NathaliePettersson

Amboseli National park

Hejsan svejsan! 

I helgen sattes sig ett bra gäng ännu en gång i de stora overlanders som vi inte åkt i sedan Masai Mara. Målet denna gången var Amboseli national park som är känd för alla sina elefanter! Jag har haft en underbar helg med underbara människor. För första gången bodde vi också på lodge istället för tält vilket jag var väldigt glad över, har under min tid är i Kenya insätt att jag är ovanligt dålig på att tälta. Lodgen var hur fint som helst! Man bodde i ''tält'' stora som hus med riktiga väggar och riktiga sängar, det fanns även ett badrum som till och med var fräscht! Dessutom hade logden en pool och Amboseli bjöd på fint väder så på lördag förmiddag blev det till och med ett dopp och lite solning. Frukosten var också väldigt bra, riktig hotellfrukost med pannkakor och scrambled eggs. Det fanns inget att klaga på helt enkelt. 

Under vår vistelse i Amboseli hann vi åka på två game drives, en på lördag eftermiddag och en tidigt på söndag morgon innan frukost. Det stora i Amboseli är att man ser Kilimanjaro, Afrikas största berg, men tyvärr var det molnig under båda våra gamedrives, alltså har jag en anledning att komma tillbaka. 

I alla fall så såg vi massa elefanter! Och jag älskar elefanter! Absolut mitt favoritdjur på savannen. Dessutom såg vi lejon och lejonungar, vi såg apor och små små apbäbisar, någon giraff  och andra savanndjur såsom gaseller. 

 

Så härlig helg och underbart sätt att fira första advent på! 

Efter en lång bussresa hem fik vi dessutom tacos (!!!!!) till middag och glass till efterrätt, verkligen en behövlig helg. 

Nu ska jag fortsätta plugga, har väldigt mycket i skolan just nu och behöver lägga mycket tid på plugg då jag känner att ingenting riktigt går särskilt bra just nu.

Ni får ha det så bra! 

100

etthundra.

Idag är det dag etthundra, jag har bott i Kenya hundra dagar, jag har inte träffat familjen eller vännerna hemma i Sverige på hundra dagar. Jag har varit borta från trygga Sverige i 100 dagar. Jag kommer ihåg när det var hundra dagar kvar tills jag skulle åka, det var typ igår. Nu är det 200 dagar sedan den dagen. Tiden har gått så snabbt. Jag har varit här en tredjedel av min tid här, när man tänker på det känns det som att tiden har flugit iväg, men när man tänker efter så har det hänt otroligt mycket på dessa hundra dagarna. Hoppa bungeejump, åka på safari, tälta, vara några meter från flodhästar, hoppa fallskärm, en underbar vecka vid kusten, ännu mer safari, vardagshäng och fylla 17 är några saker som jag upplevt sedan jag kom hit. 

Jag är så glad att jag fått denna chansen att åka, jag är så glad och tacksam över att vara här. Självklart saknar man alla där hemma, men jag lever livet, och det jag upplevt under dessa 100 dagar här är ojämförbart med någon annan resa eller upplevelse jag varit med om innan. Jag är så så så tacksam. 

En lugn med bra helg

Jambo! 

Nu i helgen anordnades det ännu en resa till Naivasha men eftersom fokus skulle ligga på klättring och eftersom jag precis var i Naivasha valde jag att stanna hemma. 

Istället har denna regniga helg spenderats på internatet och i Nairobi. I fredags togs det extremt lugnt, men det var så skönt. Efter ett besök på Wale wale och en shoppingtrip på Nakumatt låg jag i min säng och kollade på film. I lördags gjordes heller inte mycket, jag försökte lägga en del tid på plugg men annars mystes det bara inomhus med te tillsammans med de som inte hade åkt till Naivasha. Eftersom middagen i lördags bestod av ''filé'' som kunde ha varit vad som helst så bestämde jag Lovisa, Ida och Hanna att vi skulle beställa pizza från pizza in och mysa i ett internatrum. Efter maten var det dags att för första gången här i Kenya gå på bio. I Nairobi finns det nämligen en IMAX i downtown så på kvällen gick en buss mot IMAXen och den nya Harry Potter-filmen ''fantastic beasts and where to find them''. Innan filmen hann vi dessutom ett stop vid Coldstone som är ett glasställe där man får välja smak och något extra som de blandar i glassen, tex kitkat eller rieces som jag tog. 

Trots att filmen i kenyansk anda började 40 minuter för sent var den väldigt bra. Riktigt bra skådespelare och roligt att den är kopplad till Harry Potter. Hörde att många tyckte det var för lite kopplingar mellan filmen och HP-serien men jag tyckte att det var precis så mycket kopplingar till Harry Potter som man kunde ha utan att göra intrång på världens bästa böcker samt filmer. 

Lördagen var jättebra, en riktigt deg-dag helt enkelt.

I söndags vaknade en halv tolv och fick tag i den sista pannkakan som fanns på buffén. Idag hade jag och några bestämt att vi skulle spela fotboll med barnen från Wale wale så vid två-tiden lämnade vi internatet för att försöka hitta planen som vi skulle spela på. Efter många omvägar och missuppfattningar om vart planen låg mötte Don, killen som håller i fotbollen, oss och tillsammans gick vi dit vi skulle spela. Innan hade vi trott att vi bara skulle lira lite på skoj, men direkt när vi kom dit var det flera lag som hade riktig träning och innan vi började spela hade Don en riktigt jobbig uppvärmning med oss. Lagom till dagens spöregn delades vi in i lag och började spela. Det blev lerigt, och skorna blev så tunga att det blev tungt att springa, men det var så kul! När vi kom hem såg vi ut som riktiga lortgrisar men glada var vi för det hade varit riktigt riktigt roligt. 

Ikväll har jag dessutom min riktiga fotbollsträning med vår tränare och jag skulle ljuga om jag a att jag inte var lite nervös. Jag har ju aldrig spelat fotboll och är absolut inte någon talang på sporten. 

Som sagt så är vi inne i regnperioden på riktigt nu, det regnar nästan konstant och vi alla går runt med en kopp te och fryser. Problem som uppkommer när det regnar är bland annat att man får det mycket svårare att tvätta eftersom tvätten aldrig blir torr om man hänger den utomhus eftersom det obviously regnar, alternativet blir då att hänga inomhus men inne på rummet går det inte att hänga så mycket... Längtar till solen kommer tillbaka... 

Idag är det en månad exakt till att jag ska åka hem över jul, känns sjukt hur snabbt tiden går men ska bli så roligt att få träffa alla er där hemma igen! Saknar er så! 

Ni får ha det så bra! Kwaheri! 

Dag 93 - Fotboll, Volleyboll och höstväder

Hejsan!

Snart går vi in i period två av detta läsåret vilket betyder att schemat ändras lite, vi har varit här en tredjedel av vår tid här (gråter) och snart börjar aktiviteterna för två! Och nu kommer jag få spela fotboll! Denna perioden har jag bara haft akrobatik och löpning, nu kommer jag ha akrobatik, löpning och fotboll! Dock så ska jag försöka se om det går att byta från löpningen till volleyboll men vi får se hur det blir med det. Egentligen ville jag spela fotboll redan från period ett men eftersom det krockade med akrobatiken gick inte det. 

Igår hade fotbollstjejerna ett möte som handlade om att våra matchställ kommit och om vårt spelschema. Jag hade turen att idrottslärare Johnny sprang på mig direkt innan mötet och sa att jag gärna fick vara med. Den känslan att bara sitta i ett klassrum och snacka sport med det som kommer bli det där laget som jag saknat så mycket, den var obeskrivlig. Jag blev så peppad av hela stämningen så jag sket i akrobatiken och var med fotbollen istället även fast period två inte börjat än. Jag har aldrig spelat fotboll, men jag vill lära mig. Jag känner mig helt lost på plan, jag har noll kontroll över bollen och inget spelsinne alls. Jag hoppas att alla de duktiga som spelat fotboll hela deras liv kan lära mig i alla fall något under detta året. 

Jag saknar handbollen så mycket. Och fotboll är inte handboll men fotboll är lagsport och handboll är lagsport. Jag saknar lagsport, lagkänsla. Detta kommer verkligen bli så himla kul att få lite lagkänsla och få erfara en ny sport som jag tidigare i mitt liv inte tyckt om alls (men nu tycker jag det är askul). Träningen var så rolig, att få känna lite på boll, få springa lite med avsikt att försvara eller anfalla, att inte bara springa för springandets skull utan för en anledning, det var kul. Att få tips från alla som spelat fotboll tidigare och att få försöka om och om igen. Det var kul.

Vi måste prata lite om våra matchställ också. När vi fick dom kändes det som man var tillbaka på handbollsskolan, de var enorma. Alla hade samma storlek, och eftersom min kropp har en ytterst liten storlek blev denna one-size storleken ljusår från min egen storlek. Ni som vet, vet att jag alltid klagar över att ALLT i matchställs/träningsvästs-väg är för stort, men detta är en helt annan nivå. Tröjan skulle passa en 100kg man som är 2 meter lång. Och shortsen skulle nog kunna passa några av de största människorna på vår planet haha. Skojar inte ens. I jämförelse med mina gamla handbollshorts ser det löjligt ut. Jag bara skrattar. Annars är det inte det finaste matchstället jag sätt i mitt liv, men men sånt är livet, varför klaga på fula matchställ?

HAHAHHAHAHA

Idag var det dessutom volleybollturnering på skolan. Tyvärr så gick Na2 inte så långt i turneringen med enbart 2/6 vinster, men det hindrade inte oss från att gå all in med både matchade kläder och ansiktsmålning. Vi hade ett jättebra lag och alla var sjukt duktiga! Dessutom hade vi en sån bra stämning inom laget, alla peppade på alla och man kände sig verkligen inte utsatt om man gjorde ett misstag. Vi gick in med den inställningen att vi ska ha riktigt kul och göra vårt bästa, vilket resulterade i en superrolig eftermiddag. Vinnarna av turneringen blev lärarna kanske man ska säga också... Grattis till dem... 

Som vanligt tog jag inga kort under turneringen men med Astrids kamera togs det en lagbild vilken jag lånar hit hihi. Tack (som vanligt) Astrid!!

En annan sak jag vill ta upp är att det känns som att det är Sverigehöst här just nu. Det är hemskt!! Jag fryser dag som natt och saknar mina dubbla duntäcken och otaliga kuddar samt de varma filtar på nätterna. Jag går i tjocktröjor och min tjockaste jacka jag tagit med mig och dricker te hela tiden. Regnperioden har kommit igång på riktigt och vädret är riktigt rysligt. Jag kanske inte är i den positionen att jag har rätt att klaga på vädret. Jag befinner mig trots allt några mil nedanför ekvatorn, och i Sverige är det snö. Men det är kallt, och i vanlig ordning går Nathalie runt och fryser. Dessutom har myggorna gått och förökat sig gånger tusen, jag förstår verkligen inte hur det kan vara så mycket mygg som det är just nu! I måndags satt jag uppe och pluggade i Zebra (vilket var en dålig idé eftersom det alltid är mycket mygg där) och jag kunder helt seriöst se minst 10 myggor framför näsan på mig hela tiden. Slog man ihjäl en kom det två nya. Vad som, förutom myggbetten såklart, är så extremt störande med de små krypen är att de liksom flyger in i ögonen på en med mening så lite nu och då får man en liten chock för de kommer från ingenstans och flyger så nära. Nä, usch usch usch för myror. 

Hade också en jättebra mattelektion ikväll. Vi har ju matte på onsdagskvällarna och rent generellt brukar jag tycka om dem stunderna. Man får lugnt sitta och plugga och får hjälp när man behöver det. Idag gick det skit med själva matten för mig. Jag tycker det vi håller på med är jättesvårt och det är så frustrerande att känna att man verkligen inte hänger med, framförallt när man tyckt att allt annat vi gjort har varit både kul och relativt okej svårighetsmässigt. Trots min dåliga insats med talen var det bara en sån mysig stund, vi snackade lite då och då, någon satte sig och spelade på pianot som stod inne i biblioteket idag och så hämtade man kvällis och satt och knapra i sig en kaka. Ett bra slut på en bra dag även om jag inte var så produktiv. 

Ni får ha det så bra allesammans! Hejdå och Godnatt!

GRATTIS GRATTIS GRATTIS!

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Sandra Ed Medels aka den maxade laxens aka världens bästa människa på denna jord födelsedag.

Grattis Sandra! Nu är du äntligen myndig och allt, hatar att jag inte kan vara med dig idag och saknar dig så mycket! Bara 38 dagar kvar nu tills vi ses! Hoppas din dag är och har varit fantastisk! <3 

Nairobi National Park

Nu har jag äntligen sätt alla i the big five! Dock fick jag tyvärr ingen bra bild på noshörningarna, men nu har jag sätt dem! Och massa andra djur! 

Bildbomd blev det denna gången, men hoppas ni förstår att det var helt underbart! 

Donald J. Trump

I Tisdags gick jag och la mig, övertygad om att USA denna natt skulle välja deras första kvinnliga president. 

Tidigt på onsdagsmorgonen gick jag upp, satte mig i Zebra tillsammans med ett tjugotal andra på internatet för att följa valvakan. Och Donald J. Trump leder. Chock. Men okej, det är absolut inte klart än, massa stater kvar. Timme för timme går och tillslut står det klart. Det blev inte förenta staternas första kvinnliga som valdes, det blev Donald J. Trump

Han som vill förbjuda muslimer till att resa in i landet, han som ville bygge en mur för att skilja USA från Mexiko och anklagade alla Mexikaner för att vara våldtäcksmän. Honom har USA röstat fram till att leda landet. Trump som är far till två döttrar, har pratat om kvinnan som ett objekt som man kan göra vad som helst med och sedan skyllt på att det är ''lockerroom talk''. Han som kommenterat kvinnors kroppar, utseende, intellekt och förmågor på ett fruktansvärt diskriminerande och nedvärderande sätt. Honom har USA valt till att bli deras näste president. Mannen som arbetet med affärer hela sitt liv och aldrig haft någon erfarenhet av politik, han som ser det som ''vi'' och ''dom'', han som anses vara en retoriker men till 90% använder sig av personangrepp som argument. Jag förstår inte, mannen som alla skrattade åt för ett år sedan vann valet. 

USA har inte röstat fram Donald J. Trump. Nej. Folket röstade fram Hillary Clinton, hon fick 59 036 741 röster, Trump fick 58 914 866. Folket valde Clinton. Systemet valde Trump. Det är frustrerande. 

Trodde inte detta kunde hända, var verkligen inte beredd på det. Kan fortfarande inte tro det. Hur blev det såhär? Vart är USA, och vart är världen påväg. Det har kommit gratulationer särklit från polska PIS, franska nationella fronten och brittiska UKIP. Partier som har sin bakgrund i nationalism och rasism. Vart är världen påväg? Jag förstår inte, jag vill inte förstå, men USAs nästa president kommer att bli Donald J. Trump. Skämtet som blev till verklighet. 

Update - Dag 87

ocJambo rafiki!

Habari yako? Wewe unakanya nini? Mimi ninajifunza kiwahili. 

''Hej kompis! hur är läget? Vad gör du? Jag pluggar swahili.'' 

Ser det ok ut? Har nämligen mitt första swahiliprov imorgon. Egentligen skulle jag gjort det för en vecka sedan men då var jag sängliggandes assjuk så missade det. Har inte riktigt skrivit om min vardag på länge så känns som att det behövs ett update-inlägg. Som sagt blev jag drabbad av någon magbakterie förra veckan och låg och spydde och hade feber. Det var jobbigt men att ha ont i magen är något som inte längre är något ovanligt här, det är en vana. man vänjer sig, vad ska man göra? 

Innan jag blev sjuk förra veckan höll jag både en engelska redovisning, höll svenska tal och skrev fysikprov. Var påhittigt ganska stolt över mig själv efter mitt svensktal eftersom jag faktiskt klarade det utan större problem. Tycker det är väldigt jobbigt att stå och prata inför publik, framförallt i svenskaklassen eftersom allt man då säger och hur man säger det bedöms. Fick inte alls den responsen jag väntade mig så blev lite missnöjd på grund av det. Svenskan känns ganska jobbig just nu faktiskt, ingenting har riktigt gått min väg och min motivation för hela svenskan är på botten... 

Engelskan å andra sidan känns bättre än någonsin, i alla fall bättre än på länge. Engelska har alltid varit mitt svåra ämne och jag tycker det är svårt här också. Men denna veckan har vi haft samtal i engelskan om ens mål och utveckling och så och efter jag hade haft det så kändes det faktiskt ganska bra. Vi har dessutom börjat läsa en jättebra men hemsk bok i engelskan, riktigt roligt arbetsområde tycker jag! 

Vi läser Desert Flower som handlar om fotomodellen och FN-ambassadören Waris Dirie. Det är en ganska hemsk berättelse om hennes barndom och väg till där hon är idag, om hur det är att leva som nomad i Somaliska öknen, om kvinnoförtryck och kvinnor som tvingas till könsstympning. På svenska heter den ''en blomma i Afrikas öknen'' och finns också som film.

En bok jag verkligen rekommenderar. Är verkligen så glad att vi läser den i skolan så man får läsa lite. Egentligen älskar jag att läsa men det blir nästan aldrig av utom när man har lov och semester eftersom man helt enkelt inte har tid när man går i skolan. Dessutom är den inte övermäktigt svårt på engelska vilket är bra för min del. 

Nu till helgen ska jag för första gången besöka Nairobi National park och förhoppningsvis se noshörning så jag kan pricka av alla i the big five. Ska bli kul med lite safari, även fast jag fick en del nu i helgen. Sedan ska jag och några andra kanske och förhoppningsvis besöka ett barnhem och volontärarbete där lite. Hoppas verkligen att det blir av då sånna möjligheter är en av de stora anledningarna till varför jag ville hit.

Det var lite från mitt håll, nu måste jag jag fortsätta plugga swahili och svenska. Ni får ha de gött! 

Rida bland zebror och giraffer

Hej! 

Jag vet att det var väldigt längesen den kom något inlägg här men nu är det dags igen och idag ska jag berätta om vilken otroligt fantastiskt helg jag har haft! 

Trots två dagars sjukdom i torsdags och fredags gick jag upp tidigt på lördagsmorgonen för att hänga med till Naivasha för en hel del roligheter. Två bussar åkte denna morgonen till Naivasha, den ena full med de som går wildlife och en buss full med ridtjejer och killar. Wildlife gruppen skulle åka båt på Lake Naivasha och ridmänniskorna skulle rida på hästar bland savannens alla djur. Jag, Astrid, Johanna, Lovisa och Ida skulle göra båda (även om jag och Astrid inte går wildlife fick vi hänga med, tack Pär!). På grund av lite olika anledningar åkte jag och Astrid i bussen med ridmänniskorna vilket visade sig var jättebra då vi fick reda på att wildlife bussen hade fastnat och kom fram två timmar senare än oss andra. Detta resulterade i en försening i schemat men också att vi fick ta en promenad på stället där stallet var vilket var helt underbart! På detta stället fanns också några jättesöta hundar som gick med oss på vår lilla promenad. Tyvärr så glömde jag kameran hemma så alla bilder från denna resan är antingen någon annans eller mobilbilder. 

Efter en stund fick vi reda på att wildlife bussen närmade sig och vi traskade tillbaka till stallet igen. Väl framme på campet därifrån båten skulle avgå från fick vi en snabb genomgång och sedan var det dags för att vänta på båtarna. Efter en stund kom vi äntligen ut på vattnet, vi skulle ta lite vattenprover och titta på flodhästarna som finns i sjön. Flodhästar är märkliga djur tycker jag. De låter som monster, spenderar hela dagen under vatten fastän de varken kan andats under vatten eller äta eftersom deras föda finns på land. Sedan på natten går de upp och betar som vilket landdjur som helst. Dessutom är de jättestora och jättesnabba. Riktigt konstiga djur de där. I alla fall var de häftiga att se! Dessutom var det kul att åka båt och få se alla andra djur, fåglar och naturen i allmänhet. Eftersom jag under denna turen också var så duktig så jag glömde min mobil så tog jag inga bilder från båtturen, men som tur är har proffsfotografen Ellen delat med sig lite av hennes fina bilder. Ellens blogg är förresten länkad i mina länkar! 

Efter att vi klivit iland igen ser vi Tilan som kommit tillbaka med första ridgänget och vill att jag och Astrid åker iväg så fort som möjligt fö att rida på eftermiddagen så alla hinner rida under resan. Så efter en snabb lunch bestående av den legendariska pastasalladen vi alltid får på utflykter hoppade vi in i bussen och åkte till stallet igen. Jag fick låna Idas ridhjälm och kände mig som ett proffs även fast mina erfarenheter av hästar är lika med att jag ramlade av en häst för några år sedan. Det var i alla fall hur mysigt och kul som helst att få rida! Vi fick inte göra så jättemycket eftersom varken jag eller Astrid är några fantastiska ryttare men lite trav blev det och Astrid fick till och med galoppera, även om det inte var med avsikt. 

Det var så otroligt fantastiskt att rida bland alla djur, man kom så nära så man nästan kunde röra vid dem. Det var verkligen så häftigt. Hela stället var bara helt otroligt som att stiga in i en sagovärld. Jag är så glad att jag åkte med på denna resa verkligen. Tyvärr ville min mobil inte arbeta med mig under vår ridtur så fick tyvärr inga bra bilder därifrån. Ett tag trodde jag att min kamera slutat fungera eftersom den inte kunde fokusera men på något magsikt sätt började den fungera som vanligt igen när vi kom tillbaka till campet. 

Precis som när vi sprang Naivasha Relay så bodde vi på campet carnelly´s och det är jag i alla fall så himla nöjd med. Bra toaletter och dusch och en skitbra resturang som har jättegod pizza! När vi kom tillbaka efter ridningen så satte vi upp våra tält som vi skulle sova i, tog en dusch och efter det hade vi lite tid över innan middagen så vi gick upp några stycken till byn som låg vid vägen ovanför campet. Där träffade vi massa barn! Och åå vad roligt det var, vi lekte en stund med dem och efter tiotusentals gimmie fives vandrade vi vidare på vår trip i byn innan det blev dags att gå tillbaka till campet för middag. 

Precis som senast jag bodde på Carnelly´s åt jag pizza som var precis som senast jättegod! Efter middagen rådde en nästan grov matkoma så det blev tidig läggning för mig för jag var så trött. När jag och Astrid som jag delade tält med precis hade lagt oss kom dock Ida, Lovia och Tilan och knackade på tältet. De hade nämligen sätt en flodhäst stå och beta i mörket och ville visa oss. Så vi gick upp i hopp om att få det märkliga djuret, tyvärr hade den gått ner i sjön igen och efter en stund gav vi upp och gick för andra gången och la oss. 

Under tiden som jag har befunnit mig i Kenya har jag insätt att jag är riktigt usel på att sova i tält, det går inte, jag sover inte. Det är kallt, obekvämt och ofräscht, dessutom får man tiotusentals myggbett. För att inte tala om hur svårt det var denna natten, det som gjorde det extra svårt var nämligen alla djuren som aldrig slutade låta. Fåglar, apor och monster skrek utanför vårt tält hela natten, särskilt ett högljutt monster som jag vägrar tro var något annat än just ett monster. 

På söndagen gick jag och några fler upp tidigt och kollade som vanligt på en fin afrikansk soluppgång, åå jag får aldrig nog av dem! Där på bryggan satt vi och såg solen sakta komma över horisonten öven sjön. Det var riktigt fint. Efter det varder dags för frukost och eftersom jag frös och eftersom jag var riktigt hungrig fick det bli pannkakor på restaurangen istället för fruset bröd och saft till frukost, ett bra val som jag inte ångrar.

 

Vid tio-tiden packade vi ihop våra saker och åkte tillbaka till stallet, några skulle rida och jag, Astrid och Agnes valde att gå ännu en promenad i paradiset, denna gången bland alla djuren. Fastän vi denna gången inte satt på hästan kom vi otroligt nära djuren denna gången också och åå vad jag önskade att jag hade tagit med mig kameran för detta var verkligen så otroligt häftigt. Att stå några meter från en giraff och dess giraffbebis, springa åt andra hållet när man blir lite rädd för gnuen som fräser åt en och gå omkring, mitt i en zebraflock var vad denna extraordinära promenad bestod av. Ibland kom även de som red förbi och sa hej innan de red vidare. En promenad jag hoppas för alltid att behålla i mina minnen. 

Vi kom tillbaka till stallet igen och nu hade resan kommit till sitt slut och vi påbörjade åkturen hem igen. Jag kan inte rida, men jag är så glad att jag följde med på helgens resa. Jag hoppas att jag kommer tillbaka för detta var något av det mest otroliga jag varit med om. Fast, så säger jag ju hela tiden tänker ni... Ja, jag får bli mer noga med att bara utrycka mig i de orden när det verkligen är något otroligt som händer, men att gå bredvid giraffer, zebror, grnuer, impalas och waterbucks tycker faktiskt jag är ganska otroligt. 

Jaha, sånt här gör alltså jag på mina helger, vilket liv jag lever, kan inte riktigt förstå det, men jag lever faktiskt min dröm här, tack för att jag får göra det. 

Nu måste jag gå och lägga mig, det är ju en dag imorgon också, och imorgon kommer valresultatet från USA-valet. Heja Hillary och godnatt! 

Upp