NathaliePettersson

Kategori: äventyr

Enkokidongoi

Hej!

Sedan någon tid efter jul har jag och Alexandra tjatet extremt mycket efter en viss resa, resan till Maasaibyn Enkokidongoi. Vet inte riktigt exakt varför jag ville dit så pass mycket men det var något som lockade lite extra. Hur som helst fick vi våra böner besvarade och resan till byn poppade upp på schemat, sedan var det ju en annan femma att få det att bli av. För att få folk att hänga med på resor här är inte alltid enkelt. Men efter en lockande Enkokidongoi-kaka som jag och Alexandra bakade fick vi äntligen ihop tillräckligt mycket folk för att resan skulle bli av.

Dit tog det cirka tre timmar, en lugnt tur genom fina Kenya. I denna Maasaibyn har en svensk folkhögskola sedan någon gång på 70-talet tror jag haft ett hus för svenskar att komma dit för att främst volontärarbeta. Dessutom har de länge stöttat en skola som ligger i byn. 

När vi kom dit packade vi snabbt ur bussen för att sedan gå iväg till skolan. Där finns en otroligt vcker vägg med en målad afrikakontinent och en världskarta. Där togs det en del bilder så att säga. Vid denna tiden hade nästan alla elever ett stort test utom de yngsta som var runt 8-10 år som hade religion aka kristendomskusnkap typ. Vi svenskar gick run och kollade på skolan. Mer än ''Afrikaväggen'' hade de en vägg med en målning om Female genital mutilation och vilka negativa saker det leder till, vilket faktiskt är ganska häftigt och sjukt då maasaierna är några som historiskt sätt alltid ägnat sig åt att könsstympa kvinnor. Så viktigt att sprida kunskap om hur farligt och vilket stor skada det gör på utsatta kvinnor. 

Efter en stund gick vi tillbaka till huset och åt lunch och hängde lite, innan vi ännu en gång gick upp till skolan för att faktiskt hänga lite med barnen. Vi hade med oss lite bollar, ballonger och leksaker som vi gav till eleverna och lekte lite med dom. Jag stod och pratade en del med en grupp elever. Vi pratade om skola, giftemål och andra bara ungomsgrejer vilket var kul. Fick bland annat veta att maasaierna oftast tar hål i hören med acaciataggar vilket måste göra otroligt ont. Något som skiljer våra kulturer åt nåt otroligt är att giftemål verkar vara väldigt centralt, alltid. Något som man gärna pratar om och det är många gånger man varit med om att någon på gatan bara frågar om en vill gifta sig med en. För Maasaierna är det dessutom jätteviktigt att man gifter sig, något som många i Sverige inte ens vill göra. 

 På eftermiddagen gick vi på en promenad runt i byn och fick se hur några bodde, och det är verkligen fascinerande hur simpelt en människa kan bo. Man behöver verkligen inte allt det som de flesta i västvärlden anser vara en livsviktig faktor. Det är ganska sjukt hur mycket i överflöd de flesta i Sverige lever. Under promenaden fick vi också se hur maasaier borstar tänderna med ett speciellt acaciaträd vilket var jättehäftigt, tyckte jag. 

Det var också några maasaier som kom till huset för att visa hur de gör upp eld och visa upp deras traditionella danser som man sätt ett antal gånger under vistelsen i Kenya. De är alltid väldigt stolta över sin kultur och saker som sång, dans och kunna göra upp eld, men det tycker jag  är lite gulligt. 

På kvällen lagade vi middag och hängde tillsammans med lite spel innan vi gick och la oss uppe på en övervåning utan vägg. Vi sov alltså nästan utomhus och det var jättemysigt. När man vaknade på natten och kollade ut upp på himlen och såg alla stjärnor kändes det som att man såg hela universum. Det är verkligen något som jag kommer sakna, att se så otroligt vackra stjärnhimlar. De är verkligen otroliga i Kenya. 

På morgonen dagen efter var det några som var uppe tidigt för att gå en liten vandring, jag log dock kvar i sovsäcken och chillade samt försökte plugga lite. När de kom tillbaka blev det frukost tillsammans för att sedan bara hänga i solen. Vid 10 tiden gick vi dessutom iväg några stycken och hängde lite med barnen från en manyatta. Det var bland annat en liten tjej som verkade tycka om oss lite extra. När vi frågade om hon villa följa med oss en bit för vi skulle gå lite tittade hon ner på sina bara fötter och sa ''Viatu''. Det betyder skor på Swahili och hon ville alltså ha ett par skor. Även om vi hade med oss en del kläder så tänkte vi ju verkligen inte på skor, men det var väldigt många som inte hade några skor. Och det är ju verkligen inte dyrt att köpa på ex toi.

I alla fall så gick vi efter en stund tillbaka till huset och efter det packade vi  ihop och åkte hem till Nairobi igen. Jag är så glad att denna helgresan blev av, den har verkligen visat en sida av Kenya som jag gillar. 

Här är huset som vi bodde i: 

Kram på er!

Sista Naivasha-resan och cykling i Hell´s Gate

Mambo?!

Denna helgen hade bästa boardingvärden Anna fixat en sista resa ner till Naivasha en sista gång. Som vanligt bodde vi på camp Carnelly´s där de har otroligt goda pizzor, tusentals skrikande djur och en väldigt fin utsikt över lake Naivasha. Klockan 8 skulle bussarna från skolan lämna och tur som man hade vaknar en 07:55 och får springa till bussen och får i sista sekund med mig en tomat och gurk-macka som frukost. Jag som försöker intala mig själv att det går att vara ute på fredagen för att sedan åka iväg på resor på lördagen får väl se mig besegrad, det betyder dock inte att jag kommer sluta att gå ut de här sista fredagarna. Kör in i kaklet, eller hur säger man? 

När vi kom fram satte vi upp tältet och åt lunch tillsammans med omkringsmygandes velvet monkies. Efter det var det dags för dagens aktiviteter. Vissa, tex Alexandra skulle bara ta det lugnt medan vissa skulla rida vid Sanctury farm och jag och några fler skulle cykla i Hell´s Gate. Sist jag var i Hell´s Gate var det i början av året på mentorscampingen och klart att man fick flashbacks till den tiden. Det är helt sjukt att vi bara för några månader sedan var på samma ställe och blev helt lamslagna av att se en zebra eller impala. Egentligen önskar man ju att den episka känslan av att se något så ''alldagligt'' som en zebra alltid skulle sitta i, men tyvärr är det ju inte så. I alla fall så cyklade jag genom parken tillsammans med Nicole och Malin, vi kom fram tyllen välkända Gorgen eller ravin som man också säger där vi tog oss en liten guidad tur. Jag hade länge velat gå i Hell´s Gates Gerge eftersom jag hört väldigt bra om det, att det är häftigt och se osv och sen kommer man ju antagligen inte komma tillbaka till Hell´s gate på ett tag. Det var verkligen otroligt, tänk att naturen kan utforma så vackra landskap. Det var verkligen ascoolt. 

Tillbaka på campet efter en liten cykeltur i Kenya-regn tog jag en snabbdusch och sen var det äntligen dags för middag! Helt ärligt är det värt att hänga med på resor till Naivasha enbart för att man får äta på restaurangen där, de har de godaste pizzorna som jag smakat i Kenya! Dessutom är det otroligt mysigt där tillsammans med alla djur haha. 

Jag och Alexandra gick och la oss tidigt men mycket sömn blev det inte, i alla fall inte för min del. Fåglar, Apor och flodhästar skriker nämligen något ofantligt på natten just vid detta campet. Ibland trodde jag även enna gången att en flodhäst stod mitt utanför tältet. Lite läskigt kanske, man skulle det vara farligt hade man ju inte fått campa där. 

Runt halv sju gick vi upp i morse för att kolla på soluppgången. Efter det åt vi en god frukost och sen åkte vi tillbaka till internatet och Nairobi. 

Eftersom vi kom hem ganska tidigt har man hunnit med diverse saker idag, jag har till exempel legat och solat några timmar, inte för att man får någon färg i Nairobi men varmt och skönt var det i alla fall. Jag har hunnit plugga en del och är äntligen klar med ett svenska tal och biologin går framåt den med. Är ganska irriterad på vissa lärare just nu, antingen för att de bedömer slaviskt efter skolverkets omöjliga betygssystem eller för att läraren sätter dubbelt så höga krav på mig jämfört med andra (känns det som). Men, men, sånt är livet och i grund och botten tycker jag faktiskt väldigt bra om mina lärare här och kommer sakna många av dom väldigt mycket. Men skolan suger fortfarande ibland. 

 

Eftersom lata jag inte orkade släpa på min ''stora'' kamera så fick min lilla digitalkamera komma med istället, så bilderna är väl inte de bästa denna gången. 

Ni får ha det så bra! Kram!

Masai Mara!!!

Hejsan!

I helgen var det ännu en gång dags att åka ut på äventyr! En resa som längtats efter länge stod på tur tillsammans me dbästa boardingvärden Marie, vi skulle åka till Masai Mara! 

Efter att ha skrivit natioenllt prov i engelska var det dags att packa in oss i bussarna och åka iväg. Denna gången åkte vi i små bussar precis som vi gjorde till Ol Pejeta. Det tycker jag är mycket bättre jämfört med att åka på safari i skora overlanders eftersom man kommer mycket närmare med små safaribussar. I min buss satt Jag, Agnes, Johanna, Ida,  Alexandra, Simon, Elmer och idrottlärare Johnny som inte fick plats någon annan stans haha. Resan tog som vanligt sin lilla tid men med bra musik i lurarna och Kenyas landskap känns det inte så tråkigt. jag älskar ju faktiskt att åka buss, något som jag lärt mig tycka om detta året.

När vi äntligen kom fram fixade vi parkavgifter osv innan en eftermiddags drive. Det första vi ser är Zebror, vilket alltid är kul i och för sig men det är inget speciellt. Dock kanske vi borde sätt det som något speciellt den här gången då vi efter de första zebrorna knappt såg några alls. Antagigen beror det på att de vandrar och inte befann sig i Masai Marai just vid denna tidpunken. 

Efter zebrorna började en fruktansvärd tur som hängde med oss hela resan. Lejon!! Vi såg så mycket lejon under helgen som var, båda små små ungar, stora, mäktiga hanar och vaktande mammor. Har aldrig haft sånna lejonupplevelser som vi hade denna helgen. Wow, vilka djur. 

Under dag nummer två åkte vi dessutom en snabbis till Serengeti vilket är samma park fast på den tanzanianska sidan, så nu har jag varit i alla östafrikas länder :)

Något som vi dessutom hade väldigt tur med var elefanter! Och jag som verkligen älskar elefanter hade inget att klaga på. De fina, ståtliga, mäktiga, häftiga varelserna är verkligen mitt favoritdjur på savannen. Några visa ord från Idas Jacka, självklart Toiad och självklart den bästa engelskan som finns <3Man kan ju undra vad som försigår här...Måste tillägga att jag fick låna ett objektiv av världens bästa Hanna under resan och därför är mina bilder bättre än någonsin. 

Ni får ha det så bra, Kram!

Mt Suswa!!!

Hejsan!

I helgen var det dags att ännu en gång lämna gaten men skolbussen för att åka på äventyr. Efter att ha varit ute i fredags, kommit hem och insätt att jag absolut inte var klar med packningen, packat och sedan sovit alledes för lite, steg en trött Nathalie upp tidigt på lördagsmorgon. Vi åkte från skolan och Nairobi mot vulkanen Mt Suswa som ligger bort mot Naivasha, ganska nära Mt longonot. Efter ca två timmar bussresa till Suswa comunity plus en timme i sand och damm öknen kom vi äntligen fram till vårt camp. WOW vad fins det var. På vulkanens inre krater tältade vi med utsikt över hela vulkanen samt ''the lost Island'' vilket var en ''ö'' mitt i som hade bildats efter att vulkanen slutat vara aktiv. Denna vulkanen är lite speciell då den omges av två stycken krater, därav mitt påpekande att vi sov på den inre kraten. 

Efter att vi kommit på plats och ätit lite lunch bestående av pastasallad var det dags att utforska stället lite. Vi satte oss än en gång i skolbussen för att köra en bit till väldiga grottor som göms av Mt Suswas krater. Vi fick gå in i flera grottor och de berättade för oss om de olika grottsystemen. Förutom det fick vi också höra en del om och av djuren som bor och lever i grottorna. Det fanns ett ställe där en leopard haft sitt näste, där det också fanns gamla grottmålningar från urminnes tider. En plats kallades för ''the baboon parlament'' och där luktade det starkt av babian bajs och kiss. Det var ett ställe där babianerna sov på nätterna men utan tvekan gjorde annat också. Gick man längre in i grottorna träffade man snart på miljontals av fladdermöss. Där förändrades underlaget rejält då det visade sig att vi gick i fladdermusbajs! Vissa stenar som man ibland blev tvungen till att nudda var till och med lite fuktigt mjuka av bajset. Trots äcklighetsfaktorn tyckte jag det var coolt att se så många fladdermöss på en och samma gång.

När vi kom tillbaka till campet var det snart dags att börja med middagen. Vi wokade lite grönsaker och åt med det som hade. Någon hade glömt risen så vi fick ta det vi hade. Tillslut hade vi hur som helst en väldigt bra och framförallt god måltid uppdukad för oss. Caroline gjorde dessutom en helt fantastisk tomatsås! 

Vi praktiskt taget kastade oss över maten, vilket var tur då det sekunden efter att jag slängt min använda engångstallrik började spöregna! Fort sprang alla till bussen för att skydda sig där mot skyfallet. Efter några minuter satt alla inne i bussen och utanför stormade det och vattnet bara forsade ner för fönsterrutan. Och där spenderades resten av kvällen, i en buss hoppandes på att tältet inte skulle blåsa ner för stupet eller drunkna allt för mycket. I bussen hade vi det annars väldigt mysigt tycker jag. Någon satt och klinkade på en gitarr medan Carmen frågade oss om svåra och djupa frågor. Det blev mycket skratt och en väldigt bra kväll, trots omständigheterna.

När det äntligen blivit lite uppehåll gick vi dock och la oss. Jag somnade, men det tog inte lång tid innan jag hade vaknat igen. Helt seriöst spöregnade det hela natten och ALLT blev blött. Jag som i vanliga fall har svårt att sova när det regnar skulle nu försöka sova i ett tält med en storm utanför. Jag var helt säker på att om vi inte blåste ner för stupet skulle marken lösas upp av allt vaten och vi skulle åka ner ändå. Trots den sjukt vackra campingplatsen var detta den absolut värsta tältnatten i mitt liv. Men men, vi överlevde, och lite stolt är jag ändå att jag inte bröt ihop fullständigt utan klarade natten. 

På söndagen gick vi upp för att kolla på ännu en vacker kenyansk soluppgång. Och som alltid fick vi lite fina bilder på en vacker sol i en vacker miljö. Efter frukost var det dags för lite vandring! Vi skulle gå ungefär 4 h totalt för att komma upp på toppen och sen tillbaka igen. Det var en mysig liten tur, men tråkigt nog täckte molnen utsikten från toppen. Vi kom hem efter så lång tid som det skulle ta, lagade lite lunch för att sedan bege oss hemåt igen. 

En mysig helg med lite extreme camping, bajs och fina vyer. Sånt man kan göra här i Kenya. 

Det finns faktiskt en kort liten filmsnutt om Mt Suswa som BBC har gjort, om ni vill så komemr den här!

https://vimeo.com/80394499

Nu ska jag sova, lala salama!

Påskresan till Uganda och Rwanda!

Hej! 

Nu tänker jag förmodligen skriva det längsta inlägget jag någonsin skrivit men det får ni stå ut med då jag för några dagar sedan kom hem från en alldeles otrolig resa, full av upplevelser och nya möten! I Söndags kom min älskade pappa äntligen hit och efter en dag i Nairobi tillsammans åkte jag, han och massa andra från internatet och deras nära på roadtrip. Genom Kenya, Uganda och Rwanda kom vi farandes med stora overlanders. Resan gick mot Rwandas urskog där vi mot slutet av resan fick träffa bergsgorillor!!

 

Dag 1 

Som alltid när SSN åker iväg på äventyr blev det tidigt frukost och efter att inte bara elever, utan också väldigt många syskon och föräldrar hade ätit var det snart dags att påbörja resan. Först skulle vi alla dock samlas i rondellen för att världens bästa personal skulle presentera sig för oss. De ar varit helt klart superbra under hela resan och utan dem skulle inget av resan kunna bli av så stor eloge till dem! Vi packade oss in i bussarna och sedan bar det av mot Eldoret. Efter en bussresa på ca sex timmar samt stopp vid Great rift Valley och lunchpaus kom vi fram till vårt camp. Jag och pappa slog upp vårt tält första gången, vilket faktiskt gick över förväntan då ingen av oss är särskilt duktiga på det, och sedan blev det middag. Efter middagen blev det tidig läggning eftersom vi redan dagen efter skulle resa vidare på vår road trip. 

 

Dag 2

Även idag åts det tidigt frukost eftersom vi även idag skulle åka en bit. Vi åt, packade ihop våra saker och sedan körde vi mot den Ugandiska gränsen. Även om det var väldigt varmt gick det mycket smidigare än vad jag trott att komma förbi gränsen. Efter två köer och lite växlande av pengar var vi redo att åka vidare. Idag skulle vi till Jinja som ligger fint beläget vid Nilen och är ett av världens bästa äventyrsställen. Det campet som vi bodde på erbjöd riverrafting, fyrhjuling och andra aktiviteter på floden. Efter en lång bussresa som präglades av köer kom vi äntligen fram men fick sätta upp tältet i halvt mörker. Det gick det också och efter en dusch i varmvatten och en god middag gick jag och pappa och la oss. Uganda är väldigt fint, och det är mycket grönare än Kenya vilket man märkte snabbt efter att ha kommit en bit från gränsen. Dessutom är det helt andra hus som människor bor i på landsbyggden. Man kan tro att det skulle vara likt Kenya men det finns många olikheter mellan länderna. 

 

Dag 3

Idag var det äntligen dags för Rafting! Något som jag sätt fram emot sen länge. Pappa raftade inte så medan jag var ute på Nilen tog han det lungt och avslutade eftermiddagen med en sunset cruise tillsammans med många andra. Vi som skulle rafta hela dagen skulle egentligen åka från campet till raftingen vid kvart över åtta men i vanlig ordning kom vi inte iväg förrens närmare nio-tiden. Det gjorde dock ingenting mer än att frukosten som vi frick framme vid raftingstället smakade lite bättre. Det bjöds på ''Rolex'' som är rullad omelett i en chapati och trots att jag ej hade så höga förväntingar så smakade det toppen. Efter frukosten var det dags att åka vidare till stället där vi skulle börja vår rafting. Eftersom jag och Ida inte fick plats i de vanliga bussarna av någon kontig anledning fick vi tillsammans med raftingpersonalaen åka flak, vilket vi inte alls var ledsna över. Nu var det äntligen dags att påbörja dagens aktivitet på riktigt, efter en snabb säkerhetsgenomgång förståss. I samma båt som jag satt Ida, Kim, Kims pappa, Malin, Hugo och Axel och vi visade oss inte alls vara särskilt duktiga på att rafta. Vi välta nämligen nästan alla gånger under vår resa men kul var det och lite läskigt. Då man hamnade under båten eller drogs ner under vattnet i en virvel var det lite obehagligt men alla överlevde och kom helskinande tillbaka. Det var en riktigt rolig upplevelse och förhoppningsvist klarade vi oss undan Bilharzia/snäckfeber också. 

 

Dag 4 

Nu var det dags att lämna Jinja och köra vidare på vår road trip. Nu skulle vi inte åka så långt men dagen fylldes med bussresande ändå. Efter ca 2 timmar kom vi fram till Ugandas huvudstad Kampala och där var det liv och rörelse. Först åkte vi och besökte Idi Amins tortyrkammare och fick en guidad tur där. Helt sjukt hur en människa kan få så mycket makt att göra så mycket ont. Det är också väldigt läskigt att det höll på ända till 1979...

Efter det åkte vi vidare till en Ugandas största moské. I Gaddafi National Mosque fick vi se det stora bönerummet där männen ber och gå upp i moskéns minaret. Det sistnämnda blev självklart min favorit eftersom man uppefrån minareten kunde se hela staden samt de sju kullarna som omkretsar staden. Alla tjejer bar i respekt mot religionen slöja vilket jag tyckte var bra. Jag är otroligt tacksam för att vi fick besöka moskén och att de som har ansvar på stället lät oss komma. Jag vet att många skolor i Göteborg inte för besöka moskéer på grund av dåligt uppförande från tidigare besökare. Det var i alla fall väldigt roligt att få besöka en moské för första gången även om jag inte på något sätt är muslim. Egentligen så vet jag väldigt välsigt lite om Islam och vad muslimer faktiskt tror på. Många gånger hör man bara saker som man inte vet om det stämmer, oftast väldigt negativa också tyvärr. Även om man inte delar samma tro tycker jag att det är väldigt viktigt att ha respekt för varandra och försöka ha förståelse för att minimera fördomar och förtryck. 

 

Dag 5 

Klockan fem skulle hela gruppen äta frukost, och klockan fem var hela gänget också uppe och åt frukost. Varför vi skulle upp så tidigt var på grund av att vi idag skulle åka till en av Ugandas sydligaste punkt. Vi skulle kampa vid fina lake Bunyonyi. Resan dit var lång och tyvärr blev väldigt många av oss sjuka. När man snackar om sjukdom här är det alltid magen, folk spydde och mådde dåligt på annat vis. Stackars pappa blev tyvärr också drabbad. Epidimin spreds sig och till slut trodde alla att man var sjuk, om det var inbillning eller ej vet man ju aldrig. SJälv mådde jag toppen under hela resan vilket jag är väldigt tacksam över. Det kändes väldigt oppassande då, vi på 115 personer med nästan 50% sjuka, stannade för att äta på en plats där de timmen efter vår ankommst skulle hållas ett bröllop. I alla fall så åt vi lunch (eller några av oss åt lunch) och sedan åkte vi vidare. När vi äntligen kom fram till campet kändes det helt klart värt resan. Det var så ofattbart vackert med djupa dalar som gav en ofattbar utsikt över Lake Bunyonyi. Vi satte än en gång upp tälten och gick oss även ikväll och la oss tidigt. 

 

Dag 6

Denna dagen stannade vi vid lake Bunyonyi vilket jag tror var bra för de som var sjuka och skönt för oss andra också. På förmiddagen åkte jag, Astrid och Ida traditionell kanot ute på sjön vilket var kul till en början men blev lite långtråkigt efter ett tag. Efter lunch gick vi på en promenad genom byn och fick se oss runt lite. Jag hade hoppats på att träffa på får och getter men vi såg bara en get haha. Dock såg vi två grisar och en ko och det är ju alltid något. Kvällen avslutades med volleyboll och bad för alla de som inte var för frusna. Det fanns en häftigt träd som man kunde hoppa från ner i vattnet som hade varit kul att testa, men på grund av kyla, att jag inte vill få blöta kläder och rädsla för parasiter valde jag att skippa badet. Istället fick jag lite fina bilder på Astrid och Ida när de badade. 

 

Dag 7 

Idag var dagen då gruppen skulle sprittras i två då alla inte kunde se gorillorna på samma dag. Jag och pappa var i gruppen som skulle få träffa gorillorna dagen efter de andra och åkte till Kigali denna dagen. Vi skulle alltså över gränstan mellan Uganda och Rwanda idag och det gick tyvärr inte alls lika bra som den förra gränsen. Det började först spöregna vilket är mitt absolut favoritväder (nog), sedan var kön utomhus så man blev blöt (ännu roligare), dessutom började andra komma och tränga sig före vilket slutade i väldigt otrevliga kommentarer från vissa från vår grupp, mycket pinsamt. Som kaka på det hela skulle de kolla igenom allas väskor efter plastpåsar vilket gjorde att det tog ännu längre tid. Efter en lång tid vid gränsen fortsatte vi mot Kigali som är Rwandas huvudstad och vägen dit var så fin. Mellan dalar och toppar av odlingar åkte vi genom på höger sida av vägen i ett land som inte alls är lika smutsigt som Kenya. I Rwanda har man förbjudit plastpåsar vilket jag verkligen tror har lett till ett renare land samt mer miljötänk hos befolkningen. Dessutom är det obligatosrisk städdag för alla en gång i månaden då alla går ut och gör det fint på gatorna. Tänk om stora, inflytelserika länder som USA skulle ta ett sånt här steg i miljöutväcklingen och vad som skulle kunna hända då. Kenya har faktiskt nyligen röstad fram att plastpåsar ska förbjudas även här, ett litet steg i rätt riktigt kanske. 

Vi kom senare fram till Kigali där cykeltaxi och pickipicki var helt i majoritet jämfört med bilar. Dessutom hade de tråkiga kollektivbussar som man har i Sverige, inga färgglada Matatus alltså. Vi kom fram till hotellet och efter att ha fått vårt rum, checkat internet lite och chillat i en säng åkte jag och pappa ut för att äta. Vi hamnade på en väldigt mysig italiensk resurang med utsikt över Kigali. Jag åt en pizza och pappa tog en risotto för att vara lite snäll mot magen. 

 

Dag 8

Frukost på hotellet serverades runt åtta sedan skulle vi checka ut och åka vidare. Innan vi lämnade Kigali hann vi dock med några stopp. Vi besökte en kyrka där många gämde sig under folkmordet på tutsierna 1994. Många människor hade dött på platsen och trots att man läst på en del innan blev det hela världigt påtagligt där och då och det var ganska jobbigt att gå runt där. De hade sparat skallor från offren, olika sortes vapen som användits under våren 1994 och på ett ställe fanns det kvar blodfläckar från att man slagit barn till döds mot en vägg. Det var som sagt väldigt jobbigt att gå omkring där tycker jag och svårt att skriva någonting om det mer än att alla borde läsa och lära sig om händelser som dessa för att förstå hur fel det kan gå och hur man motverkar det. 

Efter kyrkan åkte vi vidare till ett museum som också handlade om folkmordet, men också hade en sektion om folkmord som skett världen över. Det var väldigt fint gjort och väldigt informativt, man fick reda på mycket som man inte hade hört tidigare och det var i sin helhet väldigt fint. Vi åt också lunch på museumet och efter det åkte vi vidare till Ruhengeri och bergsgorillorna. 

Jag tog nästan inga bilder under denna dagen då det kändes ganska respektlöst och jag var inte riktigt på det humöret man ska vara för att fota om man säger så...

 

Dag 9

Dagen innan då vi kommit fram till Ruhengeri hade vi bara gått och lagt oss för att idag på upp vid 5. Idag var det äntligen dags för att träffa gorillorna!! Efter frukost som för min del bestod av mandazi (!!!) åkte vi med små bilar till Vulcanoes National Park. Där delades vi upp i grupper och sedan påbörjades treckingen. På vägen upp mot gorillorna träffade vi dessutom en liten kameleont som fick sig en liten fotostund. Efter inte alls lång tid kom vi fram till gorillorna och den nästkommande timmen är en av de häftigatse timmarna i hela mitt liv. Att få vara så extremt nära gorillorna i deras naturliga habitat var något alldeles extra. De brytte sig inte om oss alls utan fortsatte som om vi inte var där och flera gånger var vi tvugna att flytta på oss för att ge väg åt en gorilla. Att bara vara en halvmeter från dessa fantastiska djur är en upplevelse jag aldrig kommer glömma. 

Efter gorillatreckingen åkte vi tillbaka till Kigali och hotellet som vi sovit på dagen innan. 

 

Dag 10 

Sista dagen på resan spenderades i Rwandas huvudstad som bjöd på regn. Men det gjorde inte så mycket för mig, Ellen, Lovisa, Julia och Julias syster Johanna som tog en taxi ner till stan. Därifrån promenerade vi, kollade lite affärer, jag köpte två små tavlor och tillslut kom vi lite spontant fram till Hotel Millie Collins (Hotel Rwanda). Eftersom vi hade ett gäng från gruppen som redan satt där och skulle äta lunch gav vi de sällskap. Det fanns en helt underbar buffé för 10 000 RWF (ca 100kr) som nästan alla åt. Proppmätta vi var och tidan hade hunnit springa iväg så hem till hotellet tog vi pickipicki. Det var så kul! Vilken frihetskänsla det var att få känna vinden mot sin hud och på känna på lite fart. 

Klocken tre åkte vi från hotellet och runt fem-sex lyfte vi hem mot Nairobi igen. Sagt och gjort, nu är vi hemma i Nairobi igen och det känns bra, skönt att få sova i sin egna internatsäng igen. 

Hemma från en av årets bästa resor och jag är så nöjd som man kan bli. Detta är en resa jag sent kommer glömma. 

Hoppas ni haft ett bra påsklov i Sverige också och att ni njuter av att ha gått i skolan en vecka mer än jag hihi. 

Nu är vi tillbaka till vardag så jag ska väl sätta mig och plugga, ni får ha det så bra!

Kram! 

 

 

 

 

 

 

 

Ridning bland giraffer och Zebror!

Jambo!

Tidigt imorse åkte ett litet gäng till Sancuary Farm i Naivasha för att spendera dagen med rid-safari! Det var lika bra som sist vi var där i höstas, så himla häftigt när man får chans att komma så nära djuren. Det är intressant hur djuren inte alls känner obehag när man kommer ridandes på en stor häst jämfört med när en människa kommer gående. Efter att jag som var i den första gruppen som red kom tillbaka gick jag och Alexandra bara runt bland djuren en stund och fotade och kände in den häftiga känslan när man får komma så nära. 

 

 

Gårkvällen avslutades med utgång som kunde ha blivit en jättebra kväll men råkade tappa min mobil så nu är jag för tillfället mobillös... Vill försöka lösa det problemet så snart som möjligt.

Det var allt för mig, ha det så bra! 

Fältstudievecka i Ol Pejeta

Jambo Rafiki!

Denna veckan har varit så rolig, givande, och underbar! Den har satt igång många tankar och även givit mig viktiga konversationer med mina kamrater. Veckan har bjudit på skratt, tårar, hopplöshet, hopp, och mycket mycket glädje! 

Tidigt i måndags åkte alla Natur tvåor och treor till ett conservency som heter Ol Pejeta som ligger i Laikipia County ungefär 5 timmar bort, bortom Mount Kenya. I Ol Pejeta jobbar de väldigt mycket med bevarande av djuren och naturen och har bland annat fokus på conservation för noshörningar och schimpanser. De har ett arbete för att utöka populationen svarta noshörningar och har efter lyckade insatser den mest individtäta parken i hela Östafrika. De har också de tre sista northern white rhinos som finns i hela världen och ett stort projekt i att försöka få arten att överleva till ännu en generation. Dessutom är det endast här i hela Kenya som man kan se schimpanser då de hjälper schimpanser som på olika sätt hamnat illa och har gett dem ett bättre liv.

Detta var min vecka

 

Måndag

Som vanligt åkte vi tidigt på morgonen och kom fram till första campet runt 12-tiden då vi åt lunch och packade in packningen i tälten. Detta campet var nästan som en lodge så man sov i stora ''hustält'' som hade våningssängar som man sov i. De erbjöd även myror och väldigt stora spindlar som man fick sova med, väldigt mysigt. Efter att vi landat bytte vi om för eftermiddagsaktiviteter på campet. På schemat stod klättring, cykling och utövande av wildlife egenskaper. Det sistnämnda innebar att man i sin grupp gick med en Maasai som berättade lite om att jaga och göra upp eld och sedan fick vi testa på att skjuta spjut och pilbåge samt se på när Maasaien gjorde upp eld med pinnar i elefant bajs. Roligast av detta tyckte jag var pilbågen helt klart, kanske för att jag var en av de få som lyckades sätta målet en gång (stolt tjej haha). När vi cyklade så cyklade vi med mountainbikes i en bana som bestod av några hinder. Vi fick testa banan några gånger och sedan var det dags att ta tid. Det var väldigt roligt. Det sista min grupp gjorde på dagen var att klättra och egentligen var jag väldigt otaggad innan vi började då jag var jättetrött från cyklingen och ville bara snabbt upp en gång till toppen och sedan chilla. Så blev det dock inte och efter slit och vilja kom jag till och med upp på den svåraste banan. Detta var helt klart dagens höjdpunkt haha (ännu en gång, sjukt stolt tjej haha). Till middag serverades väldigt god hamburgare och efter det avslutades kvällen tidigt vid en lägereld innan vi tidigt gick och la oss. 

 

Tisdag

05:30 var det frukost, och då skulle vi ha packat ihop våra saker för att klockan sex ge oss av till nästa camp, som låg inne i parken! Idag gjorde vi väldigt mycket och det var het klart den mest händelserika dagen på veckan. Först skulle vi ha åkt till schimpansstället men innan dess träffade vi på några noshörningar några meter från safaribussarna. Dessutom var det en alldeles underbar soluppgång som steg upp över Mt Kenyas topp långt borta i skyn. 

Väl hos schimpanserna fick vi städa en av deras utomhusbur och sedan fick vi se på när de fick frukost. De berättade om sitt arbete, hur de tar hand om aporna som kanske gått igenom svåra traumatiska upplevelser samt om hur smarta dessa djur är. En mycket häftig upplevelse. 

Efter besöket hos aporna fick vi en kort gamedrive till huvudkontoret där vår första föreläsning väntade. Eftersom jag inte går Wildlife var jag inte tvungen att lyssna på dessa föreläsningar av den anledningen att jag inte kommer ha prov på det, men trots en mycket monoton uppläsning av faktan var det ganska intressant ändå. Vi åkte tillbaka till campet och fick i oss lunch, därefter väntade några av det mest otroliga mötena jag någonsin upplevt. Vi åkte till stället där de har de sista Northern white Rhinos för att göra diverse saker. Först fick vi en guidad tur i ett litet rum som speglade Ol Pejeta och dess arbete. Sedan fick vi träffa en noshörning! Denna svarta noshörningen heter Baracka och tas hand om speciellt eftersom han på grund av olika anledningar är helt blind och skulle inte klara sig själv ute i den vilda. Skötaren som hängde med oss ropade på honom och som om ingenting kom noshörningen när han hörde sitt namn. Det var riktigt imponerade! Vi fick mata Baracka och även klappa honom om man vågade. 

När vi matat och träffat Baracka gick vi vidare till nästa noshörning, och denna gången Sudan. Den sista manliga northern white rhino. I hela vida världen. Detta mötet och vad de berättade för oss satte spår i mig som jag tänker mycket på, hur sjukt det är. Vad skulle jag tänka om jag var i Sudans situation...

Mocka skit var det som vi fick göra härnäst, men inte vilket skit som helst, skit från de tre sista northern white rhinos! Och det var så mycket! Men lite coolt ändå att kunna säga att man mockat noshörningsskit. Under behandlingen av bajset fick vi också se en av the small five! En liten skalbagge som har ett horn som ser ut som en liten skolbaggenoshörning, ni vet sånna som är med i lejonkungen. 

Som jag sa var denna dagen väldigt händelserik och innehöll förutom det jag redan berättat om mycket gamedrive och många djur. Och på kvällen, precis innan solen gick ner fick vi se dem, två stycken geparder som tog sig en promenad i det fina kvällsljuset. Ännu en häftig upplevelse!

När vi kom hem till middag möttes vi dessutom av elefanter! Bara några meter från våra tält!

 

 

Onsdag

Idag fick vi sova lite mer eftersom vi till skillnad från dagen innan inte skulle göra så värt mycket. Detta var en dag som innehöll mycket föreläsningar och inte så mycket praktiskt. Dock bjöd parken på väldigt fina glimtar ändå. Vi fick även idag besök av elefanter! Och denna gången var de nära och många! En liten elefantfamilj som korsade den lilla floden som låg vi vårt camp. Där satt jag länge och bara förundrades av de underbar djuren, verkligen mitt favoritdjur på savannen. 

En liten längre gamedrive blev det också då vi skulle få se på en av parkens korridorer som ger möjlighet för djuren att vandra ut och in ur parken. Vi fick veta varför korridorerna var utformade så som de var så att alla djur utom noshörningar skulle kunna gå igenom den. Varför inte noshörningarna ska kunna passera är dels för att deras arbete med att bevara arterna och för att det är mycket enklare för tjuvskyttar att skjuta en noshörning som inte går inne i en skyddad park, dessutom har de koll på alla noshörningar i parken om någonting skulle hända. På vägen tillbaka till campet från korridoren fick vi också syn på ännu några katter! Lejon! Ååh vad lejon är coola! 

På onsdagskvällen var det dags för något som många sätt fram emot, natt-gamedrive! Dock så uppfylldes inte riktigt våra förhoppningar då vi knappt såg mer än en hare. Men nu har man provat på att åka på savarin på natten också. 

 

 

Torsdag

På morgonen lämnade vi campet inne i parken eftersom idag var vår sista dag som spenderades inne i parken. Idag fick vi besöka några boskapsskötare och se på när kossor skulle tvättas för att de inte skulle få olika sjukdomar. Denna händelse upprörde många och många reagerade. Jag tyckte det var lite jobbig att se, och gick undan en bit. Detta var för att de kossorna vi fick se inte var vana och skötarna fick tvinga in dem i den trånga gången till duschen. Det blev en konstig situation som slutade i att vi fick be om ursäkt för några kommentarer. Denna händelse väckte också många tankar och känslor inom mig. 

Efter att vi träffat kossorna fick vi också se en bomas, vilket är en bus för boskap där de är under natten och ska tydligen vara bra för massa saker. Det ska göra gräset bättre och skydda kossorna från predatorer under natten. 

Idag fick vi även göra något som jag länga drömt om! Vi fick stå på ekvatorn! Mitt på jorden, med ena foten på norra halvklotet och andra foten på södra.

När vi fått ännu en liten föreläsning var arbetet inne i parken klart, nu skulle vi ut och vidare till en skola! Denna skola låg väldigt nära första campet som vi även skulle sova på sista natten så efter lunch promenerade vi bort till skolan. Väl där fick vi undervisa lite, det vill säga leka med barnen, vi fick även bygga nya skolbänkar och måla blackboards. Jag, Carmen och Alexandra bestämde oss snabbt för att vi ska bygga en bänk och sysselsatte oss med den hela eftermiddagen. Det sista vi gjorde på skolan var att vara med på en samling, de sjöng och dansade för oss och vi sjöng och dansade för dem. Som avslutning körde vi alla tillsammans smågrodorna och det var så härligt. 

 

Fredag

Sista dagen på veckan och idag hade vi bara förmiddagen på oss innan vi skulle åka hem. Vi fick besöka skolan igen på förmiddagen och bygga klart våran bänk och säga hejdå till de fina barnen. Sedan var det bar att packa ihop och påbörja resan hem till Nairobi. Och detta var min vecka, en alldeles jättebra vecka som jag kommer komma ihåg länge!

En upplevelserik, tankerik och givande vecka! Jag är så så nöjd. 

Kwaheri!

Mot nya äventyr!

Jambo!

Just nu sitter jag i giraff och försöker plugga fysik, går sådär måste jag säga... Men men jag har några veckor kvar innan kursprov så förhoppningsvis ordnar det till sig tillslut. När vi i Måndags kom hem från Mount Kenya tog vi det inte direkt lugnt. På kvällen drog vi till Art för att fira och dagen efter blev det massa plugg eftersom vi skulle ha grammatikprov i onsdags. Efter tre skoldagar kändes det som lov ännu en gång eftersom vi ska iväg imorgon igen! För att fira detta lite grann hade världens bästa Alexandra köpt chips, guacamole ingredienser och massa grönsaker! Tillsammans med ett härligt gäng förvandlade vi biblioteket till en biosalong och såg på ''På spåret'' samtidigt som vi gottade oss i snackset. Jag har inte riktigt varit ett fan av på spåret i mitt liv, men tillsammans med de fina vännerna och roliga deltagare så blev det riktigt mysigt. Resten av kvällen sov jag till en film tillsammans med Ida, åt upp andras kakor som de lämnat i elevköket och som tack för dem städade vi i köket efter de som bakat kakorna. Dessutom hann jag och Ida med lite skitsnack med bästa boardingvärden Tilan innan vi gick och la oss. I lördags gick vi på dagen en promenad och fick se lite nya delar av Nairobi vilket vi alla som var med på trippen tyckte blev lyckat! På kvällen gick vi för första gången på bio på Junction och självklart såg vi Fifty Shades Darker och den överträffade faktiskt allas förväntningar. Jag tyckte den var mycket bättre än den första filmen! Idag har jag mest tagit det lugnt och försökt att plugga, vi gick till Junction en snabbis förut för att köpa grejer till nästa vecka för imorgon åker vi iväg igen!

Imorgon börjar nämligen årets fältstudievecka vilket betyder att alla som går någon av East African kurserna här fördjupar sig i kurserna. East African Wildlife ska till Ol Pejeta, East African Development ska till Kisumu och Model UN stannar här för att vara med i ett stort FN rollspel på självaste FN högkvarteret som finns i Nairobi. Jag går ju ingen av dessa kurserna men eftersom jag går natur får jag hänga med till Ol Pejeta tillsammans med resten av min klass och natur treorna. Jag vet verkligen inte alls vad vi ska göra under denna veckan, dels eftersom jag inte går kursen och dels för att informationen här på SSN alltid är lite bristande. Så jag får helt enkelt se vad som väntar mig nästa vecka! Jag vet att det blir lite tält och lite inte tält, antagligen får jag bekanta mig med hålen igen men har vi tur så kanske man kan hitta en dusch. Jag hoppas att vi kommer få se djur och jag tror att vi ska se en av de tre sista Northen White Rhino vilket ska bli coolt. 

Vi åker härifrån imorgon tidigt på morgonen och kommer hem någon gång på fredag! Tills dess får ni ha det så bra, kram!

Mount Kenya - dag 4 och 5

''Varför gör jag det här? -För att någonstans innerst inne tror jag att det kanske kan vara värt det''

''Är det värt det? -Det är så jävla värt det''

Dag fyra på berget var den jobbigaste, den stoltaste och den vackraste dagen i mitt liv. Klockan ringde kl 01 mitt i natten och vi var trötta och kalla. Jag mådde illa redan när vi vaknade och trots att jag kvällen innan varit riktigt taggad inför gröten vi nu fick innan vandringen mot toppen fick jag kväljningar av att bara se den. Att jag fick i mig en halv sked är helt otroligt. Vi klädde på oss, jag klädde på mig alla kläder jag hade med mig och efter att vi räknat oss började den fyra timmars långa vandringen mot toppen. 

Det började bra, helt okej när man fick upp flåset innan uppförsbackarna började, vi trampade på, framåt uppåt. Pausade då och då för att dricka vatten, men inte för länge för då blev det iskallt. Tankarna under vandringen gick på superfart. Man tänkte på låttexter såsom Lalehs ''Goliat'', ''On my way'' från björnbröder, ''I´m on top of the world'' och ''smile''. Man tänkte på varför i hela världen man utsätter sig för det här, och man tänkte på hur värt det skulle bli när man äntligen kom upp till toppen. Man stannade för att kolla på utsikten neråt som lystes upp av en ljusslinga som skapades av människorna längre ner för att därefter få ur sig ''Jag måste spy''. 

Vi var många som mådde dåligt på vägen upp, vi var flera som spydde, och vi alla var sånna krigare som under inga omständigheter slutade trampa. Man visste att det skulle vara jobbigt, kallt och svinigt, men man visste inte hur (förlåt mitt ordval) jävla skit dåligt man skulle må. Men det är bra, detta har gjort mig så mycket starkare mentalt, att spy har normaliserats och är inte alls en så stor grej längre. Det kommer alltså alltid bra saker ur det mesta, även om det är negativt då det väl är.

Efter fyra timmars uppförsbacke, 900 höjdmeter, två spyor från min sida, några tårar och många leenden på grund av den vackra utsikten kom vi äntligen upp till toppen! Vet inte varför jag lägger en så stor värdering i att bestiga ett berg, kanske på grund av att berg används i så många metaforer, men detta är mitt stoltaste ögonblick i hela mitt liv. Och det var så jävla värt allting. Vi kom upp lite försent för att se hela början av soluppgången men kunde njuta av den då vi klättrade upp för de sista meterna. 4985 meter över havet. Där uppe var jag och alla andra kämpar som lyckades ta sig upp. När vi kom upp såg man allt, hela världen kändes det som. Man var högt över molnen och långt bort i fjärran såg man Kilimanjaros fantastiska siluett. När solen kröp fram över molnen såg man också hur branta de backarna var vi precis tagit oss upp för, och hur otroligt allt var. Eufori, ett ord som beskriver känslan i magen då man tagit sig upp för den störta utmaningen någonsin. Jag är så fruktansvärt extremt super stolt över alla kämpar som var med oss denna natten, och jag har hittat nya förebilder i varenda människa som var med. Alla överträffade sig själva till tusen och lät inget hindra en, det var så många spärrar som bröts denna dagen såsom höjdskräck, andningssvårigheter och bristande självförtroende om man skulle klara det eller inte. En människa klarar så mycket mer än vad man tror, du klarar så mycket mer än vad du tror!

Här nedan ser ni Kilimanjaro, Afrikas högsta berg.

Efter att vi njutit avd en vackra soluppgången var det dags att gå ner, ner och mera ner. Och vi började ännu en gång gå, och denna gånen gick det neråt. När vi efter ännu några timmar tagit oss tillbaka till campet hade illamåendet hos mig släppt ganska mycket, vilket var hur skönt som helst. Och trots att ens kropp hade ont här och där så var jag så glad. Efter en liten frukost packade vi ihop våra saker för att gå igen, denna gången ända ner till första campet vilket betydde några timmars vandring till. Där trampade vi på, sist och långsamt, pratade och skrattade. Denna vandringen var mysig, för varje steg man tog kom man längre ner och höjden hade inte längre någon makt över ens mående, man mådde asbra. I magen fanns ju den där obeskrivliga känslan om att man faktiskt klarade det och att man klarar vad som helst. När vi kom fram fick vi te och popkorn och det hade aldrig smakat bättre efter en lång dag utan nästan någon energi alls för många av oss. Gänget bestämde sig dessutom för att vi inatt skulle sova i tält. Vi kan ju inte bestiga Mount Kenya utan att sova i tält åtminstone en natt. Jag sov tätt tillsammans med Alexandra, Lovisa och Julia och i tältet bredvid oss hade vi Astrid, Ida och Kim vilket kändes tryggt. 

Som stockar somnade vi alla redan runt åtta. Det blev tyvärr inte en sån där fridfull tältnatt man kan föreställa sig, jag vaknade flera gånger av bla illamående och kylan, men vad gjorde det? Imorgon skulle vi ju bara gå en kort promenad innan vi skulle sätta oss i bussarna hem till internatet. Och som jag sa så det var, dagen därpå packade vi ihop oss, tackade så hjärtligt världens bästa bärare som burit vår packning dessa dagar (de coolaste människorna jag träffat, supermänniskor verkligen) och gick den sista lilla biten tillbaka till gaten där allt började. 

Jag är så stolt, så nöjd, så imponerad, så tacksam och så lycklig för denna resan. Detta äventyret kommer jag för alltid att komma ihåg. Det som var en så stor utmaning för oss, för mig, och att vi klarade det bevisar bara att vi klarar allt! 

Kwaheri!

Mount Kenya - dag 3

Hej!

Här är dag nummer tre på berget:

Dag tre på berget vaknade jag upp, och jag frös. Nu började det bli kallt. På riktigt. Trots att kylan stack i kinderna gick jag, Nathalie och Alexandra upp redan innan solen hunnit upp över bergskanten för att fota lite i den fina ljuset som solen bjöd på. Sedan fick vi sällskap av flera andra, och alla fick fina bilder. Efter frukost tog vi det ganska lugnt, jag la mig en stund i min sovsäck och andra värmde sig i solen. Idag var det nämligen en vilodag för att acklimatisera kroppen för den höga höjden. Nu kände många av att vi var på såpass hög höjd som vi faktiskt var och många hade spytt under natten, nästan alla hade huvudverk och flera mådde illa, alltså satt det inte helt fel med en vilodag. Vilodag uppe på ett berg betyder dock inte att man ligger och vilar, utan en kortare promenad på en timme skulle vi vandra. Vår destination var en sjö där några galningar faktiskt vågade hoppa i för att svalka sig, jag gjorde ett bra val att inte bada kände jag när man kände hur kallt vattnet var mot fingertopparna. Det skulle nog inte ens gå att få i mig där om jag så fick en stoor summa pengar. Men de som badade var nöjda och jag måste hålla med om att det är ganska coolt att kunna säga att man badat på mount Kenya. 

Efter att galningarna hade badat och vår dagliga lunch bestående av torra mackor hade slunkit ner i våra magar fick vi en kort undervisningsstund av guiderna om berget vilket inte var det mest intressanta jag lyssnat på tyvärr. Efter det fick man välja om man antingen vill stanna och chilla eller gå runt sjön och självklart valde vi att gå runt. Vi satt innan och diskuterade om hur långt det kunde vara runt och än idag har jag inget svar, gissningarna låg från 400m till 2000m och inom det intervallet är vi nog ganska säkra på. I alla fall gick vi bara hemåt till campet efter att vi gått runt sjön och därefter spenderades resten av vilodagen med det som var tänkt, vila. Tidigt på kvällen kröp vi alla ner i våra sovsäckar och nervositeten bara växte då man visste att vi samma natt skulle gå upp kl 1 för att vid 2 börja vandra upp för vårt mål, Kenyas toppar!

 

Kwaheri! 

Mount Kenya - dag 2

Hej!

Dag 2 på berget det var och jag vaknade upp glad och taggad för dagen. Jag hade otroligt nog sovit väldigt bra denna natten, dvs bara vaknar några få gånger och inte fryst alls som jag brukar. Tack för tipset med kläder i sovsäcken!! Även om jag hade uppfattningen om en lugn och skön natt så frågade mina fina vänner när jag vaknade ''Nathalie, vad var det som hände?'' för tydligen hade jag skrikit rakt ut i sömnen och antagligen drömt något obehagligt, tur att man har minne som en guldfisk och inte kommer ihåg den delen av natten.

Taggade och redo för dagens vandring, hela gänget!

Dag två skulle bli mycket tuffare än dag ett. Så på frukost laddade vi upp med bönor, french toast och  rostmacka. Jag gjorde mig även en varmakoppen att smutta på för att dels få lite mer energi och för att värma sig i den kyliga morgonsolen. Frukosten denna dagen kändes helst okej, till och med god under omständigheterna, men dag fem hade man tyvärr tröttnat ganska rejält på den. Som sagt skulle det bli mycket jobbigare idag då vi skulle gå lite mer en en mil och stiga 1200 höjdmeter för att komma upp till Maskiners camp som var beläget 4300möh. Alltså blev det mycket uppförsbacke idag, och många timmars vandring, men härligt var det! Först gick vi in i skogen på riktigt och fick uppleva riktig skog, och desto höre upp vi kom, desto vackrare blev utsikten. Efter inte alltför lång tid vandrade vi förbi trädgränsen och in i nästa klimatzon. Här byttes de höga träden ut mot buskar som senare byttes ut mot små växter som bestod av vattensamlande blad. Det var häftigt att se hur naturen förändrades i takt med att förhållandena förändrades. En lärare hade innan talat mycket om vilken stor naturupplevelse det är att få vandra upp genom de olika zonerna, vilket jag inte tyckt låtit så extremt lockande eller fascinerande, men det var exakt så häftigt som denne lärare beskrivit det! Ja, jag börjar inse att livet som naturare faktiskt är mitt naturliga habitat, trots att det tar emot att erkänna det. I vilket fall som helst trampade vi på, och framåt gick det, och uppåt gick det, vi tog oss alltså vidare och det gick bra. Vissa började få problem med höjden from av illamående och huvudverk men än så länge var jag skonad och tyckte livet var mer än okej. Efter busklandskapet började det bli mer sten och snart glimtade man Mount Kenyas toppar från där vi gick och motivationen blev bara större och större, och tanken på att ta sig upp till toppen växte och nervositeten började komma. Efter att fyllt våra vattenflaskor i en bäck med rinnande glaciärvatten (som vi naturligtvis blandade med de klorsmakande vattenreningstabletterna för att slippa få i oss diverse bakterier och amöbor) kom vi snart fram till campet där vi skulle bo två nätter. Jag hade turen (igen) att fåsova inomhus i stuga, tillsammans med sextio andra, så det var alltså inte få många som sov i tält på detta campet. Efter en mycket vacker solnedgång och lite mat gick vi och la oss och jag somnade som en stock med trötta ben men ett leende på läpparna. 

.

Mount Kenya - dag 1

Jambo Rafiki!

För några dagar sedan kom jag hem från det jobbigaste, häftigaste och sjukaste äventyret någonsin! Jag har under fem dagar levt ute i vildmarken med endast hål som badrum, inga duschar, ingen tillgång till rent vatten men tillsammans med världens bästa människor! Vi har bestigit Kenyas högsta berg och Afrikas näst högsta berg och har tagit oss upp 4985 m över havet. 

Jag tänker att jag delar upp denna resan i de dagarna som vi var borta, så här är dag ett.

Tidigt på torsdagsmorgonen lämnade vi internatet, el, vatten och riktiga toalettet för vildmarken på Mount Kenyas. Det tog ca 4,5 h för att komma fram till gaten till parken där vi lastade av bussarna och åt lunch. Lunchen bestod varje dag av två (superduper torra) frallor med ost, gurka och tomat, men ibland också hade någon ''turen'' att få skinka, tomat och jordgubbssylt. Dessutom innehöll lunchen en juice och ibland något snack såsom choklad eller chips. 

Efter att vi hade fått mat i våra magar, vatten påfyllt och renat med vattenreningstabletter, tejp på skadade fötter och knän var vi redo. Redo för vandrig nummer 1. Första dagen gick vi inte så långt, 400 höjdmeter och runt milen trampade vi på innan vi kom fram till base camp 1 vid namn Metcamp som ligger 3048 möh. Vandringen upp var inte den vackraste då det var byggarbetare och dess markiner runt varje krön men i takt med att vi kom högre upp blev utsikten vakrare och vackrare. Ibland kunde man också skymta bergets toppar vilket dessutom gav motivation genom alla dagarna på berget. Jag skulle egentligen sovit i tält första natten men eftersom en snäll Sofie väldigt gärna ville byta från sin stugplats fick jag sova inomhus! Dock var det inte så mycket varmare i stugorna som i tälten men tak över huvudet och vindskydd gör alltid sitt. 

Vi åt vår första måltid som lagades av våra fantastiska kungar till kockar vi hade med oss till resan, dock så var grytan som vi fick drängt i koriander så för alla oss koriander-hatare blev middagen lite svår att svälja. Många gjorde nudlar istället och åt det. Vad som förvånade de flesta tror jag var att det blev super kallt, redan första kvällen, jag är säker på att det var under nollen och jag överdriver ju aldrig om hur kallt det är osv. I vilket fall som helst värmde vi upp oss vid kökets varma grytor tillsammans med ledaren Al, hans ostämda gitarr och våra underbart ljuva (eller inte så ljuva) röster. 

Dag ett gick väldigt bra, ingen påverkan från höjden och kände mig allmänt taggad på det som låg framför oss. Tidigt gick vi och la oss eftersom vi dagen efter skulle gå betydligt högre och längre. 

 

En helg full av aktiviteter!

Hejsan hoppsan! 

Nu det senaste har jag ju bara bloggat om helgerna och om resor som vi gör, och även om vardagarna också är väldigt bra på sina sätt så tänker jag nu berätta om ännu en helg!

I fredags åkte nämligen en redigt gäng från fotbollslaget med bussarna till ett ställe mitt ute i ingenstans (menar verkligen det jag säger, tappade servicen två timmar innan vi kom dit) som heter Turi och ligger typ mer inåt i landet. Där skulle vi spela match mot skolan St. Andrews som är en ''Top International Christian Boarding school'' med ofattbart många regler och en extremt stor tomt. I alla fall kom vi dit, efter 4-5 timmars bussresa, och då var det dags för mat. Maten var väl tyvärr inte den godaste jag ätit, särklit inte nu när vår nya kock höjt standarden några steg, men lite fick man i sig så man fick lite energi inför morgondagen. Vi sov i ett klassrum som låg i samma hus som en idrottshall!! Kan vi fösta vilken cupkänsla att få sova i klassrum, på madrasser, med bästa fotbollslaget! När vi kom dit fick vi också höra våra regler som vi hade under vår vistelse på skolan. Johnny (idrottlärare) eller Johna (chaufför) var alltid, vart vi en gick, tvungna att gå med, och bara det säger väl hur stränga regler de hade på skolan. På kvällen var det lekar i kyrkan som gällde och efter att vi tröttnat (även fast jag tyckte det var askul hahah) så drog ett gäng och spelade fotboll och basket i idrottshallen. På tal om hänget i kyrkan så tyckte jag som sagt att det var kul, det var helt galet konstigt och alla ungdomar från skolan gick verkligen all in och tog allt jätteseriöst. Och trots att jag tyckte det var kul, så kan jag inte förstå, detta var liksom vad dessa ungdomar, i samma ålder som jag, gjorde på deras fredagskvällar, varje fredag. Visst jag har också hängt i kyrkan en del i mitt liv men det var verkligen så extremt annorlunda från internatet här, dessa ungdomarna är liksom grounded på heltid och vi sitter här och klagar över våra regler.

 

Efter en god natt sömn (minus god; det var svinkallt) steg vi upp, åt frukost, och sedan var det dags för det vi faktiskt kom dit för. Att spela fotboll! Detta var en otroligt målrik match faktiskt, i alla fall från SSN:s sida. Laget spelade jättebra och hem kom vi med en vinst, 6-0 till oss!! En väldigt bra match, även om det inte var min bästa, så var det lagets bästa!

Efter matchen, bestämde någon att vi inte skulle duscha innan vi satte oss i bussarna för resan hem, som denna gången kom uppemot 7 timmar eftersom vi åkte förbi Nakuru National Park. Svettiga och glada lämnade vi i alla fall Turi och St. Andrews. Efter några timmar var många av oss inte lika glada längre och lite för mycket klagomål kom från lagets sida då vi skulle få en kort gamedrive på savannen. Jag känner liksom att det är hur coolt som helst att vi får en sån möjlighet som Johnny fixar, att få åka på safari, och då kan man liksom inte sitta och klaga. Men men, det är ju bara min åsikt. Efter lite Babian issues kom vi i alla fall in i parken för att hitta ett bra ställe att käka mat på. Vi kördes till en ascool plats med värsta utsikten -samt väldigt många babianer, och babian issue number two blev ett faktum. De tog en del av vår mat, samt våra gafflar så lunchen fick med plastknivar inne i bussen avnjutas. 

Sedan fortsatte färden och vi såg inte så jättemycket djur, vara vanliga impalas och zebror, och babianer såklart. Men jag tycker om sånt ändå, liksom skulle man se en zebra i Sverige skulle det vara på en hemsk djurpark och alla skulle tyckt det var ascoolt, och här är det bara något helt vanligt. När vi mot slutet av vår trip närmade oss så fick vi dock syn på något av helgens höjdpunkter! Lejon! En liten flock bestående av två lejonungar och några lejonhonor sågs gå från deras lunch till ett vattenhål. Visserligen var dom cirka 100 meter ifrån bussen, men lejon är alltid lejon! 

Resten av bussresan gick bra och vi kom faktiskt hem så jag, efter en super snabb dusch, hann med ut och fira världens bästa Johanna som fyllde 18!!! Urban Eatery stod på menyn och sedan, efter en välförtjänt och supergod middag, blev det utgång! Sedan avslutades kvällen med mys inne hos Johanna innan jag kröp tillbaka till mitt rum någon gång vid tre-tiden. 

På söndagen hade vi också massa planer! Jag gick upp tidigt för att sjunga för min fina roomie Alexandra som fyllde 17, efter det fick man i sig en söndagsfrukost som som vanligt bestod av pannkakor! Efter det hängde Alexandra med mig till Toi för att jag äntligen, inte en dag för sent eller så, skulle köpa ryggsäck till mount Kenya-resan som startar på Torsdag. Eftersom det var söndag var utbytet lite sämre än vanligt men en väska hittades och nu känns allt bra igen. Dessutom fyndade jag ett par skitsnygga linnebyxor som de till och med sydde upp så de passade för mina superkorta ben, för bara 100Kes extra! En väldigt bra Toi-runda helt enkelt. Jag och Alexandra upptäckte också hur man faktiskt ska shoppa på Toi. Man ska gå in i Toi-tunneln och där gå till vilken ''affär'' som helst och fråga efter det man vill ha, därpå kommer försäljaren ställa fram stolar till en för att sitta på och sedan komma med det man vill köpa. Praktiskt system som jag tycker vi borde anamma i Sverige också. 

När vi kom hem hann jag med en timme vid poolen för sedan skulle Jag, Alexandra, Astrid och Julia till ett barnhem i Riruta. De andra har varit där innan men detta var för mig första gången. Innan har jag bara varit på New life home - som är ett annat barnhem här i Nairobi - som är väldigt sponsrat och fungerar väldigt väldigt bra, men detta barnhemmet vi besökte idag var helt tvärtom. Det fanns barn i alla åldrar och de har verkligen ingenting. Det är så sjukt. Man har ju hört om dessa situationer men det är liksom som att man inte fattar förens man får se det, hela stället berörde mig nåt otroligt. Till exempel fanns det två sovsalar, en för killarna och en för tjejerna där många till och med fick dela säng för att det inte fanns tillräckligt, och deras tillhörigheter var uppspända i taket med myggnät. Och själv klagar man på ett litet internatrum... 

I alla fall så tycker dessa barn mycket om att dansa och de andra som varit där tidigare har dansat med dom innan, så det var det vi gjorde med dom helt enkelt. I början var det lie svårt att få dom att släppa loss men efter ett tag blev vi alla mer bekväma med varandra. Vi dansade och körde olika lekar ihop med musiken. Dansstop, hela havet stormar och limbo var bland annat det som lektes. Sedan har vi några stycken köpt en högtalare till barnhemmet som vi gav dom i slutet. Som tidigare sagts tycker dessa barn väldigt mycket om att dansa och förut har de spelat musik med sina mobilers knappt hörbara volym, men nu ska de kunna dansa till musik som de faktiskt hör. De blev jätteglada och började, så fort vi satte och i taxin för att åka hem, släppa loss på riktigt till musiken från deras nya högtalare. En hemsk men också otrolig och fantastisk upplevelse och jag vill gärna dit igen och dansa med barnen.

Söndags kvällen spenderades senare med plugg inför ett kemiprov jag hade i måndags, och det var min helg helt enkelt! Det blev ett långt inlägg denna gången, men jag gjorde också väldigt mycket denna helgen! Många bilder i detta inlägget har jag lånat från mina fina kompisar så stooor eloge till er! Ni är bäst! 

Om ett dygn är det bara några timmar kvar tills vi åker mot den stora stora utmaningen Mount Kenya och det känns sjukt, men innan dess ska jag packa och skriva ett matteprov. Vet inte när nästa gång jag skriver blir, kanske har jag varit uppe på Afrikas näst högst topp nästa gång vi ses. 

Nu ska jag sova, lala salama 

Kram på er!

Soysambu Conservancy

Hejsan!

I helgen åkte vi ännu en gång på safari! och denna gången såg schemat lite annorlunda ut. 

Vi åkte till ett conservancy som heter Soysambu, alltså är det privatägt och ingen national park. I Conservancyt har de bland annat några lejon som man, om man har tur (dvs om maskinerna fungerar), kan tracka. Vi hade tyvärr oturen att maskineriet inte riktigt fungerade. Andra saker vi fick göra var att leta efter snaror och ta bort dem, tjuvjägare har man ju hört om och förstått vilket stort problem det är men det var annorlunda att se det på riktigt, att folk faktiskt sätter ut fällor för djuren, det är så hemskt. Bland det första vi fick se när vi började vandra var en död zebra som fastnat i en snara, usch och fy, hur man kan vilja göra såhär mot en djur!

Vi fick även en del gamedrive, mest bland zebror och impalas men sittande uppe på safaribilens tak blir all safari bra, oavsett utsikt eller djur. Dessutom fick vi gå upp för ett ''berg'' som mer såg ut som en kulle, detta gjorde dock inget då utsikten uppe från ''berget'' ändå var helt magisk. Påväg till kullen fick vi också se kameler, vilket var kul för jag har aldrig sätt kameler på det sätter förut, riktigt häftiga djur.

Vad som också var överraskande bra denna helg var campet och tätningen. Det fanns underbara duschar där man kunde duscha under Kenyas fantastiska stjärnhimmel med varmt vatten! aah, livet. Gänget hade också en väldigt mysig stund liggandes uppe på skolbussens tak och kollade på stjärnorna och pratade om allt mellan himmel och jord. Som många vet har jag kommit på att tätning inte riktig är min grej, det är kallt, smutsigt och luktar oftast äckligt. Men denna tältnatten var otroligt nog en riktigt riktigt bra natt. främst för att jag inte frös, vilket är typ första gången i hela mitt liv. Detta gav mig både energi för nästkommande dag samt hopp om att min sovsäck kanske inte är så dålig och kall som jag trott förut. 

Jag älskar Kenya och jag älskar att åka på safarihelg. Jag älskar att åka buss genom detta land som ger mig så mycket, landet som är fullt med kontraster. Landet som på helgerna ger mig energi till skolveckan som väntar. 

Kwaheri! 

Jullov - del 2

Hej igen! Här är andra delan av mitt jullov!

4 Januari 2017

Idag var det museum på schemat. Jag, mamma och mormor åkte först till Karen Blixen museet som ligger i Karen. Eftersom vi var där med skolan i höstas visste jag precis vad som väntade oss men för mormor som precis läst ut ''Out och Africa'' var det mycket roligt. Det var faktiskt mer intressant än när vi var där med skolan eftersom jag faktiskt lyssnade denna gången. Efter en rundtur med guide och en liten egen rundtur hämtade taxin oss och vi fortsatte till Nationalmuseet. Där visade de massor av djur, tusentals fåglar, lite människohistoria och lite annat smått och gott, dessutom hade de en snake park som vi tyckte lät kul ända tills vi kom dit. Ett ytterst tragiskt ställe med instängda djur i burar, tror inte vi stannade där längre än några minuter, så hemskt verkligen. 

 

5 januari 2017

Safari! På Torsdagen hade vi beställt en gamedrive i Nairobi National Park. Och jag hade en av de mysigaste och bästa game drives jag haft! Vid 6 någon gång blev vi hämtade av våran guide som visade sig vara jättebra och berättade massor om djuren och parken som ingen av oss visste innan. Vi såg såklart alla de vanliga djuren man ser såsom impalas, strutar, zebror osv. Det som jag tyckte var höjdpunkten på dagen var när vi kom riktigt nära tre stora och en liten noshörning! Jag har ju bara sätt noshörning på långt håll innan men denna gången kom vi riktigt nära vilket jag tyckte var sjukt häftigt! Dessutom såg vi en ensam lejonhunk vilket heller inte var fel. Det ända vi inte kom så nära var bufflar även om vi såg väldigt många på håll. Jag vet inte om det var noshörningarna, lejonet eller mamma och mormor som gjorde denna safarin så bra, antagligen allt tillsammans, men detta var verkligen så himla bra!

 

6 Januari 2017

På Fredagen åkte vi till Karura Forest och gick både långt och lite vilse, men blev en bra utflykt ändå. Vi hade med oss en liten enkel picknick som vi sysselsatte oss med när vi tog lite pauser. Denna gången fick vi se både vattenfallet och grottorna vilket jag missade första gången jag var där, vi såg dessutom massor av fjärilar och några apor. Det var skönt att komma bort fram staden och dess trafik även om jag för det mesta föredrar storstad framför landet. Efter en lång trip i skogen åkte vi tillbaka downtown till hotellet och tre trötta spenderade resten av dagen vid poolen.

 

7 Januari 2017

Efter många dagar i Nairobi fanns det inte så mycket kvar som jag visste som vi inte hade gjort, på förmiddagen gick vi bort till helikopterplattan vilket var jättehäftigt. Något jag längtat att få göra nu när boardingens stränga regler inte gällt. Vi får ju inte ens vistas downtown vilket man i vissa fall förstår men bara man vet vart man ska gå och inte så är det ju lugnt, och börjar det bli mycket människor på något ställe är det ju bara att gå därifrån. Självklart förstår jag varför vi har så många regler osv men när vi inte ens får vistas i själva staden när vi faktiskt bor i en storstad så tycker jag att boardingen borde arrangera  några små-utflyckter dit så vi får se staden vi bor i. Men men, nu har jag ju fått uppleva staden och dessutom bott där, de ni! I vilket fall som helst var helikopterplatten en jättehärlig upplevelse och jag vill gärna upp på den igen, ni som vet vet ju att jag har nåt speciellt för utsikter. 

Att besöka helikopterplattan var super, men det gör man ju liksom inte i flera timmar, så vi bestämde oss för att åka på en av hotellets rekommendationer på eftermiddagen. Stället heter ''Bomas of Kenya'' och visade upp traditionella hyddor som de olika stammarna bodde i. Det var faktiskt väldigt intressant även fast väldigt många hyddor såg väldigt lika ut. På samma ställe hade de också dansuppvisningar av kenyanska traditionella danser och det var också speciellt att se. Ett uppträdande var akrobater som gjorde alla möjliga häftiga och konstiga grejer, men de var utan tvekan mina favoriter. På kvällen bestämde vi oss för att stanna och äta på restaurangen som fanns på samma område. Det visade sig och vara en traditionell resturang som serverade kenyansk mat så idag fick vi äta chapati och vegetarisk gryta, och det var nog det godaste jag ätit på länge (om man bortser från tacosen jag åt i Sverige).

När vi väntade på taxin kom nästa lilla upplevelse, både en liten pumpa-familj och babian-familj kom förbi på parkeringen och tyckte nog vi var jätte konstiga som stod och studerade dem länge och väl. Häftigt att man bor så nära djuren tycker jag! 

 

8-10 Januari 2017

I söndags var det äntligen daga för Maasai marknad på Yaya! Vi fick en härlig dag där och både mamma och mormor köpte med sig saker från marknaden. Dessutom promenerade jag och mamma bort till Toi igen och köpte vandringskängor till mig vilket jag tyckte var väldigt skönt att det äntligen ordnade sig. Sedan åkte vi hem till hotellet, hängde en, vad vi trodde, sista stund vid poolen och sedan var det dags att packa. Jag skulle åka tillbaka till internatet på kvällen eftersom mamma och mormor skulle åkt natten till måndagen. På grund av snöoväder i Istanbul och kaos i flygtrafiken blev det dock inte så. Jag åkte i vilket fall som helst tillbaka till internatet och fick träffa alla fina människor igen som man saknat och när mamma och mormor åkte ut till flygplatsen mitt i natten fick de vända tillbaka direkt till hotellet eftersom flygplanet var inställt. Nu åker de imorgon istället via London. Jag fick träffa dem en sista gång idag vilket var jättekul. Jag kommer sakna de båda så mycket! 

Det var mitt jullov helt enkelt. Trots att vi varken åkte till kusten eller Masai Mara som många andra gjort är jag super nöjd med mitt lov. Att få träffa alla underbara människor i Sverige och att spendera tid med mamma och mormor är guld värt, tack för det! 

Kram på er!