NathaliePettersson

100

Idag är det 100 dagar kvar tills jag åker. Idag är det 100 dagar kvar tills Sverige inte längre är mitt hem för ett tag. Idag är det 100 dagar kvar tills jag ska till Kenya. Etthundra dagar är mycket. Det är nästan en tredjedel av ett år. Fast det är mindre tid än den tid som det varit år 2016. Etthundra dagar är greppbart ja, snart är det dags helt enkelt. 

Imorgon har jag haft ett litet lov från torsdags tills imorgon och det har varit så behövligt. Under dessa en så länge tre dagarna har jag inte ens lyft på min mattebok, även om jag har prov på måndag. Jag har heller inte lyft något annat skolrelaterat för jag har helt enkelt inte orkat. Usch. Jag vet att jag borde och jag vet att jag måste men vart finner man motivationen? Om man byter ämne till något roligare så har jag istället för att plugga solat i världens bästa och härligaste sommarvädret som har varit på besök. Från fredags till idag sov jag, Emma och Linnea hemma hos Alex eftersom hon fyllt år och det var sååå kul att träffa de gamla tjejgänget igen. Vi firade Alex och hade det allmänt jättemysigt bara. Idag har jag spenderat dagen i handbollhallen och spelat KM. Jag har väldigt blandade känslor för KM, ibland suger det verkligen men ibland är det jättekul, idag var det ganska okej, tråkig start men roligare på kvällen. Imorgon ska jag upp tidigt eftersom KM fortsätter även då.

                                                                                                           från vänster: Linnea, Emma, Alex

                                                                                                           Från vänster: Emma, Jag, Alex

Just nu borde jag plugga. Som vanligt haha. Jag har två skitveckor framför mig och jag vet att jag måste ligga på topp varje dag framöver i två veckor. Det är bland annat massa muntliga nationella prov, kursprov i kemi och matteprov... Totalt har jag åtta prov/redovisningar på två veckor vilket känns tungt man det är bara att kriga sig igenom och försöka vara stolt över vad man åstadkommit när dessa två veckor är slut. 

Okej fokus på Kenya då. Flygbiljetten är ännu inte bokad men vi kollar på det. Jag ska förmodligen ta min första vaccindos på måndag och jag är jätterädd. Och det är väl allt som är i tankarna just nu. Som sagt så är det bara 100 dagar kvar tills avresa. Det känns så länge men det kommer att gå fort. Jag kommer ihåg för ungefär ett och ett halvt år sedan då jag började räkna dagarna tills jag skulle åka (jag är världens tönt ja, men alla kan väl få drömma lite?) Då var det 548 dagar kvar och nu är det bara 100. Lite speciellt är det när det går från tresiffrigt till tvåsiffrigt och ja nu börjar det kännas. Nu är det bara 100 dagar kvar.

 

 

 

 

Ja, får väl säga hej

Hej

Jag heter Nathalie och i Augusti kommer jag att åka till Nairobi i Kenya för att under ett år studera på 'Svenska skolan i Nairobi'. 

Nu var det gjort. De första meningarna på min blogg, min dagbok under det år som jag har framför mig. Sjukt.

Jag har sedan 14 års ålder slaviskt följt bloggarna ifrån SSN och snart är det faktiskt min tur, kan inte fatta, tror inte jag ens bör fatta, tror jag förstår när jag förstår helt enkelt. Jag har alltså den 22 december 2015 sökt till den svenska skolan i Nairobi som ligger i Kenya. Svar fick jag ca två månader senare den 19 februari kl 14:06. Och då skrev jag i en liten bok jag har: ''Idag är dagen, var dagen, som jag fick mitt antagningsbesked och oj vilka känslor. Det här är sjukt, det här är läskigt, det här är helt underbart. Vad har jag gjort för att förtjäna ett sånt här fantastiskt liv? Hur kommer det sig att den fantastiska lotten hamnade på mig? Jag är så extremt tacksam över allt som mitt liv erbjuder mig för det är så underbart!..'' Ja det är fortfarande mycket känslor, det är fortfarande helt sjukt men också är det så fruktansvärt fantastiskt och UNDERBART. Just nu är det 104 dagar kvar tills jag åker. 104 dagar kvar tills jag flyttar helt enkelt. Hur sjukt är inte det? Igår var det informationsmöte inför nästa år. Det var jättekul att få se några ansikten som man nästa år kommer bo tillsammans med. Det var också kul att träffa Simon och Elmer som jag faktiskt känner lite granna eftersom vi alla kommer ifrån Lerum. 

Denna bloggen kommer helt enkelt handla om mitt år, min resa, om det jag drömt om sedan jag var fjorton, om mitt årskurs två år som jag kommer få uppleva i landet Kenya. Bloggen är väl mest till för min familj och kompisar men den är också till för dig som kanske funderar på att söka nästa eller nästnästa eller nästnästnästa år. Bloggen kommer ju självklart också vara till för mig själv. Just nu och ett tag framåt innan jag åker kommer bloggen förmodligen inte vara så uppdaterad, men ska försöka skriva om lite förberedelser innan jag åker och så. 

Ja, och nu var det alltså gjort, mitt första inlägg på min alldeles egna ''Kenya-blogg'' har kommit till sitt slut, och det känns fortfarande inte som om det är på riktigt. Undrar när det verkligen kommer kännas som om det faktiskt händer och att det är sant att jag ska åka, då ska jag säga till!

 

Upp