisning och packning fö imorgon drar vi ut på äventyr! Vi ska till Uganda och Rwanda och hitta på diverse olika saker. Framförallt går resan mot Rwandas bergsgorillor som vi mot slutet av resan ska få träffa vilket jag tror kommer bli en av de häftigaste upplevelserna i mitt liv. Det känns dessutom jättekul att jag får uppleva hela denna resan med pappa och alla andra kompisar här såklart. Jag tror denna resa kommer bli väldigt bra.

Annars har denna veckan rullat på. I onsdags åkte jag, Astrid och Julia till the Alchemist och åt på mama rocks vilket var hur mysigt som helst, och hur gott som helst även om man helst ville spy efter måltiden.

För någon vecka sen var vi också några i Karura och gick runt lite samt picknickade lite grann. Så det är väl det som hänt det senaste.

Och i Söndags så fyllde världens bästa Ida 18 år! Vi började fira henne redan på tolvslaget och fortsatte med sång och  alkoholfri champagne på morgonen! Hoppas du fick en bra dag rafiki. 

Nu måste jag börja göra mig i ordning för sängen då klockan ringer 05:30 imorgon. På grund av lite olika anledningar har jag haft jättesvårt att sova de senaste dagarna så kommer antagligen inte somna förens om några timmar ändå, men man måste ju försöka, eller hur?

Ni får ha det super så hörs vi runt den 23-24/4 då vi kommit hem!

 

Kram på er! 

Senaste tiden

Hejsan hoppsan!

Det var ett tag sedan jag verkligen uppdaterade här och anledning till det är att vi inte gjort så mycket den senaste tiden. Eller det kanske vi har gjort, bara det att vi inte åkt iväg på någon resa. Jag och mina SSNare har helt enkelt hängt i Nairobi ett tag. 

För någon vecka sedan tog boarding-Marie med mig, Astrid och Lovisa till ett tygställe för att kolla på och köpa tyger. Det var enormt och allt man kan tänka sig i tygväg fanns. Jag kom hem med en kikoyfilt vilket jag länge tänkt köpa. Jag har dessutom börjat tänka lite på vad jag vill ta med mig hem som jag kan ha i mitt rum hemma och så. För några veckor sedan ledde detta till att jag också köpte en målning från masai marknaden. Jag har också lyckats pruta ner ett schackspel från 12500kes till 500kes från Masai marknaden. Det billiga priset kom i utbyte att en kille fick mitt nummer typ och att vi skulle ta en tusker någon gång. Stackarn har nog efter ett antal sms och obesvarade samtal insett att han blev lurad haha.

 

Vi har också utnyttjat Nairobis kväller relativt bra måste jag säga. Jag och Johanna har bland annat bestämt att vi ska ut varenda helg såvida vi inte är på någon resa eller dylikt under helgen. Vi har också ätit ute några gånger, förra veckan på Mambo (där Nairobis godaste pizzor finns, lovar) och i helgen på Urban Eatery som också är en favorit.

I Torsdags fyllde världens bästa Julia Dyrke (Pyrke) 18 år!! Så mycket firande blev det såklart för att fira vännen. Efter uppvaknande med ballonger och alkoholfri champagne så gick några som inte hade lektion med till Art för att äta brunch där. På kvällen lagade vi egen mat, Pesto pasta och hade en mycket trevlig kväll som avlutades med kladdkaka.

I lördags skrevs det högskoleprov för majoriteten av oss här på SSN och på kvällen gick vi ut. Marsabit som är ett nyöppnat uteställe har varit en favorit det senaste, främst på grund av att man kan få låna hörlurar där så man kan bestämma musik själv, framtidens utegrej är här.  

Nästan alla bilder från detta inlägget kommer från andra denna gången, så stort tack till Johanna, Maria och klubbens fb-sida som jag helt utan förfrågan bara råkade sno lite sådär.

Snart är det dessutom dags för påsklov vilket betyder att pappa kommer! Och resan till Uganda och Rwanda kommer allt närmare för varje dag som går!

Puss på er så hörs vi!

Myggan?!?!

Välkommen till nätterna här på SSN, ofantligt roligt.

Tack Astrid som hittade denna roliga sången. 

Tips Tips Tips

Igår vad det som vanligt Afrikafilm i Zebra! Jag som den lojala filmtittaren hade sett fram lite extra till just denna kväll då jag hade hört en dela om filmen vi skulle se sen innan. Shooting dogs heter filmen och handlar om folkmordet på tutiser i Rwanda. Som sagt hade jag hört mycket om filmen innan, och jag har faktiskt bara hört väldigt positiva kommentarer kring filmen. Jag har läst bloggar som bloggat om den bland annat och alla säger detsamma -den här filmen måste du se! 

Den är hemsk, den är skithemskt. Jag satt nog med tåliga ögon en stor del av filmen. Det är verklighetsbaserad och utspelar sig på en skola som blev ett skydd för ca 2000 människor under de fruktansvärda månaderna under 1994. Det är en film som ligger nära sanningen och är mycket berörande. 

Jag minns i nian då vi såg hotell Rwanda, vilket faktiskt är den filmen vi ska se om två veckor, och den är också väldigt bra tycker jag. Men Shooting dogs är enligt mig mycket bättre. Den inger en väldigt äkta känsla och jag blir så fruktasnvärt arg på mänskligheten att man låter sånt här hända.

En film som satte igång många tankar hos mig och dessutom var väldigt berörande. Minst sagt sevärd. 

Picknick i Lost Paradise

Jambo!

Hur är det med er! Här är det bra, det senaste har vi inte gjort så mycket, men snart kommer påslklovet med Uganda-och Rwanda resan och Pappa!! Så det ska bli hur kul som helst.

I Lördags så åkte jag, Astrid, Carmen, Ida och Alexandra till Lost Paradise som man skulle likna med ett naturreservat i Sverige. Dit hade vi med oss frukt, bröd, avokado, juice och massa mer. Efter lite oundvikligt kenyanskt krångel kom vi in i parken och efter att ha gått förbi och tittat på stora grottor och vattenfall duckade vi upp en maffig picknick. Så där satt vi länge, under ett träd precis vid vattenbrynet. Vi åt, snackade, skrattade och lyssnade på musik. Det hela blev en väldigt bra utflykt.

I lördags var det dessutom utgång! Det var många som skulle med och för min del blev det en underbar utekväll där de faktiskt spelade bra musik trots att vi var på Galleleo. Nu är det måndag igen och man måste ta tag i skolan igen. Känner tyvärr ingen motivation alls just nu, ingenting går bra för tillfället. Men sånt är livet och nu måste jag fortsätta plugga eftersom livet består av plugg. 

Ha det så bra! 

Kram!

Brunch på savannen!

I lördags åkte ett härligt gäng ut till Nairobi nationalpark för att äta frukost ute i naturen. Det blev en mysig start på morgonen som bjöd på både lejon, zebror och giraffer! 

Här är lite bilder från turen

Nu måste jag fortsätta med plugget, kram så länge! 

 

Dag 206

Hejsan!

Den senaste veckan har bestått av plugg och plugg, och en fotbollsmatch, som vi inte pratar om. Igår skrev jag kursprov i fysik och har därmed avslutat en 150p kurs. Jag satt i provsalen i närmare 4 timmar och det kändes väl okej, jag har ingen aning hur det egentligen har gått, i fysik vet man aldrig känns det som. Idag hade jag swahiliprov och nu är denna veckan klar! Dock så tar inte plugget slut där för jag har svenska presentation, biologiprov och kemi prov nästa vecka. Känner just nu att jag inte orkar plugga, har verkligen ingen motivation och känner att man inte får utdelning för det man gör. Man ska bara prestera på prov efter prov. Jag är så trött på att skolan inte handlar om att lära sig, om att skaffa kunskap och att utveckla sig själv, varför ska ALLT fokus ligga på bokstäver som tydligen förklarar hur bra förmågor du har i exempelvis språk. Varför ska allt handla om att bedöma och betygsätta, det är verkligen så konstigt för hur kan man ens bedöma en annan människa? Antar att man ska skilja på att bedöma vad människan uträttar och vem människan är, men eftersom det är människor som bedömer människor -och människor aldrig någonsin kommer kunna vara 100% objektiva- blir skillnaden inte så stor. I alla fall inte för eleverna. 

Nu ska jag fortsätta plugga men på lördag blir det brunch i självaste Nairobi National park, det ska bli kul. Sedan ska jag bara fortsätta plugga och ta det lugnt. 

kwaheri!

 

Ridning bland giraffer och Zebror!

Jambo!

Tidigt imorse åkte ett litet gäng till Sancuary Farm i Naivasha för att spendera dagen med rid-safari! Det var lika bra som sist vi var där i höstas, så himla häftigt när man får chans att komma så nära djuren. Det är intressant hur djuren inte alls känner obehag när man kommer ridandes på en stor häst jämfört med när en människa kommer gående. Efter att jag som var i den första gruppen som red kom tillbaka gick jag och Alexandra bara runt bland djuren en stund och fotade och kände in den häftiga känslan när man får komma så nära. 

 

 

Gårkvällen avslutades med utgång som kunde ha blivit en jättebra kväll men råkade tappa min mobil så nu är jag för tillfället mobillös... Vill försöka lösa det problemet så snart som möjligt.

Det var allt för mig, ha det så bra! 

Fältstudievecka i Ol Pejeta

Jambo Rafiki!

Denna veckan har varit så rolig, givande, och underbar! Den har satt igång många tankar och även givit mig viktiga konversationer med mina kamrater. Veckan har bjudit på skratt, tårar, hopplöshet, hopp, och mycket mycket glädje! 

Tidigt i måndags åkte alla Natur tvåor och treor till ett conservency som heter Ol Pejeta som ligger i Laikipia County ungefär 5 timmar bort, bortom Mount Kenya. I Ol Pejeta jobbar de väldigt mycket med bevarande av djuren och naturen och har bland annat fokus på conservation för noshörningar och schimpanser. De har ett arbete för att utöka populationen svarta noshörningar och har efter lyckade insatser den mest individtäta parken i hela Östafrika. De har också de tre sista northern white rhinos som finns i hela världen och ett stort projekt i att försöka få arten att överleva till ännu en generation. Dessutom är det endast här i hela Kenya som man kan se schimpanser då de hjälper schimpanser som på olika sätt hamnat illa och har gett dem ett bättre liv.

Detta var min vecka

 

Måndag

Som vanligt åkte vi tidigt på morgonen och kom fram till första campet runt 12-tiden då vi åt lunch och packade in packningen i tälten. Detta campet var nästan som en lodge så man sov i stora ''hustält'' som hade våningssängar som man sov i. De erbjöd även myror och väldigt stora spindlar som man fick sova med, väldigt mysigt. Efter att vi landat bytte vi om för eftermiddagsaktiviteter på campet. På schemat stod klättring, cykling och utövande av wildlife egenskaper. Det sistnämnda innebar att man i sin grupp gick med en Maasai som berättade lite om att jaga och göra upp eld och sedan fick vi testa på att skjuta spjut och pilbåge samt se på när Maasaien gjorde upp eld med pinnar i elefant bajs. Roligast av detta tyckte jag var pilbågen helt klart, kanske för att jag var en av de få som lyckades sätta målet en gång (stolt tjej haha). När vi cyklade så cyklade vi med mountainbikes i en bana som bestod av några hinder. Vi fick testa banan några gånger och sedan var det dags att ta tid. Det var väldigt roligt. Det sista min grupp gjorde på dagen var att klättra och egentligen var jag väldigt otaggad innan vi började då jag var jättetrött från cyklingen och ville bara snabbt upp en gång till toppen och sedan chilla. Så blev det dock inte och efter slit och vilja kom jag till och med upp på den svåraste banan. Detta var helt klart dagens höjdpunkt haha (ännu en gång, sjukt stolt tjej haha). Till middag serverades väldigt god hamburgare och efter det avslutades kvällen tidigt vid en lägereld innan vi tidigt gick och la oss. 

 

Tisdag

05:30 var det frukost, och då skulle vi ha packat ihop våra saker för att klockan sex ge oss av till nästa camp, som låg inne i parken! Idag gjorde vi väldigt mycket och det var het klart den mest händelserika dagen på veckan. Först skulle vi ha åkt till schimpansstället men innan dess träffade vi på några noshörningar några meter från safaribussarna. Dessutom var det en alldeles underbar soluppgång som steg upp över Mt Kenyas topp långt borta i skyn. 

Väl hos schimpanserna fick vi städa en av deras utomhusbur och sedan fick vi se på när de fick frukost. De berättade om sitt arbete, hur de tar hand om aporna som kanske gått igenom svåra traumatiska upplevelser samt om hur smarta dessa djur är. En mycket häftig upplevelse. 

Efter besöket hos aporna fick vi en kort gamedrive till huvudkontoret där vår första föreläsning väntade. Eftersom jag inte går Wildlife var jag inte tvungen att lyssna på dessa föreläsningar av den anledningen att jag inte kommer ha prov på det, men trots en mycket monoton uppläsning av faktan var det ganska intressant ändå. Vi åkte tillbaka till campet och fick i oss lunch, därefter väntade några av det mest otroliga mötena jag någonsin upplevt. Vi åkte till stället där de har de sista Northern white Rhinos för att göra diverse saker. Först fick vi en guidad tur i ett litet rum som speglade Ol Pejeta och dess arbete. Sedan fick vi träffa en noshörning! Denna svarta noshörningen heter Baracka och tas hand om speciellt eftersom han på grund av olika anledningar är helt blind och skulle inte klara sig själv ute i den vilda. Skötaren som hängde med oss ropade på honom och som om ingenting kom noshörningen när han hörde sitt namn. Det var riktigt imponerade! Vi fick mata Baracka och även klappa honom om man vågade. 

När vi matat och träffat Baracka gick vi vidare till nästa noshörning, och denna gången Sudan. Den sista manliga northern white rhino. I hela vida världen. Detta mötet och vad de berättade för oss satte spår i mig som jag tänker mycket på, hur sjukt det är. Vad skulle jag tänka om jag var i Sudans situation...

Mocka skit var det som vi fick göra härnäst, men inte vilket skit som helst, skit från de tre sista northern white rhinos! Och det var så mycket! Men lite coolt ändå att kunna säga att man mockat noshörningsskit. Under behandlingen av bajset fick vi också se en av the small five! En liten skalbagge som har ett horn som ser ut som en liten skolbaggenoshörning, ni vet sånna som är med i lejonkungen. 

Som jag sa var denna dagen väldigt händelserik och innehöll förutom det jag redan berättat om mycket gamedrive och många djur. Och på kvällen, precis innan solen gick ner fick vi se dem, två stycken geparder som tog sig en promenad i det fina kvällsljuset. Ännu en häftig upplevelse!

När vi kom hem till middag möttes vi dessutom av elefanter! Bara några meter från våra tält!

 

 

Onsdag

Idag fick vi sova lite mer eftersom vi till skillnad från dagen innan inte skulle göra så värt mycket. Detta var en dag som innehöll mycket föreläsningar och inte så mycket praktiskt. Dock bjöd parken på väldigt fina glimtar ändå. Vi fick även idag besök av elefanter! Och denna gången var de nära och många! En liten elefantfamilj som korsade den lilla floden som låg vi vårt camp. Där satt jag länge och bara förundrades av de underbar djuren, verkligen mitt favoritdjur på savannen. 

En liten längre gamedrive blev det också då vi skulle få se på en av parkens korridorer som ger möjlighet för djuren att vandra ut och in ur parken. Vi fick veta varför korridorerna var utformade så som de var så att alla djur utom noshörningar skulle kunna gå igenom den. Varför inte noshörningarna ska kunna passera är dels för att deras arbete med att bevara arterna och för att det är mycket enklare för tjuvskyttar att skjuta en noshörning som inte går inne i en skyddad park, dessutom har de koll på alla noshörningar i parken om någonting skulle hända. På vägen tillbaka till campet från korridoren fick vi också syn på ännu några katter! Lejon! Ååh vad lejon är coola! 

På onsdagskvällen var det dags för något som många sätt fram emot, natt-gamedrive! Dock så uppfylldes inte riktigt våra förhoppningar då vi knappt såg mer än en hare. Men nu har man provat på att åka på savarin på natten också. 

 

 

Torsdag

På morgonen lämnade vi campet inne i parken eftersom idag var vår sista dag som spenderades inne i parken. Idag fick vi besöka några boskapsskötare och se på när kossor skulle tvättas för att de inte skulle få olika sjukdomar. Denna händelse upprörde många och många reagerade. Jag tyckte det var lite jobbig att se, och gick undan en bit. Detta var för att de kossorna vi fick se inte var vana och skötarna fick tvinga in dem i den trånga gången till duschen. Det blev en konstig situation som slutade i att vi fick be om ursäkt för några kommentarer. Denna händelse väckte också många tankar och känslor inom mig. 

Efter att vi träffat kossorna fick vi också se en bomas, vilket är en bus för boskap där de är under natten och ska tydligen vara bra för massa saker. Det ska göra gräset bättre och skydda kossorna från predatorer under natten. 

Idag fick vi även göra något som jag länga drömt om! Vi fick stå på ekvatorn! Mitt på jorden, med ena foten på norra halvklotet och andra foten på södra.

När vi fått ännu en liten föreläsning var arbetet inne i parken klart, nu skulle vi ut och vidare till en skola! Denna skola låg väldigt nära första campet som vi även skulle sova på sista natten så efter lunch promenerade vi bort till skolan. Väl där fick vi undervisa lite, det vill säga leka med barnen, vi fick även bygga nya skolbänkar och måla blackboards. Jag, Carmen och Alexandra bestämde oss snabbt för att vi ska bygga en bänk och sysselsatte oss med den hela eftermiddagen. Det sista vi gjorde på skolan var att vara med på en samling, de sjöng och dansade för oss och vi sjöng och dansade för dem. Som avslutning körde vi alla tillsammans smågrodorna och det var så härligt. 

 

Fredag

Sista dagen på veckan och idag hade vi bara förmiddagen på oss innan vi skulle åka hem. Vi fick besöka skolan igen på förmiddagen och bygga klart våran bänk och säga hejdå till de fina barnen. Sedan var det bar att packa ihop och påbörja resan hem till Nairobi. Och detta var min vecka, en alldeles jättebra vecka som jag kommer komma ihåg länge!

En upplevelserik, tankerik och givande vecka! Jag är så så nöjd. 

Kwaheri!