NathaliePettersson

Påskresan till Uganda och Rwanda!

Hej! 

Nu tänker jag förmodligen skriva det längsta inlägget jag någonsin skrivit men det får ni stå ut med då jag för några dagar sedan kom hem från en alldeles otrolig resa, full av upplevelser och nya möten! I Söndags kom min älskade pappa äntligen hit och efter en dag i Nairobi tillsammans åkte jag, han och massa andra från internatet och deras nära på roadtrip. Genom Kenya, Uganda och Rwanda kom vi farandes med stora overlanders. Resan gick mot Rwandas urskog där vi mot slutet av resan fick träffa bergsgorillor!!

 

Dag 1 

Som alltid när SSN åker iväg på äventyr blev det tidigt frukost och efter att inte bara elever, utan också väldigt många syskon och föräldrar hade ätit var det snart dags att påbörja resan. Först skulle vi alla dock samlas i rondellen för att världens bästa personal skulle presentera sig för oss. De ar varit helt klart superbra under hela resan och utan dem skulle inget av resan kunna bli av så stor eloge till dem! Vi packade oss in i bussarna och sedan bar det av mot Eldoret. Efter en bussresa på ca sex timmar samt stopp vid Great rift Valley och lunchpaus kom vi fram till vårt camp. Jag och pappa slog upp vårt tält första gången, vilket faktiskt gick över förväntan då ingen av oss är särskilt duktiga på det, och sedan blev det middag. Efter middagen blev det tidig läggning eftersom vi redan dagen efter skulle resa vidare på vår road trip. 

 

Dag 2

Även idag åts det tidigt frukost eftersom vi även idag skulle åka en bit. Vi åt, packade ihop våra saker och sedan körde vi mot den Ugandiska gränsen. Även om det var väldigt varmt gick det mycket smidigare än vad jag trott att komma förbi gränsen. Efter två köer och lite växlande av pengar var vi redo att åka vidare. Idag skulle vi till Jinja som ligger fint beläget vid Nilen och är ett av världens bästa äventyrsställen. Det campet som vi bodde på erbjöd riverrafting, fyrhjuling och andra aktiviteter på floden. Efter en lång bussresa som präglades av köer kom vi äntligen fram men fick sätta upp tältet i halvt mörker. Det gick det också och efter en dusch i varmvatten och en god middag gick jag och pappa och la oss. Uganda är väldigt fint, och det är mycket grönare än Kenya vilket man märkte snabbt efter att ha kommit en bit från gränsen. Dessutom är det helt andra hus som människor bor i på landsbyggden. Man kan tro att det skulle vara likt Kenya men det finns många olikheter mellan länderna. 

 

Dag 3

Idag var det äntligen dags för Rafting! Något som jag sätt fram emot sen länge. Pappa raftade inte så medan jag var ute på Nilen tog han det lungt och avslutade eftermiddagen med en sunset cruise tillsammans med många andra. Vi som skulle rafta hela dagen skulle egentligen åka från campet till raftingen vid kvart över åtta men i vanlig ordning kom vi inte iväg förrens närmare nio-tiden. Det gjorde dock ingenting mer än att frukosten som vi frick framme vid raftingstället smakade lite bättre. Det bjöds på ''Rolex'' som är rullad omelett i en chapati och trots att jag ej hade så höga förväntingar så smakade det toppen. Efter frukosten var det dags att åka vidare till stället där vi skulle börja vår rafting. Eftersom jag och Ida inte fick plats i de vanliga bussarna av någon kontig anledning fick vi tillsammans med raftingpersonalaen åka flak, vilket vi inte alls var ledsna över. Nu var det äntligen dags att påbörja dagens aktivitet på riktigt, efter en snabb säkerhetsgenomgång förståss. I samma båt som jag satt Ida, Kim, Kims pappa, Malin, Hugo och Axel och vi visade oss inte alls vara särskilt duktiga på att rafta. Vi välta nämligen nästan alla gånger under vår resa men kul var det och lite läskigt. Då man hamnade under båten eller drogs ner under vattnet i en virvel var det lite obehagligt men alla överlevde och kom helskinande tillbaka. Det var en riktigt rolig upplevelse och förhoppningsvist klarade vi oss undan Bilharzia/snäckfeber också. 

 

Dag 4 

Nu var det dags att lämna Jinja och köra vidare på vår road trip. Nu skulle vi inte åka så långt men dagen fylldes med bussresande ändå. Efter ca 2 timmar kom vi fram till Ugandas huvudstad Kampala och där var det liv och rörelse. Först åkte vi och besökte Idi Amins tortyrkammare och fick en guidad tur där. Helt sjukt hur en människa kan få så mycket makt att göra så mycket ont. Det är också väldigt läskigt att det höll på ända till 1979...

Efter det åkte vi vidare till en Ugandas största moské. I Gaddafi National Mosque fick vi se det stora bönerummet där männen ber och gå upp i moskéns minaret. Det sistnämnda blev självklart min favorit eftersom man uppefrån minareten kunde se hela staden samt de sju kullarna som omkretsar staden. Alla tjejer bar i respekt mot religionen slöja vilket jag tyckte var bra. Jag är otroligt tacksam för att vi fick besöka moskén och att de som har ansvar på stället lät oss komma. Jag vet att många skolor i Göteborg inte för besöka moskéer på grund av dåligt uppförande från tidigare besökare. Det var i alla fall väldigt roligt att få besöka en moské för första gången även om jag inte på något sätt är muslim. Egentligen så vet jag väldigt välsigt lite om Islam och vad muslimer faktiskt tror på. Många gånger hör man bara saker som man inte vet om det stämmer, oftast väldigt negativa också tyvärr. Även om man inte delar samma tro tycker jag att det är väldigt viktigt att ha respekt för varandra och försöka ha förståelse för att minimera fördomar och förtryck. 

 

Dag 5 

Klockan fem skulle hela gruppen äta frukost, och klockan fem var hela gänget också uppe och åt frukost. Varför vi skulle upp så tidigt var på grund av att vi idag skulle åka till en av Ugandas sydligaste punkt. Vi skulle kampa vid fina lake Bunyonyi. Resan dit var lång och tyvärr blev väldigt många av oss sjuka. När man snackar om sjukdom här är det alltid magen, folk spydde och mådde dåligt på annat vis. Stackars pappa blev tyvärr också drabbad. Epidimin spreds sig och till slut trodde alla att man var sjuk, om det var inbillning eller ej vet man ju aldrig. SJälv mådde jag toppen under hela resan vilket jag är väldigt tacksam över. Det kändes väldigt oppassande då, vi på 115 personer med nästan 50% sjuka, stannade för att äta på en plats där de timmen efter vår ankommst skulle hållas ett bröllop. I alla fall så åt vi lunch (eller några av oss åt lunch) och sedan åkte vi vidare. När vi äntligen kom fram till campet kändes det helt klart värt resan. Det var så ofattbart vackert med djupa dalar som gav en ofattbar utsikt över Lake Bunyonyi. Vi satte än en gång upp tälten och gick oss även ikväll och la oss tidigt. 

 

Dag 6

Denna dagen stannade vi vid lake Bunyonyi vilket jag tror var bra för de som var sjuka och skönt för oss andra också. På förmiddagen åkte jag, Astrid och Ida traditionell kanot ute på sjön vilket var kul till en början men blev lite långtråkigt efter ett tag. Efter lunch gick vi på en promenad genom byn och fick se oss runt lite. Jag hade hoppats på att träffa på får och getter men vi såg bara en get haha. Dock såg vi två grisar och en ko och det är ju alltid något. Kvällen avslutades med volleyboll och bad för alla de som inte var för frusna. Det fanns en häftigt träd som man kunde hoppa från ner i vattnet som hade varit kul att testa, men på grund av kyla, att jag inte vill få blöta kläder och rädsla för parasiter valde jag att skippa badet. Istället fick jag lite fina bilder på Astrid och Ida när de badade. 

 

Dag 7 

Idag var dagen då gruppen skulle sprittras i två då alla inte kunde se gorillorna på samma dag. Jag och pappa var i gruppen som skulle få träffa gorillorna dagen efter de andra och åkte till Kigali denna dagen. Vi skulle alltså över gränstan mellan Uganda och Rwanda idag och det gick tyvärr inte alls lika bra som den förra gränsen. Det började först spöregna vilket är mitt absolut favoritväder (nog), sedan var kön utomhus så man blev blöt (ännu roligare), dessutom började andra komma och tränga sig före vilket slutade i väldigt otrevliga kommentarer från vissa från vår grupp, mycket pinsamt. Som kaka på det hela skulle de kolla igenom allas väskor efter plastpåsar vilket gjorde att det tog ännu längre tid. Efter en lång tid vid gränsen fortsatte vi mot Kigali som är Rwandas huvudstad och vägen dit var så fin. Mellan dalar och toppar av odlingar åkte vi genom på höger sida av vägen i ett land som inte alls är lika smutsigt som Kenya. I Rwanda har man förbjudit plastpåsar vilket jag verkligen tror har lett till ett renare land samt mer miljötänk hos befolkningen. Dessutom är det obligatosrisk städdag för alla en gång i månaden då alla går ut och gör det fint på gatorna. Tänk om stora, inflytelserika länder som USA skulle ta ett sånt här steg i miljöutväcklingen och vad som skulle kunna hända då. Kenya har faktiskt nyligen röstad fram att plastpåsar ska förbjudas även här, ett litet steg i rätt riktigt kanske. 

Vi kom senare fram till Kigali där cykeltaxi och pickipicki var helt i majoritet jämfört med bilar. Dessutom hade de tråkiga kollektivbussar som man har i Sverige, inga färgglada Matatus alltså. Vi kom fram till hotellet och efter att ha fått vårt rum, checkat internet lite och chillat i en säng åkte jag och pappa ut för att äta. Vi hamnade på en väldigt mysig italiensk resurang med utsikt över Kigali. Jag åt en pizza och pappa tog en risotto för att vara lite snäll mot magen. 

 

Dag 8

Frukost på hotellet serverades runt åtta sedan skulle vi checka ut och åka vidare. Innan vi lämnade Kigali hann vi dock med några stopp. Vi besökte en kyrka där många gämde sig under folkmordet på tutsierna 1994. Många människor hade dött på platsen och trots att man läst på en del innan blev det hela världigt påtagligt där och då och det var ganska jobbigt att gå runt där. De hade sparat skallor från offren, olika sortes vapen som användits under våren 1994 och på ett ställe fanns det kvar blodfläckar från att man slagit barn till döds mot en vägg. Det var som sagt väldigt jobbigt att gå omkring där tycker jag och svårt att skriva någonting om det mer än att alla borde läsa och lära sig om händelser som dessa för att förstå hur fel det kan gå och hur man motverkar det. 

Efter kyrkan åkte vi vidare till ett museum som också handlade om folkmordet, men också hade en sektion om folkmord som skett världen över. Det var väldigt fint gjort och väldigt informativt, man fick reda på mycket som man inte hade hört tidigare och det var i sin helhet väldigt fint. Vi åt också lunch på museumet och efter det åkte vi vidare till Ruhengeri och bergsgorillorna. 

Jag tog nästan inga bilder under denna dagen då det kändes ganska respektlöst och jag var inte riktigt på det humöret man ska vara för att fota om man säger så...

 

Dag 9

Dagen innan då vi kommit fram till Ruhengeri hade vi bara gått och lagt oss för att idag på upp vid 5. Idag var det äntligen dags för att träffa gorillorna!! Efter frukost som för min del bestod av mandazi (!!!) åkte vi med små bilar till Vulcanoes National Park. Där delades vi upp i grupper och sedan påbörjades treckingen. På vägen upp mot gorillorna träffade vi dessutom en liten kameleont som fick sig en liten fotostund. Efter inte alls lång tid kom vi fram till gorillorna och den nästkommande timmen är en av de häftigatse timmarna i hela mitt liv. Att få vara så extremt nära gorillorna i deras naturliga habitat var något alldeles extra. De brytte sig inte om oss alls utan fortsatte som om vi inte var där och flera gånger var vi tvugna att flytta på oss för att ge väg åt en gorilla. Att bara vara en halvmeter från dessa fantastiska djur är en upplevelse jag aldrig kommer glömma. 

Efter gorillatreckingen åkte vi tillbaka till Kigali och hotellet som vi sovit på dagen innan. 

 

Dag 10 

Sista dagen på resan spenderades i Rwandas huvudstad som bjöd på regn. Men det gjorde inte så mycket för mig, Ellen, Lovisa, Julia och Julias syster Johanna som tog en taxi ner till stan. Därifrån promenerade vi, kollade lite affärer, jag köpte två små tavlor och tillslut kom vi lite spontant fram till Hotel Millie Collins (Hotel Rwanda). Eftersom vi hade ett gäng från gruppen som redan satt där och skulle äta lunch gav vi de sällskap. Det fanns en helt underbar buffé för 10 000 RWF (ca 100kr) som nästan alla åt. Proppmätta vi var och tidan hade hunnit springa iväg så hem till hotellet tog vi pickipicki. Det var så kul! Vilken frihetskänsla det var att få känna vinden mot sin hud och på känna på lite fart. 

Klocken tre åkte vi från hotellet och runt fem-sex lyfte vi hem mot Nairobi igen. Sagt och gjort, nu är vi hemma i Nairobi igen och det känns bra, skönt att få sova i sin egna internatsäng igen. 

Hemma från en av årets bästa resor och jag är så nöjd som man kan bli. Detta är en resa jag sent kommer glömma. 

Hoppas ni haft ett bra påsklov i Sverige också och att ni njuter av att ha gått i skolan en vecka mer än jag hihi. 

Nu är vi tillbaka till vardag så jag ska väl sätta mig och plugga, ni får ha det så bra!

Kram! 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas