NathaliePettersson

Rida bland zebror och giraffer

Hej! 

Jag vet att det var väldigt längesen den kom något inlägg här men nu är det dags igen och idag ska jag berätta om vilken otroligt fantastiskt helg jag har haft! 

Trots två dagars sjukdom i torsdags och fredags gick jag upp tidigt på lördagsmorgonen för att hänga med till Naivasha för en hel del roligheter. Två bussar åkte denna morgonen till Naivasha, den ena full med de som går wildlife och en buss full med ridtjejer och killar. Wildlife gruppen skulle åka båt på Lake Naivasha och ridmänniskorna skulle rida på hästar bland savannens alla djur. Jag, Astrid, Johanna, Lovisa och Ida skulle göra båda (även om jag och Astrid inte går wildlife fick vi hänga med, tack Pär!). På grund av lite olika anledningar åkte jag och Astrid i bussen med ridmänniskorna vilket visade sig var jättebra då vi fick reda på att wildlife bussen hade fastnat och kom fram två timmar senare än oss andra. Detta resulterade i en försening i schemat men också att vi fick ta en promenad på stället där stallet var vilket var helt underbart! På detta stället fanns också några jättesöta hundar som gick med oss på vår lilla promenad. Tyvärr så glömde jag kameran hemma så alla bilder från denna resan är antingen någon annans eller mobilbilder. 

Efter en stund fick vi reda på att wildlife bussen närmade sig och vi traskade tillbaka till stallet igen. Väl framme på campet därifrån båten skulle avgå från fick vi en snabb genomgång och sedan var det dags för att vänta på båtarna. Efter en stund kom vi äntligen ut på vattnet, vi skulle ta lite vattenprover och titta på flodhästarna som finns i sjön. Flodhästar är märkliga djur tycker jag. De låter som monster, spenderar hela dagen under vatten fastän de varken kan andats under vatten eller äta eftersom deras föda finns på land. Sedan på natten går de upp och betar som vilket landdjur som helst. Dessutom är de jättestora och jättesnabba. Riktigt konstiga djur de där. I alla fall var de häftiga att se! Dessutom var det kul att åka båt och få se alla andra djur, fåglar och naturen i allmänhet. Eftersom jag under denna turen också var så duktig så jag glömde min mobil så tog jag inga bilder från båtturen, men som tur är har proffsfotografen Ellen delat med sig lite av hennes fina bilder. Ellens blogg är förresten länkad i mina länkar! 

Efter att vi klivit iland igen ser vi Tilan som kommit tillbaka med första ridgänget och vill att jag och Astrid åker iväg så fort som möjligt fö att rida på eftermiddagen så alla hinner rida under resan. Så efter en snabb lunch bestående av den legendariska pastasalladen vi alltid får på utflykter hoppade vi in i bussen och åkte till stallet igen. Jag fick låna Idas ridhjälm och kände mig som ett proffs även fast mina erfarenheter av hästar är lika med att jag ramlade av en häst för några år sedan. Det var i alla fall hur mysigt och kul som helst att få rida! Vi fick inte göra så jättemycket eftersom varken jag eller Astrid är några fantastiska ryttare men lite trav blev det och Astrid fick till och med galoppera, även om det inte var med avsikt. 

Det var så otroligt fantastiskt att rida bland alla djur, man kom så nära så man nästan kunde röra vid dem. Det var verkligen så häftigt. Hela stället var bara helt otroligt som att stiga in i en sagovärld. Jag är så glad att jag åkte med på denna resa verkligen. Tyvärr ville min mobil inte arbeta med mig under vår ridtur så fick tyvärr inga bra bilder därifrån. Ett tag trodde jag att min kamera slutat fungera eftersom den inte kunde fokusera men på något magsikt sätt började den fungera som vanligt igen när vi kom tillbaka till campet. 

Precis som när vi sprang Naivasha Relay så bodde vi på campet carnelly´s och det är jag i alla fall så himla nöjd med. Bra toaletter och dusch och en skitbra resturang som har jättegod pizza! När vi kom tillbaka efter ridningen så satte vi upp våra tält som vi skulle sova i, tog en dusch och efter det hade vi lite tid över innan middagen så vi gick upp några stycken till byn som låg vid vägen ovanför campet. Där träffade vi massa barn! Och åå vad roligt det var, vi lekte en stund med dem och efter tiotusentals gimmie fives vandrade vi vidare på vår trip i byn innan det blev dags att gå tillbaka till campet för middag. 

Precis som senast jag bodde på Carnelly´s åt jag pizza som var precis som senast jättegod! Efter middagen rådde en nästan grov matkoma så det blev tidig läggning för mig för jag var så trött. När jag och Astrid som jag delade tält med precis hade lagt oss kom dock Ida, Lovia och Tilan och knackade på tältet. De hade nämligen sätt en flodhäst stå och beta i mörket och ville visa oss. Så vi gick upp i hopp om att få det märkliga djuret, tyvärr hade den gått ner i sjön igen och efter en stund gav vi upp och gick för andra gången och la oss. 

Under tiden som jag har befunnit mig i Kenya har jag insätt att jag är riktigt usel på att sova i tält, det går inte, jag sover inte. Det är kallt, obekvämt och ofräscht, dessutom får man tiotusentals myggbett. För att inte tala om hur svårt det var denna natten, det som gjorde det extra svårt var nämligen alla djuren som aldrig slutade låta. Fåglar, apor och monster skrek utanför vårt tält hela natten, särskilt ett högljutt monster som jag vägrar tro var något annat än just ett monster. 

På söndagen gick jag och några fler upp tidigt och kollade som vanligt på en fin afrikansk soluppgång, åå jag får aldrig nog av dem! Där på bryggan satt vi och såg solen sakta komma över horisonten öven sjön. Det var riktigt fint. Efter det varder dags för frukost och eftersom jag frös och eftersom jag var riktigt hungrig fick det bli pannkakor på restaurangen istället för fruset bröd och saft till frukost, ett bra val som jag inte ångrar.

 

Vid tio-tiden packade vi ihop våra saker och åkte tillbaka till stallet, några skulle rida och jag, Astrid och Agnes valde att gå ännu en promenad i paradiset, denna gången bland alla djuren. Fastän vi denna gången inte satt på hästan kom vi otroligt nära djuren denna gången också och åå vad jag önskade att jag hade tagit med mig kameran för detta var verkligen så otroligt häftigt. Att stå några meter från en giraff och dess giraffbebis, springa åt andra hållet när man blir lite rädd för gnuen som fräser åt en och gå omkring, mitt i en zebraflock var vad denna extraordinära promenad bestod av. Ibland kom även de som red förbi och sa hej innan de red vidare. En promenad jag hoppas för alltid att behålla i mina minnen. 

Vi kom tillbaka till stallet igen och nu hade resan kommit till sitt slut och vi påbörjade åkturen hem igen. Jag kan inte rida, men jag är så glad att jag följde med på helgens resa. Jag hoppas att jag kommer tillbaka för detta var något av det mest otroliga jag varit med om. Fast, så säger jag ju hela tiden tänker ni... Ja, jag får bli mer noga med att bara utrycka mig i de orden när det verkligen är något otroligt som händer, men att gå bredvid giraffer, zebror, grnuer, impalas och waterbucks tycker faktiskt jag är ganska otroligt. 

Jaha, sånt här gör alltså jag på mina helger, vilket liv jag lever, kan inte riktigt förstå det, men jag lever faktiskt min dröm här, tack för att jag får göra det. 

Nu måste jag gå och lägga mig, det är ju en dag imorgon också, och imorgon kommer valresultatet från USA-valet. Heja Hillary och godnatt! 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas