NathaliePettersson

Mount Kenya - dag 2

Hej!

Dag 2 på berget det var och jag vaknade upp glad och taggad för dagen. Jag hade otroligt nog sovit väldigt bra denna natten, dvs bara vaknar några få gånger och inte fryst alls som jag brukar. Tack för tipset med kläder i sovsäcken!! Även om jag hade uppfattningen om en lugn och skön natt så frågade mina fina vänner när jag vaknade ''Nathalie, vad var det som hände?'' för tydligen hade jag skrikit rakt ut i sömnen och antagligen drömt något obehagligt, tur att man har minne som en guldfisk och inte kommer ihåg den delen av natten.

Taggade och redo för dagens vandring, hela gänget!

Dag två skulle bli mycket tuffare än dag ett. Så på frukost laddade vi upp med bönor, french toast och  rostmacka. Jag gjorde mig även en varmakoppen att smutta på för att dels få lite mer energi och för att värma sig i den kyliga morgonsolen. Frukosten denna dagen kändes helst okej, till och med god under omständigheterna, men dag fem hade man tyvärr tröttnat ganska rejält på den. Som sagt skulle det bli mycket jobbigare idag då vi skulle gå lite mer en en mil och stiga 1200 höjdmeter för att komma upp till Maskiners camp som var beläget 4300möh. Alltså blev det mycket uppförsbacke idag, och många timmars vandring, men härligt var det! Först gick vi in i skogen på riktigt och fick uppleva riktig skog, och desto höre upp vi kom, desto vackrare blev utsikten. Efter inte alltför lång tid vandrade vi förbi trädgränsen och in i nästa klimatzon. Här byttes de höga träden ut mot buskar som senare byttes ut mot små växter som bestod av vattensamlande blad. Det var häftigt att se hur naturen förändrades i takt med att förhållandena förändrades. En lärare hade innan talat mycket om vilken stor naturupplevelse det är att få vandra upp genom de olika zonerna, vilket jag inte tyckt låtit så extremt lockande eller fascinerande, men det var exakt så häftigt som denne lärare beskrivit det! Ja, jag börjar inse att livet som naturare faktiskt är mitt naturliga habitat, trots att det tar emot att erkänna det. I vilket fall som helst trampade vi på, och framåt gick det, och uppåt gick det, vi tog oss alltså vidare och det gick bra. Vissa började få problem med höjden from av illamående och huvudverk men än så länge var jag skonad och tyckte livet var mer än okej. Efter busklandskapet började det bli mer sten och snart glimtade man Mount Kenyas toppar från där vi gick och motivationen blev bara större och större, och tanken på att ta sig upp till toppen växte och nervositeten började komma. Efter att fyllt våra vattenflaskor i en bäck med rinnande glaciärvatten (som vi naturligtvis blandade med de klorsmakande vattenreningstabletterna för att slippa få i oss diverse bakterier och amöbor) kom vi snart fram till campet där vi skulle bo två nätter. Jag hade turen (igen) att fåsova inomhus i stuga, tillsammans med sextio andra, så det var alltså inte få många som sov i tält på detta campet. Efter en mycket vacker solnedgång och lite mat gick vi och la oss och jag somnade som en stock med trötta ben men ett leende på läpparna. 

.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas