NathaliePettersson

Kategori: äventyr

Jullov - del 1

Hej!

Jag har haft jullov! Men imorgon börjar skolan igen. Såhär har mitt jullov sätt ut, än så länge.

 

22 december 2016

Klockan ringer 03:45 för att hinna packa ner det sista, äta en snabb frukost och sedan lämna skolan för att åka till flygplatsen. Efter en viss försening lyfter planet mot Amsterdam halv nio.
Resan hem gick bra, det var länge med 6 timmar på Schiphol men det gick bra, turligt nog var jag inte ensam utan med Ida och Claes så man hade några att prata med under väntan. Sent på kvällen landade jag i Göteborg och det var mer än konstigt. När man är i Kenya känns Sverige så lång borta men så fort man kom till Landvetter kändes Kenya som en fantastisk dröm man vaknat upp från. Världens bästa Sandra överraskade mig på flygplatsen! Du är bäst och saknar dig redan. Pappa körde därefter hem mig till mamma och jag fick äntligen också trffa henne och Patricia.


 23-30 december 2016

Mellan den 23e och den 30onde var jag hemma i Sverige. Ganska liten tid och stressigt att hinna träffa alla, men jag hade trots den knappa tiden en väldigt bra stund i Lerum och Göteborg. Vi firade jul vilket alltid är mysigt, den 24e hos mamma och den 25e hos pappa. Jag fick träffa många fina vänner som man saknat mycket och höra allt som hänt under tiden man varit här. Det kändes jättebra att träffa alla igen, det är klart att mycket hänt men det var samma känsla vilket var hur skönt som helst! Dessutom åt jag min efterlängtade svenska tacos ett antal gånger och fick känna på känslan att jag var med i biggest looser när jag var med på ett fyspass med gamla laget. Jag är verkligen så sjukt otränad just nu... men det är ju så enkelt att bli bekväm av sig, särskilt när man bor 20 sek från skolan. Fredagen den 30onde var det dags igen, mormor hämtade mig och mamma och jag begav mig ännu en gång till Landvetter.

 

31 december 2016

Nyårsafton startades med att känna kenyansk luft i mina lungor igen efter att vi runt 4 på morgonen landade i Nairobi. När vi kom till bandet för väskorna stod det en stor skylt som löd ''baggage delay'' och självklart var mormors väska kvar i Istanbul. Det fanns inte så mycket mer att göra än att åka vidare till skolan där vi skulle övernatta till söndagen, vi fick betala en jättedyr taxi och efter allt strul kom vi hungriga och trötta hem till internatet runt 7-tiden. Världens bästa Fadhile var snäll och fixade frukost till oss eftersom det inte fanns något i kylen och efter lite macka och kaffe gick vi alla tre och la oss. Första planen var att vi skulle äta på Talisman som är en fin resturang här i Nairobi men efter strul, sjukdom och trötthet blev vi kvar på internatet och lagade pasta pesto till middag, en väldigt tråkig nyår helt enkelt, men nu var jag i alla fall tillbaka i Kenya.

 

1 Januari 2017

Nu var det alltså 2017. Och jag kommer behöva sudda ut en 6a och byta ut det mot en 7a i flera månader framöver när jag skriver datum osv. Idag checkade vi in på hotellet som var absolut jättefint! Varm uppvärmd pool, badkar på rummet och lakan som kändes som siden. Lyx! Idag gjorde vi oss mest hemmastadda, gick en sväng på stan och lite på maasai marknaden som var i down town precis där vi bodde. Den var inte alls lika bra som den på Junction eller Yaya och tyvärr blev mormor sjuk på eftermiddagen och blev sängliggandes från söndagseftermiddagen. Jag och mamma åt senare på kvällen på hotellets Thai resturang vilket nog var dagens höjdpunkt, det var verkligen så gott!

 

 

 

2 Januari 2017

Ingen väska var på söndagen ännu inte framkommen och mormor var sjuk men jag och mamma försökte ändå ta vara på dagen och åkte till skolan för att hämta några saker. Bland annat svensk resorb som jag självklart senare glömde på ett kafé... Efter en snabbis in på skolan gick jag och mamma bort till Toi! Där kollade vi mest bara runt en stund, men det var mysigt. Vi köpte sockerör och smakade på det, jag hade smakat på det en gång innan men det är väl ingen favorit. Desstuom blev vi skratte åt av en liten grabb och hans kompis, de gick lite framför oss ett bra tag och den ena killen vände sig om hela tiden och skrattade åt oss, när vi sedan vände för att istället gå till Yaya fick killarna resten av de knappt ätna sockerrören. 

På Yaya kollade vi runt en snabbis och åt sedan lunch på ett väldigt mysigt kafé där jag som sagt glömde det vi hämtade från skolan. Resten av dagen låg vi vid poolen och senare på kvällen åt jag och mamma middag. 

 

3 Januari 2017

Idag åkte vi till Elephant orphange och giraffe centre! Och det var en absolut favorit både för mig som varit där förut och mina älskade besökare. Vid tio beställde vi en taxi för dagen och halv 11 kom vi fram till en lång kö som bildades av förväntasfulla människor. Trots de många människorna fick vi riktigt bra platser och en liten elefant bäbis kom till och med fram som vi fick klappa, vilket jag inte fick uppleva sist vi var där. Det var också väldigt roligt på giraffe centret där både mamma och mormor vågade sig på en giraff-puss. En riktigt bra dag.

Resten av mitt jullov kommer i ett annat inlägg 

kram!

Ngong Hills!

Jambo Rafiki!

Idag ringde klockan redan vid 06:00, ovanligt tidigt en skoldag när man bor 30 sekunder från skolan. Även fast det var en trött Nathalie som stängde av det tjatande alarmet tog det inte lång tid innan en hade pallrat sig till frukosten, redo för dagens utmaning. För idag var det nämligen så att förberedelse ett inför bestigningen av Mount Kenya stod på schemat. Hela skolan samt några vuxna och några från grundskolan skulle ta sig upp och ner för Ngong hills fyra kullar. Kullarna är inte några små fjuttiga, utan ligger på 2500 m över havet, alltså var jag idag högre upp än Sveriges högsta punkt på Kebnekaise! 

Bussen kom fram till starten halv nio och när en sklev ut ur bussarna fick en verkligen en chock. Det var iskallt! Jag som hade tänkt ta shorts var istället glad över regnjackan jag stoppat med mig i sista sekund. Även om det var kallt var det så otroligt fint, trots den tjocka dimman och molnen som vi praktiskt taget gick genom, så såg man ut över ritten, finaste, mäktigaste ritten. Åå vad jag älskar den utsikten! Jag mår bra i mina ögon, jag mår bra i hela kroppen av den där utsikten! 

Vi vandrade på i några timmar, upp och ner, tog en liten paus, fotade, och fortsatte gå. En verkligt underbar upplevelse. Det känns som att detta är något jag verkligen vill göra fler gånger, vilket jag också kommer göra då vi kommer gå upp för mount Longonot efter jul och senare den stora utmaningen Mount Kenya!

I slutet av våran tripp stötte vi på vandrande med sina boskap, både får och kossor kom gående och en jättefin vallhund! 

Väl framme efter alla fyra kullar blev det kall korv med bröd och festis alá Kenya. Och sen gick bussarna hemåt med massa trötta men glad ungdomar i. 

Detta var min måndag, och den var helt underbar, en fantastiskt bra start på ännu en tuff skolvecka. Hoppas ni hade en fördärvlig och kall måndag <33 

Ha det bra alla där hemma! Nu kommer jag om bara tio dagar!

Kwaheri! Lala Salama!

Amboseli National park

Hejsan svejsan! 

I helgen sattes sig ett bra gäng ännu en gång i de stora overlanders som vi inte åkt i sedan Masai Mara. Målet denna gången var Amboseli national park som är känd för alla sina elefanter! Jag har haft en underbar helg med underbara människor. För första gången bodde vi också på lodge istället för tält vilket jag var väldigt glad över, har under min tid är i Kenya insätt att jag är ovanligt dålig på att tälta. Lodgen var hur fint som helst! Man bodde i ''tält'' stora som hus med riktiga väggar och riktiga sängar, det fanns även ett badrum som till och med var fräscht! Dessutom hade logden en pool och Amboseli bjöd på fint väder så på lördag förmiddag blev det till och med ett dopp och lite solning. Frukosten var också väldigt bra, riktig hotellfrukost med pannkakor och scrambled eggs. Det fanns inget att klaga på helt enkelt. 

Under vår vistelse i Amboseli hann vi åka på två game drives, en på lördag eftermiddag och en tidigt på söndag morgon innan frukost. Det stora i Amboseli är att man ser Kilimanjaro, Afrikas största berg, men tyvärr var det molnig under båda våra gamedrives, alltså har jag en anledning att komma tillbaka. 

I alla fall så såg vi massa elefanter! Och jag älskar elefanter! Absolut mitt favoritdjur på savannen. Dessutom såg vi lejon och lejonungar, vi såg apor och små små apbäbisar, någon giraff  och andra savanndjur såsom gaseller. 

 

Så härlig helg och underbart sätt att fira första advent på! 

Efter en lång bussresa hem fik vi dessutom tacos (!!!!!) till middag och glass till efterrätt, verkligen en behövlig helg. 

Nu ska jag fortsätta plugga, har väldigt mycket i skolan just nu och behöver lägga mycket tid på plugg då jag känner att ingenting riktigt går särskilt bra just nu.

Ni får ha det så bra! 

Nairobi National Park

Nu har jag äntligen sätt alla i the big five! Dock fick jag tyvärr ingen bra bild på noshörningarna, men nu har jag sätt dem! Och massa andra djur! 

Bildbomd blev det denna gången, men hoppas ni förstår att det var helt underbart! 

Rida bland zebror och giraffer

Hej! 

Jag vet att det var väldigt längesen den kom något inlägg här men nu är det dags igen och idag ska jag berätta om vilken otroligt fantastiskt helg jag har haft! 

Trots två dagars sjukdom i torsdags och fredags gick jag upp tidigt på lördagsmorgonen för att hänga med till Naivasha för en hel del roligheter. Två bussar åkte denna morgonen till Naivasha, den ena full med de som går wildlife och en buss full med ridtjejer och killar. Wildlife gruppen skulle åka båt på Lake Naivasha och ridmänniskorna skulle rida på hästar bland savannens alla djur. Jag, Astrid, Johanna, Lovisa och Ida skulle göra båda (även om jag och Astrid inte går wildlife fick vi hänga med, tack Pär!). På grund av lite olika anledningar åkte jag och Astrid i bussen med ridmänniskorna vilket visade sig var jättebra då vi fick reda på att wildlife bussen hade fastnat och kom fram två timmar senare än oss andra. Detta resulterade i en försening i schemat men också att vi fick ta en promenad på stället där stallet var vilket var helt underbart! På detta stället fanns också några jättesöta hundar som gick med oss på vår lilla promenad. Tyvärr så glömde jag kameran hemma så alla bilder från denna resan är antingen någon annans eller mobilbilder. 

Efter en stund fick vi reda på att wildlife bussen närmade sig och vi traskade tillbaka till stallet igen. Väl framme på campet därifrån båten skulle avgå från fick vi en snabb genomgång och sedan var det dags för att vänta på båtarna. Efter en stund kom vi äntligen ut på vattnet, vi skulle ta lite vattenprover och titta på flodhästarna som finns i sjön. Flodhästar är märkliga djur tycker jag. De låter som monster, spenderar hela dagen under vatten fastän de varken kan andats under vatten eller äta eftersom deras föda finns på land. Sedan på natten går de upp och betar som vilket landdjur som helst. Dessutom är de jättestora och jättesnabba. Riktigt konstiga djur de där. I alla fall var de häftiga att se! Dessutom var det kul att åka båt och få se alla andra djur, fåglar och naturen i allmänhet. Eftersom jag under denna turen också var så duktig så jag glömde min mobil så tog jag inga bilder från båtturen, men som tur är har proffsfotografen Ellen delat med sig lite av hennes fina bilder. Ellens blogg är förresten länkad i mina länkar! 

Efter att vi klivit iland igen ser vi Tilan som kommit tillbaka med första ridgänget och vill att jag och Astrid åker iväg så fort som möjligt fö att rida på eftermiddagen så alla hinner rida under resan. Så efter en snabb lunch bestående av den legendariska pastasalladen vi alltid får på utflykter hoppade vi in i bussen och åkte till stallet igen. Jag fick låna Idas ridhjälm och kände mig som ett proffs även fast mina erfarenheter av hästar är lika med att jag ramlade av en häst för några år sedan. Det var i alla fall hur mysigt och kul som helst att få rida! Vi fick inte göra så jättemycket eftersom varken jag eller Astrid är några fantastiska ryttare men lite trav blev det och Astrid fick till och med galoppera, även om det inte var med avsikt. 

Det var så otroligt fantastiskt att rida bland alla djur, man kom så nära så man nästan kunde röra vid dem. Det var verkligen så häftigt. Hela stället var bara helt otroligt som att stiga in i en sagovärld. Jag är så glad att jag åkte med på denna resa verkligen. Tyvärr ville min mobil inte arbeta med mig under vår ridtur så fick tyvärr inga bra bilder därifrån. Ett tag trodde jag att min kamera slutat fungera eftersom den inte kunde fokusera men på något magsikt sätt började den fungera som vanligt igen när vi kom tillbaka till campet. 

Precis som när vi sprang Naivasha Relay så bodde vi på campet carnelly´s och det är jag i alla fall så himla nöjd med. Bra toaletter och dusch och en skitbra resturang som har jättegod pizza! När vi kom tillbaka efter ridningen så satte vi upp våra tält som vi skulle sova i, tog en dusch och efter det hade vi lite tid över innan middagen så vi gick upp några stycken till byn som låg vid vägen ovanför campet. Där träffade vi massa barn! Och åå vad roligt det var, vi lekte en stund med dem och efter tiotusentals gimmie fives vandrade vi vidare på vår trip i byn innan det blev dags att gå tillbaka till campet för middag. 

Precis som senast jag bodde på Carnelly´s åt jag pizza som var precis som senast jättegod! Efter middagen rådde en nästan grov matkoma så det blev tidig läggning för mig för jag var så trött. När jag och Astrid som jag delade tält med precis hade lagt oss kom dock Ida, Lovia och Tilan och knackade på tältet. De hade nämligen sätt en flodhäst stå och beta i mörket och ville visa oss. Så vi gick upp i hopp om att få det märkliga djuret, tyvärr hade den gått ner i sjön igen och efter en stund gav vi upp och gick för andra gången och la oss. 

Under tiden som jag har befunnit mig i Kenya har jag insätt att jag är riktigt usel på att sova i tält, det går inte, jag sover inte. Det är kallt, obekvämt och ofräscht, dessutom får man tiotusentals myggbett. För att inte tala om hur svårt det var denna natten, det som gjorde det extra svårt var nämligen alla djuren som aldrig slutade låta. Fåglar, apor och monster skrek utanför vårt tält hela natten, särskilt ett högljutt monster som jag vägrar tro var något annat än just ett monster. 

På söndagen gick jag och några fler upp tidigt och kollade som vanligt på en fin afrikansk soluppgång, åå jag får aldrig nog av dem! Där på bryggan satt vi och såg solen sakta komma över horisonten öven sjön. Det var riktigt fint. Efter det varder dags för frukost och eftersom jag frös och eftersom jag var riktigt hungrig fick det bli pannkakor på restaurangen istället för fruset bröd och saft till frukost, ett bra val som jag inte ångrar.

 

Vid tio-tiden packade vi ihop våra saker och åkte tillbaka till stallet, några skulle rida och jag, Astrid och Agnes valde att gå ännu en promenad i paradiset, denna gången bland alla djuren. Fastän vi denna gången inte satt på hästan kom vi otroligt nära djuren denna gången också och åå vad jag önskade att jag hade tagit med mig kameran för detta var verkligen så otroligt häftigt. Att stå några meter från en giraff och dess giraffbebis, springa åt andra hållet när man blir lite rädd för gnuen som fräser åt en och gå omkring, mitt i en zebraflock var vad denna extraordinära promenad bestod av. Ibland kom även de som red förbi och sa hej innan de red vidare. En promenad jag hoppas för alltid att behålla i mina minnen. 

Vi kom tillbaka till stallet igen och nu hade resan kommit till sitt slut och vi påbörjade åkturen hem igen. Jag kan inte rida, men jag är så glad att jag följde med på helgens resa. Jag hoppas att jag kommer tillbaka för detta var något av det mest otroliga jag varit med om. Fast, så säger jag ju hela tiden tänker ni... Ja, jag får bli mer noga med att bara utrycka mig i de orden när det verkligen är något otroligt som händer, men att gå bredvid giraffer, zebror, grnuer, impalas och waterbucks tycker faktiskt jag är ganska otroligt. 

Jaha, sånt här gör alltså jag på mina helger, vilket liv jag lever, kan inte riktigt förstå det, men jag lever faktiskt min dröm här, tack för att jag får göra det. 

Nu måste jag gå och lägga mig, det är ju en dag imorgon också, och imorgon kommer valresultatet från USA-valet. Heja Hillary och godnatt! 

ett höstlov utan höst

Jambo! 

Nu var det några dagar sedan vi kom hem från paradiset så tänkte det kunde både vara gott för mig och kul för er att få veta lite om veckan bland de vita stränderna. I söndags runt 11 åkte min halva av internatet med skolans bussar till Joho Kenyatta, samma flygplats som var det första av Kenya som jag såg. Vi åkte till inrikesterminalen, checkade in våra väskor och sedan lyfte vi och vår resa påbörjades. Efter en timmes flygtur, lite bussåkande, lite färgåkande (där busschauffören kvaddade bussen rejält) och lite mer bussåkande kom vi äntligen fram till hotellet.

Mitt ute i ingenstans, en bit från ''staden'' Diani låg Tiwi beach där vårt hotell var det ända hotellet som fanns på den beachen. Lite öde, men oj så fint hotell! Egen strand, bra mat (pannkakor varje frukost!!), fräscha rum, massor av apor som sprang omkring och en gigantiskt pool som sträckte sig från hotellets ena sida till den andra. Det ända som möjligtvis gick att klaga på var att vi till en början bara fick en nyckel till rummen som delades på tre... Men allt som allt var hotellet riktigt fint!

Vad gjorde vi och vad gjorde jag denna veckan då? Tja, min tanke och plan var från början att ta det lugnt, sola, läsa, bli brun och vila upp mig. I slutet av veckan visade sig att jag läst ett ynka kapitel ur min bok och aa det blev helt enkelt andra saker som vi gjorde. Visst solade vi mycket och tog det mycket lugnt osv men under denna resan har jag badat otroligt mycket, ätit otroligt mycket och hängt med härliga människor otroligt mycket. En dag åkte jag och några andra på en snorkelutflykt, trots att snorklingen inte var den bästa så var den utflykten väldigt lyckad. Från en fantastisk båt såg man den fantastiskt vita stranden och den ljusblå himmeln. Själva snorklingen bjöd på fiskar, koraller och tusentalls sjöborrar. 

En annan dag åkte vi in till Diani, gick och kollade lite i ''affärerna'' och åt lunch på ett café bredvid Nakumatt. Det var också här som vi bestämde oss för att hoppa fallskärm dagen efter. När vi satt och väntade på vår mat kom nämligen Elmer, Carmen, Klara och Vilma som precis hade hoppat. Deras glädje gick inte att ta miste på, därför var ju vi tvungna att hoppa också. Samma kväll var det också dags för utgång. Till ett väldigt trevligt och mysigt ställe gick partybussen denna gången. Här dansade vi hela kvällen till både Håkan och Justin (vi fick alltså önska alla våra favoritlåtar). Svettiga men glada kom vi sedan hem efter en riktig bra kväll på dansgolvet.

Torsdag. Dagen då jag, Ida, Lovisa, Theo och Johan skulle kasta oss ut från ett flygplan 5000 meter upp i luften. Detta var som ni kanske förstår veckans höjdpunkt, det var najs, det var så så häftigt. Man tänker att sånt här är det bara extrema människor som gör, och så vi då. tänk att för ett år sedan drömde jag om att få göra sånt här, hur sjukt är det inte att jag nu gjort det? Det är sjukt.

 

Resten av veckan så solades det, det dracks mango juice, lektes i havet och åktes Tuc tuc. En riktigt bra vecka helt enkelt. Tack alla fina människor som jag upplevde denna vecka med, ni är bäst! 

 

Och hoppas att alla där hemma är taggade inför ert höstlov som snart bankar på eran dörr, hoppas det regnar hela veckan för er! :P Älskar er och saknar er! Ni får ha det så bra!

Kwaheri!

Skydive

Hej!

Veckan som gått har spenderats i Diani men mer om det i ett annat inlägg för vet ni vad jag har gjort?! Jag har äntligen fått hoppat fallskärm och det var otroligt! Har länge drömt om att få göra det och nu har jag gjort det, hur sjukt är inte det?

Efter att några hade hoppat på tisdagen mailade jag och några andra spontana människor till Skydive Diani och dagen efter drog vi helt enkelt dit och hoppade själva. Jag hade egentligen bestämt mig innan att jag inte skulle hoppa för att det är så dyrt men nu i efterhand var det värt varenda krona! 

Det var så fantastiskt att hoppa! Inte ett dugg läskigt, verkligen bara härligt och underbart. Man föll fritt i ca 45 sekunder och de var det mest fantastiska 45 sekunderna jag någonsin upplevt! Lycka, eufori, adrenalin gånger 1000. Det var så häftigt verkligen och jag hoppas att det inte var sista gången som jag fick uppleva det. 

 

 

Jag köpte till film också så att man har ett bevis på att man faktiskt har hoppat haha. Den må innehålla några av de absolut fulaste bildfrekvenserna på mig men de bjuder jag på, vad ska man göra, jag var i total eufori. 

Puss och kram!! 

Savage Wilderness -Jag hoppade bungee jump!!!

Hejsan Svejsans allihopa! 

Wow vilken helg som precis flög förbi!

Tidigt i lördags morse åkte två bussar från skolan med 28 trötta men ändå spända elever till Savage wilderness! Detta är en äventyr-och adrenalin anläggning där man kan göra otaliga häftiga saker. Det tog ungefär två timmar dit för att transporteras från Nairobis 1800 meters höjd till campet som låg ungefär 1000 meter över havet. Höjden är nämligen betydelsefullt eftersom bara några hundra meter verkligen gjorde skillnad i temperatur, det var så bra väder och så varmt i Sagana där campet låg. Något lite småroligt var att vår guide Lexi (som förresten var helt underbar) berättade för oss att vi hade en lång resa framför oss innan vi satte oss i bussarna, vi skulle åka hela två timmar buss. Vi, som är väldigt vana bussåkare efter masai mara helgen bara skrattade. 

Väl framme vid campet välkomnades vi med underbart väder, kenyansk saft och det höga bungee tornet som vissa av oss (bla jag) redan samma dag skulle kasta sig ner för. Campet var långt över förväntan. Vi som första hade trott att vi skulle sova i tält blev överlyckliga när vi insåg att vi skulle få sova i riktiga stugor som var så fina och fräscha. Vi hade till och med tillgång till badrum med riktigt fräsch toalett, hur lyxigt? Nathalie var mycket glad. För att göra rummet ännu mer mysigt flyttade jag, Alexandra, Ida, Julia och Hanna ihop ett flertall sängar och sov tillsammans allesammans i en jättesäng. Trångt,varmt men väldigt mysigt. 

 

Eftersom schemat redan sen innan var klart var vår första aktivitet inte så adrenalinfylld. vi skulle nämligen göra några samarbetsövningar och lekar. Kul var det, vi fick bland annat ta oss upp för en tre meters hög stenvägg med bara varandra till hjälp och skvätta lite vatten på varandra. Efter det blev det lunch, och efter det var det dags för de riktiga aktiviteterna. Det första jag gjorde för att värma upp inför bungee jumpet var klättring. Jag har klättrat några gånger i mitt liv och tycker det är superkul, både ute på riktiga berg och på klättervägg. Här fanns det en klättervägg som var runt 15 meter hög utomhus. Något nytt som klättringen gav mig var att vi fick hjälpa till att säkra, roligt att lära sig något nytt! 

Efter en stunds klättring kommer bästa Lexi och säger till att bungee-killen kommit och det var dags att gå bort till bungee tornet. Om jag någonsin varit så nervös som jag var nu vet jag inte men något jag vet är att jag var tiotusen gånger så nervös väl uppe på tornet. Lisa skulle hoppa först och jag skulle hoppa efter henne, sen skulle resten av gänget också hoppa. Vi fick ta på oss var sin sele, väga oss och sen börja klättra. Inte många sekunder efter Lisa började klättra skulle jag börja. Steg för steg tog jag mig upp, ibland var jag tvungen att stanna och pusta, kolla på utsikten för att sedan fortsätta klättra upp. Det var så himla jobbigt fysiskt att klättra upp för stegen, kanske för att kroppen förberedde sig, kanske för att jag helt enkelt bara är i dålig fysiskt form. När man klättrat upp för 60 meter var det dags att från stegen hoppa till en korg varifrån man sedan hoppade ner från. Ett litet skutt sisådär 60 meter upp i luften och sedan var man över på andra sidan. Utsikten uppe på tornet var fantastisk, man såg till och med (inte jag, jag var för nervös) Mount Kenya som jag för hoppningsiv kommer bestiga nästa år. De förklarade hur man skulle göra och Lisa och jag lyssnade, de spände fast Lisa som under hela tiden var väldigt lugn och efter ett smått svekande så hade Lisa hoppat. 

Nu var det alltså min tur. Inte för att det är på något sätt normalt att slänga sig ut för ett 60 meters fall men nu i efterhand tycker jag att jag var lite för nervös. Jag tänkte helt enkelt för mycket på det. Efter några tårar och  några djupa andetag öppnade bungee-killen grinden. One, Two, Three. 

 

Föreställ dig att du flyger, du känner inte en ända kroppsdel av din kropp men du känner alla känslor som går att känna på en och samma gång. Detta är det mest fantastiska och häftigaste jag gjort, det är den bästa adrenalin kick som jag upplevt och jag vill så så så gärna göra om det. Gärna så snart som möjligt. Det går inte att beskriva känslorna som man upplever när man kastar sig ut, när repet sedan gör så man hoppar upp igen, så att man får flyga lite till. Detta var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag hoppade helt enkelt bungee jump, bockade av en grej på min så kallade bucket list. Det var inte sista gången jag gjorde detta må jag säga. Efter mig var det såklart massa andra som hoppade, vi höll på och hoppa ända tills det nästan började bli mörkt. 

 

 

Resten av dagen spenderades kring en äld. Vi satt och prata ända tills myggen och sömnigheten störde oss för mycket då vi gick och la oss. Denna natten sov jag extra gott (även om mina sängkamrater tydligen väcktes av mig mitt i natten som hade en mardröm, något jag inte alls kommer ihåg haha) Jag somnade med ett leende på läpparna med känslorna från dagens alla upplevelser och känslor i kroppen. 

 Söndag. Idag skulle det bli river rafting! Man åker alltså med en gummibåt på en flod och åker ner för massa vattenfall. Det var roligt, väldigt väldigt roligt och jag vill väldigt gärna göra om det. Vi åkte fem i varje båt plus en ledare som var kunnig så att säga. Våran ledare hade tydligen riverraftat här varje dag i 25 år, vilket märktes eftersom han var väldigt bra och försklarade precis vad som skulle hända om vi gjorde en viss sak. Det var får mig lite svårt med alla kommadon, dels eftersom min engelska inte är den bästa, dels för att jag inte kan skillnaden på höger och vänster. 

Vet ni vad som mer hände under riverraftingen, alla, inklusive mig, brände sig. Så på eftermiddagen gick alla runt med shortsbränna och bonnabränna. Någon som på de flesta fortfarande sitter kvar, dock inte på mig som tur är. 

 

Söndagseftermiddagen spenderades lite som gårdagen. Jag provade på lite SUP (stand up paddeling) och några som inte han hoppa dagen innan hoppade idag. Efter det var det dags att packa ihop våra saker och åka hem. Denna helgen har varit en av de absolut bästa här i Kenya, allt var verkligen så bra och de som inte hängde med missade verkligen något. Om du som läser detta någon gång på chansen att hoppa bungee tycker jag verkligen att du ska ta den eftersom det var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Så himla häftigt, det var episkt. Rekommenderar starkt. 

Sammanfattningsvis vill jag säga att denna helgen var episk. Mer behövs inte säga. 

 

Naivasha relay

Jambo!

Även denna helgen har det hittats på roligheter! Det var nämligen en stafett som gick från Nairobi till Naivasha där man i ett lag springer några sträckor var tills hela laget kommer upp i ungefär 8 mil. Vad som dock kändes lite surt var att på idrotten i fredags (dagen innan) ramlade jag och stukade foten, inget illa bara så att det gör ont att gå på den, men ändå. På fredagskvällen kändes det ganska bra ändå vilket var lugnande inför helgen.

I alla fall, riktigt tidigt denna gången åkte vi iväg eftersom första sträckan började springa klockan 7. Simon, som var den ända eleven av svenskarna som sprang första sträckan var jättegrym och sprang hur snabbt som helst 6 km i främst uppförsbacke! Min första sträcka var nummer sex i turordningen, vi hade precis kommit ner för ritten och solen gassade på ordentligt. Mina första 2-3 km av de 5,2 som min första sträcka var kändes rätt okej, efter det blev det riktigt jobbigt. Ni som vet, vet att jag sällan klagar på att det är FÖR varmt, men så mycket som jag svettades i närmare 40 grader (som det i alla fall kändes som) har jag Aldrig gjort förut. Dessutom började foten sticka och värka mot slutet av sträckan men det jämförts med värmen var ingenting. Hur som helst kom jag i mål, och jag var inte sist av alla! Senare gick vi och tittade på tiden de skrev upp, och om man ska lita på de som tog tiden så sprang jag dessa 5,2 km på 24 min!!! Lol haha tror faktiskt det var långt ifrån sanningen, jag skulle gissa på närmare 30 men men, det som står på pappret gäller väl? 

Död Nathalie som precis sprungit i gassande värme. 

Därefter rullade dagen på, sträcka efter sträcka. Alla var verkligen så duktiga! När man hade tid och var hungrig fick vi en väldigt god pastasallad som vi åt mellan sträckorna, det var mycket uppskattat! Efter varje sträcka samlades alla och hejade på de som sprang. Totalt var det ungefär 20 lag med varav vi ställde upp med tre. Det fanns både seriösa lag med mest oseriösa. Massa kenyanska lag som istället för att dricka vatten efter de kommit i mål drack tusker efter tusker, flera gånger ville de till och med bjuda oss på deras dricka, då vi blygsamt tackade nej med lärarnas flin i backgrunden. Jag förstår verkligen inte hur människorna som började dricka redan vid 7 inte kunde bli totalt uttorkade under dagen då alkohol är vätskeutdrivande, det var flera av oss som höll på att få solsting även om vi fyllde på med liter efter liter vatten. 

Efter sträcka 10 blev det någon konstig paus och ingen visste riktigt vad som hände, tydligen skulle vi transporteras en bit till nästa sträcka vilket kändes lite segt. När vi tillslut kom fram till starten hade de inte berättat för oss att två sträckor sattes ihop och kördes samtidigt eller nåt (fattade verkligen inte vad som försiggick). I vilket fall som helst missade jag min nästa och sista sträcka så jag valde att hoppa på sista sträckan tillsammans med flera andra. Detta betydde att jag istället för att springa runt 8 km sprang 1 mil totalt vilket jag är mycket nöjd med! Innan vi skulle börja springa på sista sträckan så blev det rysligt kallt och regnet öste ner. Då var det nära att jag satte mig i bussen och sket i att springa, men skulle jag ha gjort det så skulle det ju inte ha varit något utmaning. Sista sträckan kom igång och wow vad vackert det var. Det var till och med vackrare än att springa med bergen i backgrunden på förra streckan. Med utsikt över Lake Naivasha och Mount Longont samtidigt som himlen var alldeles rosa utav solnedgången sprang vi de sista kilometrarna. De sista sträckorna sprangs också genom ett reservat bland sebror och impalas vilket gjorde upplevelsen, om det går, ännu mer lyrisk. Det kändes bra, riktigt bra, innan jag av misstag kommer snett på en sten och foten säger stopp. Fyran vad ont det gjorde men i mål skulle jag, så sista biten var det bara att bita sig i tungan och fortsätta springa. Jag kom i mål, visserligen var jag den tredje sista av alla som sprang, men jag kom i mål! Snabbt kom världens bästa Filippa och lindade och la foten i högläge och mycket mer var det inte med det. Det mest olyckliga är att min vänstra löpsko numera ligger någonstans på savannen vid Lake Naivasha, aja har ju i alla fall gjort avtryck även om jag måste köpa nya skor. 

Glada? Galna? Eller bara en aningen high på life efter att ha varit med och sprungit totalt 8 mil!

Väl i mål tog vi en lagbild och sedan åkte vi till campet. Det var också hur fint som helst. Det fanns varma duschar med bra tryck, fräscha toaletter som gick att spola på och en fantastisk pizzabuffé. Efter en relativt lång tid i duschen och omkring haltandes när en försökte ta på sig sina kläder kom vi äntligen fram till maten. Det fanns till och med vegetariska pizzor! Om det är något som jag är mycket positivt överraskad av när det gäller Kenya generellt är att nästan vart man än kommer så finns det alltid vegetariska alternativ! Det är minst lika bra som i Sverige, det finns till och med ett relativt brett utbud på Nakumatt med både vegetariskt och veganskt. Stor tummen upp för det!

Mätta och belåtna gick vi sedan trötta vid 22 och la oss. Jag och några andra delade rum med en gammal tant som också hade varit med och löpt och denne människa snarkade så extremt mycket. Även jag som sover med musik i öronen vaknade några gånger av att tanten bredvid snarkade, ibland trodde man nästan att hon inte skulle överleva natten! 

Idag gick vi upp tidigt för att komma hem någorlunda till brunchen. Så efter mer eller mindre sömn packade vi ihop och åkte hem runt 8-tiden. I morse mådde många riktigt dåligt, men det positiva var att jag kunde stödja lite mer på foten än vad jag kunde igår! Vi åkte hem och sedan dess har jag bara chillat, pluggat lite och hoppat fram och tillbaka till middagen. Har fått låna Filips stödskyddgrej till foten vilket gör att det inte gör ont när jag inte rör på foten. Jätteskönt verkligen.

Imorgon måste jag försöka gå på hela foten istället för att halta runt på tå, det är ju bara en stukning så det är ju egentligen bäst att gå så normalt som möjligt även om det gör lite ont.

Denna upplevelsen har varit något av det jobbigaste jag gjort med också något av det roligaste. Att springa runt krönet och se folkmassan som hejar och väntar på en, vilken känsla. Jag älskade det trots att jag egentligen hatar att springa haha. Alla var verkligen så himla duktiga, trots sjukdom, trötthet och skada genomförde alla det de skulle och jag är så stolt över alla som var med. Klara som spydde natten innan och Vilma som spydde under dagen, och ändå sprang de båda på. Emma, Malin och flera andra som hade ont i magen sprang på. Simon som var helt sjuk i huvet och totalt sprang över 2 mil!!! Varav två sträckor nästan direkt efter varandra i stekande värme. Filippa som peppade på alla under hela dagen och sprang på som en galning när hon spurtade in i mål efter varje sträcka som hon sprang. Och så jag då som sprang med en stukad fot. Alla var hur som helst så duktiga och alla gjorde något helt otroligt! Detta var en riktig utmaning men det var så kul verkligen och jag är så glad över att jag var med även om att jag inte alls är någon bra löparmänniska egentligen. 

Nu ska jag resten av kvällen ta det lugnt för imorgon är det en ny skolvecka som bjuder på studieutmaningar istället för fysiska utmaningar som denna helgen bestod av. 

Ha det så bra alla så hörs vi! Kwaheri na Lala salama!

Masai Mara pt. 3

Jambo!

Efter två dagar med bussåkande, safari och masaaidanser var det dags för vår sista gamedrive för denna gången. Precis som på söndagen åkte bussarna vid 6.00 och idag var målet att försöka se lejon eftersom vi inte hade sätt det ännu. Vi åkte och åkte och åkte, vi såg massa djur och kom bland annat väldigt nära några fina giraffer men inga lejon syntes till. Ännu en fin soluppgång fick vi även se denna dagen vilket jag tror ingen hängde läpp för.

Då och då kom vi fram till ställen där massa bilar och safaribussar stod och trängdes. Vi trodde såklart att det var lejon varje gång och varje gång blev vi lika besvikna på flocken gamar vi såg ett antal gånger. En av dessa gånger blev vi dock inte alls besvikna då vi lyckades komma riktigt nära en gepard vilket betydde att vi nu hade sätt två geparder (den ena dagen innan på väldigt långt avstånd) och vissa av oss två leoparder! 

 

Efter ett kanske lite för snabbt stop vid geparden åkte vi vidare på vårt uppdrag att försöka hitta lejon. Fram och tillbaka hit och dit åkte vi och till slut gav vi upp och började åka hem igen. Men just då ser Vendela något vitt som rör sig. Någon tog kort för att sedan zooma och se vad det är, andra kollade uppspelta i kikare för där var de, de efterlängtade lejonen! Och det var massor av dem, tror vi såg 7-8 stycken! Efter en lång paus för fotande och tittade kunde vi (som vanligt ca två timmar sena) åka tillbaka till campet med vetskapen att vi sätt 4 av the big five på bara denna resan! Nu har jag bara noshörning kvar vilket jag hoppas få se i Nairobi National park som vi ska till i slutet av oktober. 

När vi kom tillbaka till campet en sista gång fick vi först en riktigt god frukost och sedan var det dags att packa ihop våra saker och påbörja färden hem. En lång resa blev det och i vissa stunder mådde man inte alls bra, vissa spydde (vilket jag turligt nog klarade mig ifrån) och vissa mådde bara riktigt dåligt efter en helg i bushen. Trots sjukdom och långa bussfärder var denna resan något otroligt! Riktigt häftigt att se alla djur och härligt att få umgås med fantastiska och hjälpsamma människor!

Gjorde en liten film från helgen, den är långt ifrån bra. Massa andra har gjort så så så mycket finare och bättre filmer men jag gjorde mitt bästa haha och något litet blev det tillslut ändå. Kanske någon tycker det kan vara kul att se i alla fall hihi.

Kwaheri! 

Masai Mara pt. 1

Jambo!

I helgen var vi som sagt i national parken Masai Mara och vi har bland annat skumpat runt 40 timmar i buss och sätt massa massa djur! Häftigt var ordet! Eftersom jag har enormt mycket att skriva om denna helgen tänker jag att jag delar upp inlägget om masai mara i tre delar, en för varje dag vi var där.

I lördags morgon väcktes hela internatet av att Tilan gick runt och ringde i någon klocka. Åven om det inte var världens roligaste uppvaknade var en både glad och som vanligt smått övertaggad på den (som de sa) 7 timmars långa bussresa som låg framför oss (men som egentligen tog närmare 9). 07:00 lämnade de stora ombyggda bussarna internatet och Nairobi med 90 ungdomar i.

På vägen gjorde vi kanske lite för många toastopp vilket försenade oss rejält men den ändå som hängde läpp över det var läraren/fågelskådaren/dåliga skämtaren Per. Vi andra hittade på massa roliga saker att göra på vägen. Vi lyssnade på jättebra musik, hängde ut genom fönstret, lekte busslekar, chillade och en käkade allt snacks en hade med sig (jag). Vissa tog sovandet till en ny nivå och la sig på golvet, riktigt bekvämt att få sträcka ut kroppen. Sammanfattningsvis åkte jag i en jättehärlig buss vägen till masai mara och det kändes inte alls som att vi nästan åkte i 9 timmar. 

När vi äntligen kom fram till gaten till parken var det dock skönt att få gå ut och sträcka lite på benen. Härligt var det att vara framme så att säga. På grund av vår sena ankomst åkte vi på vår första game drive direkt istället för att först åka till campet. Det var ganska tråkigt väder med grå himmel och regn då och då men när vi såg de första djuren var det ingen som tänkte så mycket på det. I lördags såg vi mest gaseller och zebror. På långt långt avstånd såg vi också våra första elefanter men tyvärr fick jag inga bra bilder på just de första.

Efter en några timmars game drive ankom vi till campet. En sån lyx vi hade, alla tält var redan uppe och maten var färdig att serveras. Dock började jag må riktigt dåligt efter ungefär halva game driven. Illamående, ont i huvudet och feber, jag kände mig helt borta. Dette resulterade att jag inte åt något vilket jag fick sota för under söndagen istället...

I alla fall efter ett halvhjärtat försök att gå och lägga sig vid 20:30 gick jag upp ovh satte mig vid elden tillsammans med de andra så lite campingfaktor fick man ändå trots regn, kyla och dåligt mående. 

Mycket sömn blev det heller inte denna natten, vaknade nog upp mot tio gånger, ena gången utav att en frös och andra gången av att en svettades. Klockan 05:30 blev vi i alla fall väckta på söndagsmorgonen men mer om söndagen i nästa inlägg

Kwaheri! Lala salama! 

Dag 26

Hamjambo! 

Hur sjukt är det inte att jag redan varit här i över tre veckor, snart en månad. Det är sjukt. 

Denna veckan har bara rullat på som vanligt. Morgonrutinen till Impala har hållit i sig vilket jag hoppas att det gör nästa vecka också och skolan känns fortfarande bra. 

Igår var det fredag och från början var planen att åka och äta på någon resturang men istället blev det grillkväll hemma hos Kim. Kim bor i värdfamilj hemma hos boardingvärden Magnus och hans familj. Det var supermysigt och väldigt härligt att få komma ut till något nytt. Det var fantastiskt att bara sitta kring ett bord och äta tills våra magar innehöll mer än vad de tål, det var fantastiskt att sitta kring grillen (självklart för att värma sig haha) på kvällen och prata i timmar och timmar. Det var fantastiskt att bli hämtade med skolbussen (lyx) fem minuter innan vi var tvungna att vara hemma och veta att det inte kommer göra något att vi blir 10 min sena. Igår var fantastisk. 

Idag var också fantastisk! När jag vaknade stod det att det var 13 grader här i Kenya men när jag gick ner för att äta frukost möttes jag av en stekandes sol och underbar värme. Efter en timme i solen var det ännu en gång dags att ge sig ut på äventyr. Eftersom alla på internatet utom naturtvåorna efter denna helg kommer ha fått chansen att åka till giraff- och elefant centret/centrerna (tror det är två olika) här i Nairobi ville jag och ett gäng hitta på något annat kul att göra så vi bestämde oss för att ta en utflykt till Karura Forest. Det är en skog här i Nairobi där man kan gå och cykla. Det finns massa skog och inga bilar, det finns ett vattenfall och några grottor. Väldigt fint var det och skönt och roligt att få komma ut och gå/cykla lite. Vi hyrde några cyklar som vi delade på så man både fick gå och cykla. När vi kommit fram till det omtalade vattenfallet möttes vi av en skolklass med små underbara barn! Alla blev lyrisk och ville känna på ens hår och händer, de ville ta massa kort och deras ansvarige ville att vi skulle komma till deras skola och leka med barnen någon gång. Något jag mer än gärna skulle vilja göra! 

Ni får ha det så jättebra så hörs vi!!

Kwaheri!

Hell's Gate

Tjenis penis!

Jag har haft en av de bästa helgerna i mitt liv och wow vad jag mår bra av det här. Vi åkte i lördags morgon till en liten national park vid namn Hell's Gate. Ungefär halva skolan åkte tillsammans med sina mentorsgrupper för att uppleva en helg bland häftiga djur och otroliga landskap. När jag sitter här och skriver har jag svårt att beskriva allt, mitt första ord jag tänker på när jag tänker tillbaka på helgen är bara wow. Jag får inte ner någon bra text. Vi åkte buss ungefär i två timmar dit, påläggen stannade vi vid en utsiktsplats över ''Rift Valley'' och där var Nathalie lycklig. Man såg så mycket, man såg så långt. Det kändes nästan som att flyga när man stod på kanten mellan utsiktsplatsen och ett fall på ungefär 30 meter. Där hade jag kunnat stanna för alltid...

såhär såg det ut när man...

...Försöker ta en sån här bild

Här tror Nathalie att hon flyger (tönt haha) (hoppas det kliar i era ben nu mamma och pappa <33) 

bilderna ovan har proffsfotografen Astrid tagit så cred till henne <3

Men efter en stund var det dags att åka vidare och efter en lång åktur (dock fantastisk) samt en lång väntan utanför ingången till national parken kom vi fram till vårt camp. Naturarna, Ekonomerna och ettorna hade var sitt camp men vårt var såklart bäst (inte en blekaste aning hur det såg ut på de andra campen). Vi hade i alla fall en helt underbar utsikt plus att vi hade rinnande vatten och riktig toalett (ett hål i marken=lyx). Lördags förmiddagen tillbringades först genom att sätta upp tält och laga lunch för att sedan gå ut en promenad i parken. Hell's Gate är en lite speciell park eftersom man får gå och cykla fritt i parken, man måste alltså inte sitta i bil/buss när man är i parken. Varför man får detta är för att det inte finns några kattdjur i hela Hell's Gate som kan äta upp en när man går runt och uppskattar världen. Vi såg zebror, bufflar, impalas, pumbas, thomson, någon annan slags antilop och två giraffer (!!!) (fick dock ingen bild på girafferna eftersom den ena var väldigt liten och stod väldigt långt bort och den andra sågs när vi hade åkt ut ur parken på söndagen). Jag var mins lika fascinerad utav det otroliga landskapet och naturen som jag var av alla djur!

På kvällen lagade vi mat och sedan stod/satt vi kring elden och pratade och myste. (detta resulterade att alla mina kläder fick med sig en odör av röklukt eftersom jag nästintill satt i röken eftersom det var där värmen kom)(som vanligt frös jag en del under denna helg). Trötta gick vi senare och la oss och för min del invigde jag min sovsäck! Och vet ni vad! Jag frös inte under natten!!! (dock var jag inte så värst varm heller så kommer ju antagligen dö av kyla när vi ska upp för mount Kenya) 

05:50 dagen efter gick jag upp för att kolla på soluppgången (de flesta hade gått upp tidigare för att se från när det var alldeles becksvart). Och ännu en gång; WOW. Det var fantastiskt! 

Därefter åt vi en riktigt god frukost, helt seriöst var detta nog den godaste frukosten jag ätit här i Kenya än så länge, kanske var det platsen vi åt den på som gjorde det men gott smakade det i vilket fall som helst! Efter att vi sedan packat ihop bar vi oss iväg ännu en gång med bussen och nu skulle vi till ett ställe där vi kunde bada i svavelluktande varma (halvvarma) källor! Det var på vägen dit som vi också såg vår första giraff. Det var så fint där och väldigt coolt att bada där. Visst luktade det lite illa och så varmt som jag trodde det skulle vara var det tyvärr inte. Men jag frös inte (utom när vi efteråt skulle duscha i kallvatten-duschar) och man blev väldigt len i hela huden efter att man badat där. Mycket coolt tyckte jag. 

Och sen åkte vi hem. Smutsig, trött, hungrig och superlycklig satt i alla fall jag påläggen hem och lyssnade på musik samtidigt som jag kollade tillbaka på alla bilder en tagit under helgen. Detta var en av mina bästa helger och jag kan inte låta bli att le när jag tänker på att detta bara var första gången. Fler safaris, och fler äventyr kommer det att bli.

Från en sak till en annan så måste jag säga hejdå nu för snart ska jag ha fysik. 

Ha en toppenbra dag alla!!