Igår fick hela internatet för första gången gå ut alla på en och samma kväll! Detta på grund av att en av klubbarna som vi får gå till hade ett halloween event som det hade blivit orättvist om bara några fick gå på det. Jag hade ingen aning om vad jag skulle vara och är osäker om jag någon gång under kvällen kom fram till vad jag var. 

Vi fixade i vilket fall i ordning oss. Istället för ansiktsfärg användes vattenfärg och istället för vax och latex användes lim och papper. Sånt man får göra när man tar vad man har. Alla var så fina, och häftiga. Riktigt påhittiga kostymer och smink! Filippa, Vilma och Klara var brandmän, Alex och Carmen var jättecoola träd, Kim och Wilma var kim possible och Ron, Simon var en tomat och Lovisa och Ida var siamesiska tvillingar! Tyvärr var jag sämst på att ta bilder men det ska jag bli bättre på till nästa helg då vi ska ha halloweenfest här på internatet. 

När vi tillslut kom fram visade de oss till fel klubb, så efter vi betalde inträde insåg vi att vi praktiskt taget var ensamma på klubben. Efter ett tag kom Christian och hämtade oss till Treehouse och vi fick betala igen. Lite segt, men vad ska man göra. På klubben var det väldigt mycket människor men vi tog dansgolvet med storm och dansade loss ändå. Kvällen var rolig, trots att jag var väldigt trött efter en lång dag. Tyvärr var det flera stycken som blev av med sina mobiler och plånböcker under kvällen också vilket såklart gjorde stämningen lite tråkigare. Jag hade tur och fick behålla min mobil som jag hade med mig men helt sjukt och jättetråkigt för de som blev av med sina saker. 

Vid halv två kom vi hem och efter en snabb kvällsfika satte vi oss några hos Ida och kollade på film (Jag sov större delan av tiden) för att sedan vid 5-tiden gå hem till sig och sova istället. 

Kram!

Hej!

Denna veckan har blivit till den första som man verkligen känt av att man inte bara gör massa rolighets här utan att man också går i skolan. Visst är det också kul ibland att lära sig nya saker, det tycker jag verkligen men jämfört med att åka på safaris eller hoppa fallskärm jag menar kom igen. 

I alla fall så hade vi ganska mycket i skolan denna vecka och under veckan som kommer blir det ännu mer. I fredags hade jag ett matteprov som inte kändes så bra, vilket känns tråkigt eftersom matte brukar gå bättre än andra ämnen. Men men man har nationella som man får satsa på, det var ju faktiskt nationella som räddade mig i matte 2. På tisdag är det muntlig redovisning i engelska som väntar, onsdag fysikprov och tal i svenskan och på torsdag har jag mitt första swahiliprov. Inte så mycket om man tänker efter men om man jämför med chillveckorna innan så är den kommande den värsta.

Om jag ska berätta om något mer skolrelaterat så skrev jag högskoleprovet i lördags. Det var första gången jag skrev det och därför har jag inga höga förhoppningar på att jag ska få något överväldigat resultat, men det var kul att se hur det var och det kommer bli kul att se hur man lyckades. 

Även om skolan tagit mycket tid och plats under denna veckan så har den varit bra och på något sätt lugn. I måndags blev jag överraskad med ett jättepaket från världens bästa pappa som hade skickat godis till mig. Tack så mycket!! Så nu har jag mycket godis här och det är inget jag klagar över. 

En annan sak som lyste upp denna veckan var att vi i fredags åt middag på art. Helt spontant bestämde vi oss för att efter några timmars letande efter halloween-grejer på junction att vi borde äta där eftersom vi redan hade missat middagen hemma. Jag åt en vegetarisk burgare med pommes och det var så gott. 

Ännu en bra vecka helt enkelt. Imorgon börjar skolan igen så nu måste jag plugga. 

Ni i Sverige får njuta av ert höstlov nu när jag är tillbaka i skolbänken, kram!!

Jambo! 

Nu var det några dagar sedan vi kom hem från paradiset så tänkte det kunde både vara gott för mig och kul för er att få veta lite om veckan bland de vita stränderna. I söndags runt 11 åkte min halva av internatet med skolans bussar till Joho Kenyatta, samma flygplats som var det första av Kenya som jag såg. Vi åkte till inrikesterminalen, checkade in våra väskor och sedan lyfte vi och vår resa påbörjades. Efter en timmes flygtur, lite bussåkande, lite färgåkande (där busschauffören kvaddade bussen rejält) och lite mer bussåkande kom vi äntligen fram till hotellet.

Mitt ute i ingenstans, en bit från ''staden'' Diani låg Tiwi beach där vårt hotell var det ända hotellet som fanns på den beachen. Lite öde, men oj så fint hotell! Egen strand, bra mat (pannkakor varje frukost!!), fräscha rum, massor av apor som sprang omkring och en gigantiskt pool som sträckte sig från hotellets ena sida till den andra. Det ända som möjligtvis gick att klaga på var att vi till en början bara fick en nyckel till rummen som delades på tre... Men allt som allt var hotellet riktigt fint!

Vad gjorde vi och vad gjorde jag denna veckan då? Tja, min tanke och plan var från början att ta det lugnt, sola, läsa, bli brun och vila upp mig. I slutet av veckan visade sig att jag läst ett ynka kapitel ur min bok och aa det blev helt enkelt andra saker som vi gjorde. Visst solade vi mycket och tog det mycket lugnt osv men under denna resan har jag badat otroligt mycket, ätit otroligt mycket och hängt med härliga människor otroligt mycket. En dag åkte jag och några andra på en snorkelutflykt, trots att snorklingen inte var den bästa så var den utflykten väldigt lyckad. Från en fantastisk båt såg man den fantastiskt vita stranden och den ljusblå himmeln. Själva snorklingen bjöd på fiskar, koraller och tusentalls sjöborrar. 

En annan dag åkte vi in till Diani, gick och kollade lite i ''affärerna'' och åt lunch på ett café bredvid Nakumatt. Det var också här som vi bestämde oss för att hoppa fallskärm dagen efter. När vi satt och väntade på vår mat kom nämligen Elmer, Carmen, Klara och Vilma som precis hade hoppat. Deras glädje gick inte att ta miste på, därför var ju vi tvungna att hoppa också. Samma kväll var det också dags för utgång. Till ett väldigt trevligt och mysigt ställe gick partybussen denna gången. Här dansade vi hela kvällen till både Håkan och Justin (vi fick alltså önska alla våra favoritlåtar). Svettiga men glada kom vi sedan hem efter en riktig bra kväll på dansgolvet.

Torsdag. Dagen då jag, Ida, Lovisa, Theo och Johan skulle kasta oss ut från ett flygplan 5000 meter upp i luften. Detta var som ni kanske förstår veckans höjdpunkt, det var najs, det var så så häftigt. Man tänker att sånt här är det bara extrema människor som gör, och så vi då. tänk att för ett år sedan drömde jag om att få göra sånt här, hur sjukt är det inte att jag nu gjort det? Det är sjukt.

Resten av veckan så solades det, det dracks mango juice, lektes i havet och åktes Tuc tuc. En riktigt bra vecka helt enkelt. Tack alla fina människor som jag upplevde denna vecka med, ni är bäst! 

Och hoppas att alla där hemma är taggade inför ert höstlov som snart bankar på eran dörr, hoppas det regnar hela veckan för er! :P Älskar er och saknar er! Ni får ha det så bra!

Kwaheri!

Hej!

Veckan som gått har spenderats i Diani men mer om det i ett annat inlägg för vet ni vad jag har gjort?! Jag har äntligen fått hoppat fallskärm och det var otroligt! Har länge drömt om att få göra det och nu har jag gjort det, hur sjukt är inte det?

Efter att några hade hoppat på tisdagen mailade jag och några andra spontana människor till Skydive Diani och dagen efter drog vi helt enkelt dit och hoppade själva. Jag hade egentligen bestämt mig innan att jag inte skulle hoppa för att det är så dyrt men nu i efterhand var det värt varenda krona! 

Det var så fantastiskt att hoppa! Inte ett dugg läskigt, verkligen bara härligt och underbart. Man föll fritt i ca 45 sekunder och de var det mest fantastiska 45 sekunderna jag någonsin upplevt! Lycka, eufori, adrenalin gånger 1000. Det var så häftigt verkligen och jag hoppas att det inte var sista gången som jag fick uppleva det. 

Jag köpte till film också så att man har ett bevis på att man faktiskt har hoppat haha. Den må innehålla några av de absolut fulaste bildfrekvenserna på mig men de bjuder jag på, vad ska man göra, jag var i total eufori. 

Puss och kram!! 

Jambo!

Veckan har susat förbi som vanligt. Skolan rullar på, det mesta i skolan känns faktiskt bra. Efter denna veckan känns till och med kemin och biologin inte lika tung. Matten och fysiken är de bästa lektionerna eftersom jag fattar och resten bara rullar på. SKÖNT. Dessa perioderna behöver man verkligen för att man ska orka kämpa under de perioder då man känner att ingenting funkar. Skrev dessutom ett engelskaprov i veckan som inte kändes alltför dåligt, jag vet att engelska inte är min starka sida men jag gjorde mitt bästa jag kunde och mer kan man ju inte göra. Jag önskar dock att engelska och språk kändes lättare, för det är verkligen något som är både viktigt och användbart att kunna. 

Något som förgyllde denna veckan var att jag fick post!! Världens bästa mamma hade skickat ner svenskt godis till mig och en söt liten lapp, blev så glad och tacksam! Tack så mycket mamma!!!

Igår var det fredag och efter en relativt kort dag i skolan tog vi på SSN höstlov! Redan? Ja, redan. Hur snabbt går inte tiden? Dock så har vi höstlov tidigare än de i Sverige vilket beror på att vi ska till kusten! Men ändå, redan höstlov? Va? Idag är det dessutom den 15e Oktober vilket betyder att jag idag varit, bott och levt här i Kenya i hela två månader. Wow... Tiden skrämmer en lite, ibland när man vill att den ska skynda sig så står den nästan still, men ibland när man mer än allt bara vill att tiden ska stå still då springer den iväg som attan! 

För att fira höstlov, två månaders jubileum och kustenresan var vi många som gick ut igår. För mig blev detta första gången, vi har egentligen fått börja gå ut sedan Masai Mara men jag har gjort något varje helg innan denna som hindrat mig att hänga med. I alla fall hade vi en kväll med dans och ståhej, enväldigt  bra kväll trots vissa missöden. 

Som sagt så åker vi till kusten, och det gör vi redan imorgon! Som jag också nämt i ett tidigare inlägg så ska vi till ett litet ställe som heter Tiwi beach och ligger väldigt nära Diani. Det ska bli så så så skönt att fokusera på att ta det lugnt. Såklart ska vi göra saker när vi är där också, vissa ska bland annat ta dykarcertifikat och andra ska hoppa fallskärm. Det ändå jag vet att jag ska göra är att snorkla, sola, bada och ta det lugnt. Om det blir något mer låts se när vi är där, hade varit vördigt coolt att hoppa fallskärm, men vi får se helt enkelt. Några har dessutom satt ihop en poängtävling som håller på under hela semestern. I olika grupper ska vi utföra konstiga, roliga och sjuka saker som man får olika poäng för när man gör dem. Applåd till de som fixade detta roliga!

Imorgon åker halva internatet från skolan 04:45 och resten 10:45 eftersom vi åker med två olika flyg. Jag åker med det sena flyget vilket betyder att jag får sova ut ikväll! Woho! Egentligen finns det ju för och nackdelar med båda flygtiderna men hur som helst ska det bli hur kul som helst. Jag är taggad vilket jag tror de flesta på internatet är. Jag har lite kvar av packningen så ska slutföra det och efter det blir det kanske läggdags. 

I vilket fall som helst har jag ingen aning hur internet är på det hotell som vi ska bo på så kommer antagligen inte blogga förens jag kommer hem, men då lovar jag er massa bilder på ett ljusblått hav och vita stränder. 

Ni får ha der super där hemma! Jag tänker på er! 

Kwaheri!

Hejsan Svejsans allihopa! 

Wow vilken helg som precis flög förbi!

Tidigt i lördags morse åkte två bussar från skolan med 28 trötta men ändå spända elever till Savage wilderness! Detta är en äventyr-och adrenalin anläggning där man kan göra otaliga häftiga saker. Det tog ungefär två timmar dit för att transporteras från Nairobis 1800 meters höjd till campet som låg ungefär 1000 meter över havet. Höjden är nämligen betydelsefullt eftersom bara några hundra meter verkligen gjorde skillnad i temperatur, det var så bra väder och så varmt i Sagana där campet låg. Något lite småroligt var att vår guide Lexi (som förresten var helt underbar) berättade för oss att vi hade en lång resa framför oss innan vi satte oss i bussarna, vi skulle åka hela två timmar buss. Vi, som är väldigt vana bussåkare efter masai mara helgen bara skrattade. 

Väl framme vid campet välkomnades vi med underbart väder, kenyansk saft och det höga bungee tornet som vissa av oss (bla jag) redan samma dag skulle kasta sig ner för. Campet var långt över förväntan. Vi som första hade trott att vi skulle sova i tält blev överlyckliga när vi insåg att vi skulle få sova i riktiga stugor som var så fina och fräscha. Vi hade till och med tillgång till badrum med riktigt fräsch toalett, hur lyxigt? Nathalie var mycket glad. För att göra rummet ännu mer mysigt flyttade jag, Alexandra, Ida, Julia och Hanna ihop ett flertall sängar och sov tillsammans allesammans i en jättesäng. Trångt,varmt men väldigt mysigt. 

Eftersom schemat redan sen innan var klart var vår första aktivitet inte så adrenalinfylld. vi skulle nämligen göra några samarbetsövningar och lekar. Kul var det, vi fick bland annat ta oss upp för en tre meters hög stenvägg med bara varandra till hjälp och skvätta lite vatten på varandra. Efter det blev det lunch, och efter det var det dags för de riktiga aktiviteterna. Det första jag gjorde för att värma upp inför bungee jumpet var klättring. Jag har klättrat några gånger i mitt liv och tycker det är superkul, både ute på riktiga berg och på klättervägg. Här fanns det en klättervägg som var runt 15 meter hög utomhus. Något nytt som klättringen gav mig var att vi fick hjälpa till att säkra, roligt att lära sig något nytt! 

Efter en stunds klättring kommer bästa Lexi och säger till att bungee-killen kommit och det var dags att gå bort till bungee tornet. Om jag någonsin varit så nervös som jag var nu vet jag inte men något jag vet är att jag var tiotusen gånger så nervös väl uppe på tornet. Lisa skulle hoppa först och jag skulle hoppa efter henne, sen skulle resten av gänget också hoppa. Vi fick ta på oss var sin sele, väga oss och sen börja klättra. Inte många sekunder efter Lisa började klättra skulle jag börja. Steg för steg tog jag mig upp, ibland var jag tvungen att stanna och pusta, kolla på utsikten för att sedan fortsätta klättra upp. Det var så himla jobbigt fysiskt att klättra upp för stegen, kanske för att kroppen förberedde sig, kanske för att jag helt enkelt bara är i dålig fysiskt form. När man klättrat upp för 60 meter var det dags att från stegen hoppa till en korg varifrån man sedan hoppade ner från. Ett litet skutt sisådär 60 meter upp i luften och sedan var man över på andra sidan. Utsikten uppe på tornet var fantastisk, man såg till och med (inte jag, jag var för nervös) Mount Kenya som jag för hoppningsiv kommer bestiga nästa år. De förklarade hur man skulle göra och Lisa och jag lyssnade, de spände fast Lisa som under hela tiden var väldigt lugn och efter ett smått svekande så hade Lisa hoppat. 

Nu var det alltså min tur. Inte för att det är på något sätt normalt att slänga sig ut för ett 60 meters fall men nu i efterhand tycker jag att jag var lite för nervös. Jag tänkte helt enkelt för mycket på det. Efter några tårar och  några djupa andetag öppnade bungee-killen grinden. One, Two, Three. 

Föreställ dig att du flyger, du känner inte en ända kroppsdel av din kropp men du känner alla känslor som går att känna på en och samma gång. Detta är det mest fantastiska och häftigaste jag gjort, det är den bästa adrenalin kick som jag upplevt och jag vill så så så gärna göra om det. Gärna så snart som möjligt. Det går inte att beskriva känslorna som man upplever när man kastar sig ut, när repet sedan gör så man hoppar upp igen, så att man får flyga lite till. Detta var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag hoppade helt enkelt bungee jump, bockade av en grej på min så kallade bucket list. Det var inte sista gången jag gjorde detta må jag säga. Efter mig var det såklart massa andra som hoppade, vi höll på och hoppa ända tills det nästan började bli mörkt. 

Resten av dagen spenderades kring en äld. Vi satt och prata ända tills myggen och sömnigheten störde oss för mycket då vi gick och la oss. Denna natten sov jag extra gott (även om mina sängkamrater tydligen väcktes av mig mitt i natten som hade en mardröm, något jag inte alls kommer ihåg haha) Jag somnade med ett leende på läpparna med känslorna från dagens alla upplevelser och känslor i kroppen. 

 Söndag. Idag skulle det bli river rafting! Man åker alltså med en gummibåt på en flod och åker ner för massa vattenfall. Det var roligt, väldigt väldigt roligt och jag vill väldigt gärna göra om det. Vi åkte fem i varje båt plus en ledare som var kunnig så att säga. Våran ledare hade tydligen riverraftat här varje dag i 25 år, vilket märktes eftersom han var väldigt bra och försklarade precis vad som skulle hända om vi gjorde en viss sak. Det var får mig lite svårt med alla kommadon, dels eftersom min engelska inte är den bästa, dels för att jag inte kan skillnaden på höger och vänster. 

Vet ni vad som mer hände under riverraftingen, alla, inklusive mig, brände sig. Så på eftermiddagen gick alla runt med shortsbränna och bonnabränna. Någon som på de flesta fortfarande sitter kvar, dock inte på mig som tur är. 

Söndagseftermiddagen spenderades lite som gårdagen. Jag provade på lite SUP (stand up paddeling) och några som inte han hoppa dagen innan hoppade idag. Efter det var det dags att packa ihop våra saker och åka hem. Denna helgen har varit en av de absolut bästa här i Kenya, allt var verkligen så bra och de som inte hängde med missade verkligen något. Om du som läser detta någon gång på chansen att hoppa bungee tycker jag verkligen att du ska ta den eftersom det var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Så himla häftigt, det var episkt. Rekommenderar starkt. 

Sammanfattningsvis vill jag säga att denna helgen var episk. Mer behövs inte säga. 

Helt otroligt vad snabbt tiden går...

Att jag nu varit i Kenya i 53 dagar är ju faktiskt höet sjukt. 

Veckan har rullat på som vanligt, har haft en väldigt lugn vecka med endast en kemirapport som skulle in. Skolan känns allmänt mer lugn här än hemma i Sverige, allt har liksom en högstadiekänsla över det hela, jag gillar det. Denna veckan har vi jobbat på i våra kurser, vi har fått tillbaka ett matteprov som jag faktiskt blev väldigt glad över, fick liksom genom det en bekräftelse att jag faktiskt hade en dålig/sämre mattelärare förra året. Fick också tillbaka ett kemiprov som vi inte behöver prata om. Skolan ruller helt enkelt på och mycket mer än så tänker jag inte på det.

Denna dagen har varit en väldigt bra dag, då jag slutar kl 14 på fredagar (väldigt tidigt för en naturare, överlycklig varje gång) så har man mycket tid på eftermiddagen. Efter vi slutat idag drog vi ett gäng till junction och hängde där i några timmar. Under dessa timmarna fikade vi bland annat för första gången på Java och blev mycket positivt överraskade, det var så så gott verkligen och det kändes som att man fick mer för pengarna där än på Art. Dock så kan man ju inte annat än älska Art. 

När vi kom hem åt vi ännu mer för då var det middag. Efter det kommer dagens flopp, jag, Nathalie Pettersson, (och massa andra) badade även om det började bli rysligt kallt! Det är så skönt nu när det faktiskt börjar bli varmare här, nu till exempel är klockan snart halv tio och det är fortfarande 24 grader här (måste ju skryta lite bara för att jag kan). Den ökande temperaturen gör dessutom att poolen blir varmare och jag badar mer. I alla fall var det så roligt och skönt verklige, fatta vad bortskämd man är som har en egen pool liksom! I alla fall så blev det ett mycket bra slut på kvällen/eftermiddagen. 

Nu ska jag snart packa för att imorgon åker vi till Savage Wilderness och ska uppleva massa coola saker, men mer om det eter helgen.

Här är lite härliga bilder från kvällsdoppet ikväll som Ellen tog!

Hoppas ni där hemma har det bra! Saknar er! 

Kwaheri!

Vi ska gå på Coldplay!

Den 25 juni 2017 kommer världens bästa band Coldplay till världens bästa stad, Göteborg! Och idag fick världens bästa Hanna tag på biljetter till världens coolaste konsert!

Vi ska dit och jag är så överlycklig! SSN gänget kommer, efter två veckors uppehåll från varandra sedan vi kommer att ha lämnat Nairobi, ses igen i sommar och gå på konsert och jag kunde inte vara mer taggad. Var så besviken över att jag inte gick på Coldplays konsert förra sommaren i Stockholm, framförallt då jag åkte förbi arenan samma kväll som konserten var. Men Nu ska ingen konsert missas! Vi ska gå på Coldplay!

Å vad roligt det ska bli!

I veckan kom datum och tid ut för när infomöterna om skolan i Sverige är.

Jag gick på detta mötet förra året i Göteborg och man får reda på väldigt mycket, så är man intresserad tycker jag verkligen att man ska gå! 

Stockholm

20-22/10 Gymnasiemässan i Älvsjö

23/10 Hälsans hus kl. 18

Karlstad

Sundstagymnasiet kl 18

Göteborg

Mikael Elias teoretiska gymnasium kl 18

Vellinge

Sundsgymnasiet kl 18

Vet att jag själv frågade om informationmöten på massa bloggar för ett år sedan så tänkte att jag lika gärna kan göra lite reklam för det om någon är intresserad. 

Här är länk till skolan beskrivning av informationsmötena: 

http://ssn.or.ke/informationsmoten-i-sverige/

Ha det så bra! 

Jambo!

Även denna helgen har det hittats på roligheter! Det var nämligen en stafett som gick från Nairobi till Naivasha där man i ett lag springer några sträckor var tills hela laget kommer upp i ungefär 8 mil. Vad som dock kändes lite surt var att på idrotten i fredags (dagen innan) ramlade jag och stukade foten, inget illa bara så att det gör ont att gå på den, men ändå. På fredagskvällen kändes det ganska bra ändå vilket var lugnande inför helgen.

I alla fall, riktigt tidigt denna gången åkte vi iväg eftersom första sträckan började springa klockan 7. Simon, som var den ända eleven av svenskarna som sprang första sträckan var jättegrym och sprang hur snabbt som helst 6 km i främst uppförsbacke! Min första sträcka var nummer sex i turordningen, vi hade precis kommit ner för ritten och solen gassade på ordentligt. Mina första 2-3 km av de 5,2 som min första sträcka var kändes rätt okej, efter det blev det riktigt jobbigt. Ni som vet, vet att jag sällan klagar på att det är FÖR varmt, men så mycket som jag svettades i närmare 40 grader (som det i alla fall kändes som) har jag Aldrig gjort förut. Dessutom började foten sticka och värka mot slutet av sträckan men det jämförts med värmen var ingenting. Hur som helst kom jag i mål, och jag var inte sist av alla! Senare gick vi och tittade på tiden de skrev upp, och om man ska lita på de som tog tiden så sprang jag dessa 5,2 km på 24 min!!! Lol haha tror faktiskt det var långt ifrån sanningen, jag skulle gissa på närmare 30 men men, det som står på pappret gäller väl? 

Död Nathalie som precis sprungit i gassande värme. 

Därefter rullade dagen på, sträcka efter sträcka. Alla var verkligen så duktiga! När man hade tid och var hungrig fick vi en väldigt god pastasallad som vi åt mellan sträckorna, det var mycket uppskattat! Efter varje sträcka samlades alla och hejade på de som sprang. Totalt var det ungefär 20 lag med varav vi ställde upp med tre. Det fanns både seriösa lag med mest oseriösa. Massa kenyanska lag som istället för att dricka vatten efter de kommit i mål drack tusker efter tusker, flera gånger ville de till och med bjuda oss på deras dricka, då vi blygsamt tackade nej med lärarnas flin i backgrunden. Jag förstår verkligen inte hur människorna som började dricka redan vid 7 inte kunde bli totalt uttorkade under dagen då alkohol är vätskeutdrivande, det var flera av oss som höll på att få solsting även om vi fyllde på med liter efter liter vatten. 

Efter sträcka 10 blev det någon konstig paus och ingen visste riktigt vad som hände, tydligen skulle vi transporteras en bit till nästa sträcka vilket kändes lite segt. När vi tillslut kom fram till starten hade de inte berättat för oss att två sträckor sattes ihop och kördes samtidigt eller nåt (fattade verkligen inte vad som försiggick). I vilket fall som helst missade jag min nästa och sista sträcka så jag valde att hoppa på sista sträckan tillsammans med flera andra. Detta betydde att jag istället för att springa runt 8 km sprang 1 mil totalt vilket jag är mycket nöjd med! Innan vi skulle börja springa på sista sträckan så blev det rysligt kallt och regnet öste ner. Då var det nära att jag satte mig i bussen och sket i att springa, men skulle jag ha gjort det så skulle det ju inte ha varit något utmaning. Sista sträckan kom igång och wow vad vackert det var. Det var till och med vackrare än att springa med bergen i backgrunden på förra streckan. Med utsikt över Lake Naivasha och Mount Longont samtidigt som himlen var alldeles rosa utav solnedgången sprang vi de sista kilometrarna. De sista sträckorna sprangs också genom ett reservat bland sebror och impalas vilket gjorde upplevelsen, om det går, ännu mer lyrisk. Det kändes bra, riktigt bra, innan jag av misstag kommer snett på en sten och foten säger stopp. Fyran vad ont det gjorde men i mål skulle jag, så sista biten var det bara att bita sig i tungan och fortsätta springa. Jag kom i mål, visserligen var jag den tredje sista av alla som sprang, men jag kom i mål! Snabbt kom världens bästa Filippa och lindade och la foten i högläge och mycket mer var det inte med det. Det mest olyckliga är att min vänstra löpsko numera ligger någonstans på savannen vid Lake Naivasha, aja har ju i alla fall gjort avtryck även om jag måste köpa nya skor. 

Glada? Galna? Eller bara en aningen high på life efter att ha varit med och sprungit totalt 8 mil!

Väl i mål tog vi en lagbild och sedan åkte vi till campet. Det var också hur fint som helst. Det fanns varma duschar med bra tryck, fräscha toaletter som gick att spola på och en fantastisk pizzabuffé. Efter en relativt lång tid i duschen och omkring haltandes när en försökte ta på sig sina kläder kom vi äntligen fram till maten. Det fanns till och med vegetariska pizzor! Om det är något som jag är mycket positivt överraskad av när det gäller Kenya generellt är att nästan vart man än kommer så finns det alltid vegetariska alternativ! Det är minst lika bra som i Sverige, det finns till och med ett relativt brett utbud på Nakumatt med både vegetariskt och veganskt. Stor tummen upp för det!

Mätta och belåtna gick vi sedan trötta vid 22 och la oss. Jag och några andra delade rum med en gammal tant som också hade varit med och löpt och denne människa snarkade så extremt mycket. Även jag som sover med musik i öronen vaknade några gånger av att tanten bredvid snarkade, ibland trodde man nästan att hon inte skulle överleva natten! 

Idag gick vi upp tidigt för att komma hem någorlunda till brunchen. Så efter mer eller mindre sömn packade vi ihop och åkte hem runt 8-tiden. I morse mådde många riktigt dåligt, men det positiva var att jag kunde stödja lite mer på foten än vad jag kunde igår! Vi åkte hem och sedan dess har jag bara chillat, pluggat lite och hoppat fram och tillbaka till middagen. Har fått låna Filips stödskyddgrej till foten vilket gör att det inte gör ont när jag inte rör på foten. Jätteskönt verkligen.

Imorgon måste jag försöka gå på hela foten istället för att halta runt på tå, det är ju bara en stukning så det är ju egentligen bäst att gå så normalt som möjligt även om det gör lite ont.

Denna upplevelsen har varit något av det jobbigaste jag gjort med också något av det roligaste. Att springa runt krönet och se folkmassan som hejar och väntar på en, vilken känsla. Jag älskade det trots att jag egentligen hatar att springa haha. Alla var verkligen så himla duktiga, trots sjukdom, trötthet och skada genomförde alla det de skulle och jag är så stolt över alla som var med. Klara som spydde natten innan och Vilma som spydde under dagen, och ändå sprang de båda på. Emma, Malin och flera andra som hade ont i magen sprang på. Simon som var helt sjuk i huvet och totalt sprang över 2 mil!!! Varav två sträckor nästan direkt efter varandra i stekande värme. Filippa som peppade på alla under hela dagen och sprang på som en galning när hon spurtade in i mål efter varje sträcka som hon sprang. Och så jag då som sprang med en stukad fot. Alla var hur som helst så duktiga och alla gjorde något helt otroligt! Detta var en riktig utmaning men det var så kul verkligen och jag är så glad över att jag var med även om att jag inte alls är någon bra löparmänniska egentligen. 

Nu ska jag resten av kvällen ta det lugnt för imorgon är det en ny skolvecka som bjuder på studieutmaningar istället för fysiska utmaningar som denna helgen bestod av. 

Ha det så bra alla så hörs vi! Kwaheri na Lala salama!

Jambo!

Efter två dagar med bussåkande, safari och masaaidanser var det dags för vår sista gamedrive för denna gången. Precis som på söndagen åkte bussarna vid 6.00 och idag var målet att försöka se lejon eftersom vi inte hade sätt det ännu. Vi åkte och åkte och åkte, vi såg massa djur och kom bland annat väldigt nära några fina giraffer men inga lejon syntes till. Ännu en fin soluppgång fick vi även se denna dagen vilket jag tror ingen hängde läpp för.

Då och då kom vi fram till ställen där massa bilar och safaribussar stod och trängdes. Vi trodde såklart att det var lejon varje gång och varje gång blev vi lika besvikna på flocken gamar vi såg ett antal gånger. En av dessa gånger blev vi dock inte alls besvikna då vi lyckades komma riktigt nära en gepard vilket betydde att vi nu hade sätt två geparder (den ena dagen innan på väldigt långt avstånd) och vissa av oss två leoparder! 

Efter ett kanske lite för snabbt stop vid geparden åkte vi vidare på vårt uppdrag att försöka hitta lejon. Fram och tillbaka hit och dit åkte vi och till slut gav vi upp och började åka hem igen. Men just då ser Vendela något vitt som rör sig. Någon tog kort för att sedan zooma och se vad det är, andra kollade uppspelta i kikare för där var de, de efterlängtade lejonen! Och det var massor av dem, tror vi såg 7-8 stycken! Efter en lång paus för fotande och tittade kunde vi (som vanligt ca två timmar sena) åka tillbaka till campet med vetskapen att vi sätt 4 av the big five på bara denna resan! Nu har jag bara noshörning kvar vilket jag hoppas få se i Nairobi National park som vi ska till i slutet av oktober. 

När vi kom tillbaka till campet en sista gång fick vi först en riktigt god frukost och sedan var det dags att packa ihop våra saker och påbörja färden hem. En lång resa blev det och i vissa stunder mådde man inte alls bra, vissa spydde (vilket jag turligt nog klarade mig ifrån) och vissa mådde bara riktigt dåligt efter en helg i bushen. Trots sjukdom och långa bussfärder var denna resan något otroligt! Riktigt häftigt att se alla djur och härligt att få umgås med fantastiska och hjälpsamma människor!

Gjorde en liten film från helgen, den är långt ifrån bra. Massa andra har gjort så så så mycket finare och bättre filmer men jag gjorde mitt bästa haha och något litet blev det tillslut ändå. Kanske någon tycker det kan vara kul att se i alla fall hihi.

Kwaheri!