NathaliePettersson

''Vi kan gå genom eld''

Jambo!

Igår var det lördag, men det var också en av de dagarna som skolan åker ut på äventyr med alla gymnasieelever! Vi har nämligen bestigit ett berg som är en vulkan. Mount Longonot som det heter är 2780möh och består av en krater som man kan gå runt. 

Klockan sex ringde klockan för att snabbt sätta på sig vandringskängorna och äta en stadig frukost bestående av havregrynsgröt. Dagen innan var det dags för min debut inom fotbollsvärlden och självklart faller jag och stukar foten, men efter lite tejp, skydd och stadiga skor kändes det ändå rätt okej. Mount Longonot ligger typ vid Naivasha så efter en bussresa på nästan en och en halv timme var vi framme för att börja dagens vandring. Upp till toppen var det stuntals riktigt jobbigt, dels för att det inte riktigt var jämt men också för att en har världens sämsta kondition just nu och andningen gick på full gas.

Väl uppe kändes allt lättare, utsikten tog bort allt som kändes negativt, det var så otroligt vackert. Upp till toppen tog väl nästan en timme sen skulle vi påbörja vandringen runt själva kratern som är ca 7-8km. För alla flodabor och alléskole-barn så var kraten alltså som att gå alléåttan på ganska mycket högre höjd samt ganska många fler höjmeter upp och ner. Det var coolt att tänka att man kunde se samma sträcka som alléåttan på en och samma gång, den sträckan kändes ju så lång förut.

Här syns skogsbranden som vi senare går igenom!

Uppe på högsta toppen åts en god lunch bestående av skolans fantastiska pastasallad. Tillsammans med alla fina människor har jag nog aldrig upplevt en måltid med vackrare utsikt än den här. Maten åts, bilder togs, skratt hördes och energi samlades innan vi skulle fortsätta gå. Nu blev det mer nerför, och istället för att klättra upp som vi gjort innan fick vi klädra, elternativt glida, neråt. 

Vad som mötte oss nu, och som vi på avstånd sätt länge väl, var en skogsbrand, som vi skulle gå igenom. På flera ställen såg man hur det tidigare hade brunnit så jag antar att det är ganska vanligt nu när det är så torrt. Jag och ett flitigt gäng var längst bak och många var osäkra om vi skulle behöva vända men vi väntade på de som var före oss för att se om de kom igenom, vilket de tillslut gjorde och då pallrade vi vidare, närmare elden. Det roliga var att vi mötte flera amerikanare som varnade oss och sa att vi aldrig skulle komma igenom och att vi måste vända om, snopet för dem när vi träffade dem igen på nervägen. I vilket fall som helst tyckte jag att det mest var roligt, kul att kunna säga att man gått genom eld. 

Dessa bilder är från fantastiska Astrid som alltid fixar bilder till mig när jag inte orkar ta upp min kamera<3

Tillbaka till kratens början var det dags att gå ner igen och sedan sätta sig i bussarna och åka hem. En väldigt bra dag måste jag säga, och jag är otroligt glad att jag följde med trots konsekvenserna av en blålila fot. Jag är så tacksam för det här, tänk vad livet har att erbjuda och tänk vad man kan uppleva! Nästa gång blir det Mount Kenya, dags att tagga upp till det och samla krafter för det tror jag kommer behövas. 

Kram på er! 

21 januari 2017 17:47 | Kenya |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas