NathaliePettersson

En helg full av aktiviteter!

Hejsan hoppsan! 

Nu det senaste har jag ju bara bloggat om helgerna och om resor som vi gör, och även om vardagarna också är väldigt bra på sina sätt så tänker jag nu berätta om ännu en helg!

I fredags åkte nämligen en redigt gäng från fotbollslaget med bussarna till ett ställe mitt ute i ingenstans (menar verkligen det jag säger, tappade servicen två timmar innan vi kom dit) som heter Turi och ligger typ mer inåt i landet. Där skulle vi spela match mot skolan St. Andrews som är en ''Top International Christian Boarding school'' med ofattbart många regler och en extremt stor tomt. I alla fall kom vi dit, efter 4-5 timmars bussresa, och då var det dags för mat. Maten var väl tyvärr inte den godaste jag ätit, särklit inte nu när vår nya kock höjt standarden några steg, men lite fick man i sig så man fick lite energi inför morgondagen. Vi sov i ett klassrum som låg i samma hus som en idrottshall!! Kan vi fösta vilken cupkänsla att få sova i klassrum, på madrasser, med bästa fotbollslaget! När vi kom dit fick vi också höra våra regler som vi hade under vår vistelse på skolan. Johnny (idrottlärare) eller Johna (chaufför) var alltid, vart vi en gick, tvungna att gå med, och bara det säger väl hur stränga regler de hade på skolan. På kvällen var det lekar i kyrkan som gällde och efter att vi tröttnat (även fast jag tyckte det var askul hahah) så drog ett gäng och spelade fotboll och basket i idrottshallen. På tal om hänget i kyrkan så tyckte jag som sagt att det var kul, det var helt galet konstigt och alla ungdomar från skolan gick verkligen all in och tog allt jätteseriöst. Och trots att jag tyckte det var kul, så kan jag inte förstå, detta var liksom vad dessa ungdomar, i samma ålder som jag, gjorde på deras fredagskvällar, varje fredag. Visst jag har också hängt i kyrkan en del i mitt liv men det var verkligen så extremt annorlunda från internatet här, dessa ungdomarna är liksom grounded på heltid och vi sitter här och klagar över våra regler.

 

Efter en god natt sömn (minus god; det var svinkallt) steg vi upp, åt frukost, och sedan var det dags för det vi faktiskt kom dit för. Att spela fotboll! Detta var en otroligt målrik match faktiskt, i alla fall från SSN:s sida. Laget spelade jättebra och hem kom vi med en vinst, 6-0 till oss!! En väldigt bra match, även om det inte var min bästa, så var det lagets bästa!

Efter matchen, bestämde någon att vi inte skulle duscha innan vi satte oss i bussarna för resan hem, som denna gången kom uppemot 7 timmar eftersom vi åkte förbi Nakuru National Park. Svettiga och glada lämnade vi i alla fall Turi och St. Andrews. Efter några timmar var många av oss inte lika glada längre och lite för mycket klagomål kom från lagets sida då vi skulle få en kort gamedrive på savannen. Jag känner liksom att det är hur coolt som helst att vi får en sån möjlighet som Johnny fixar, att få åka på safari, och då kan man liksom inte sitta och klaga. Men men, det är ju bara min åsikt. Efter lite Babian issues kom vi i alla fall in i parken för att hitta ett bra ställe att käka mat på. Vi kördes till en ascool plats med värsta utsikten -samt väldigt många babianer, och babian issue number two blev ett faktum. De tog en del av vår mat, samt våra gafflar så lunchen fick med plastknivar inne i bussen avnjutas. 

Sedan fortsatte färden och vi såg inte så jättemycket djur, vara vanliga impalas och zebror, och babianer såklart. Men jag tycker om sånt ändå, liksom skulle man se en zebra i Sverige skulle det vara på en hemsk djurpark och alla skulle tyckt det var ascoolt, och här är det bara något helt vanligt. När vi mot slutet av vår trip närmade oss så fick vi dock syn på något av helgens höjdpunkter! Lejon! En liten flock bestående av två lejonungar och några lejonhonor sågs gå från deras lunch till ett vattenhål. Visserligen var dom cirka 100 meter ifrån bussen, men lejon är alltid lejon! 

Resten av bussresan gick bra och vi kom faktiskt hem så jag, efter en super snabb dusch, hann med ut och fira världens bästa Johanna som fyllde 18!!! Urban Eatery stod på menyn och sedan, efter en välförtjänt och supergod middag, blev det utgång! Sedan avslutades kvällen med mys inne hos Johanna innan jag kröp tillbaka till mitt rum någon gång vid tre-tiden. 

På söndagen hade vi också massa planer! Jag gick upp tidigt för att sjunga för min fina roomie Alexandra som fyllde 17, efter det fick man i sig en söndagsfrukost som som vanligt bestod av pannkakor! Efter det hängde Alexandra med mig till Toi för att jag äntligen, inte en dag för sent eller så, skulle köpa ryggsäck till mount Kenya-resan som startar på Torsdag. Eftersom det var söndag var utbytet lite sämre än vanligt men en väska hittades och nu känns allt bra igen. Dessutom fyndade jag ett par skitsnygga linnebyxor som de till och med sydde upp så de passade för mina superkorta ben, för bara 100Kes extra! En väldigt bra Toi-runda helt enkelt. Jag och Alexandra upptäckte också hur man faktiskt ska shoppa på Toi. Man ska gå in i Toi-tunneln och där gå till vilken ''affär'' som helst och fråga efter det man vill ha, därpå kommer försäljaren ställa fram stolar till en för att sitta på och sedan komma med det man vill köpa. Praktiskt system som jag tycker vi borde anamma i Sverige också. 

När vi kom hem hann jag med en timme vid poolen för sedan skulle Jag, Alexandra, Astrid och Julia till ett barnhem i Riruta. De andra har varit där innan men detta var för mig första gången. Innan har jag bara varit på New life home - som är ett annat barnhem här i Nairobi - som är väldigt sponsrat och fungerar väldigt väldigt bra, men detta barnhemmet vi besökte idag var helt tvärtom. Det fanns barn i alla åldrar och de har verkligen ingenting. Det är så sjukt. Man har ju hört om dessa situationer men det är liksom som att man inte fattar förens man får se det, hela stället berörde mig nåt otroligt. Till exempel fanns det två sovsalar, en för killarna och en för tjejerna där många till och med fick dela säng för att det inte fanns tillräckligt, och deras tillhörigheter var uppspända i taket med myggnät. Och själv klagar man på ett litet internatrum... 

I alla fall så tycker dessa barn mycket om att dansa och de andra som varit där tidigare har dansat med dom innan, så det var det vi gjorde med dom helt enkelt. I början var det lie svårt att få dom att släppa loss men efter ett tag blev vi alla mer bekväma med varandra. Vi dansade och körde olika lekar ihop med musiken. Dansstop, hela havet stormar och limbo var bland annat det som lektes. Sedan har vi några stycken köpt en högtalare till barnhemmet som vi gav dom i slutet. Som tidigare sagts tycker dessa barn väldigt mycket om att dansa och förut har de spelat musik med sina mobilers knappt hörbara volym, men nu ska de kunna dansa till musik som de faktiskt hör. De blev jätteglada och började, så fort vi satte och i taxin för att åka hem, släppa loss på riktigt till musiken från deras nya högtalare. En hemsk men också otrolig och fantastisk upplevelse och jag vill gärna dit igen och dansa med barnen.

Söndags kvällen spenderades senare med plugg inför ett kemiprov jag hade i måndags, och det var min helg helt enkelt! Det blev ett långt inlägg denna gången, men jag gjorde också väldigt mycket denna helgen! Många bilder i detta inlägget har jag lånat från mina fina kompisar så stooor eloge till er! Ni är bäst! 

Om ett dygn är det bara några timmar kvar tills vi åker mot den stora stora utmaningen Mount Kenya och det känns sjukt, men innan dess ska jag packa och skriva ett matteprov. Vet inte när nästa gång jag skriver blir, kanske har jag varit uppe på Afrikas näst högst topp nästa gång vi ses. 

Nu ska jag sova, lala salama 

Kram på er!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas