NathaliePettersson

En vecka

Om 7 dygn sitter jag på ett flygplan påväg mot en ny kontinent, ett nytt land, en ny stad och mitt nya hem. Well, that´s pretty sick right? 

Och här sitter jag nu, i mitt gamla rum som jag bott i ända sedan jag föddes, i det lilla samhället som ändas har 40 tusen invånare och är snart påväg att flytta till en stad med 3 miljoner invånare. Idag regnar det, så som det brukar göra i Sverige, men jag är för stunden ganska glad ändå. Vädret har inte påverkat min dag för idag har jag bara varit inomhus. Jag har städat och smått börjat packa. Jag är faktiskt ganska nöjd även mig själv som enligt mig för en gång skull inte börjar för sent med något. Idag har jag också fått mitt första ''Hur-i-helvete-ska-jag-få-plats-med-hela-mitt-liv-i-två-väskor -Utbrott'' och det känner jag på mig redan nu att jag kommer få fler gånger. Helt enkelt har denna dagen varit väldigt lugn och kommer förmodligen vara det tills jag ikväll ska ta min sista dukoral (tagg på den!!) och sedan gå och lägga mig. 

Asså gud... Jag känner att jag inte får ner nåt, skrivkrampens syndrom har än en gång drabbat mig och ska jag vara helt ärlig känner jag mig så tom. Känns inte som att jag ska åka och känns inte som att min dröm snart är mitt liv. Det känns inte bra att jag inte känner något för helt ärligt är jag värdens känslomänniska, jag gråter för ingenting och jag skrattar för allt. Men varför är jag nu så himla lugn?? Varför freakar jag inte ut över att jag ska flytta till ett helt nytt ställe?? Varför börjar jag inte störtgråta för jag vet att de som betyder mest för mig snart inte är inom räckhåll för mig? Varför berättar jag inte för varje människa på stan att JAG SKA TILL KENYA så som jag gjorde för några månader sen? Jag kan inte tolka mig själv, jag vet inte varför jag reagerar som jag gör. Jag vet inte om det är för att jag är så säker eller osäker på vad som ska hända. Jag vet inte om det är för att skydda mitt psyke så att jag ens kan ta mig igenom denna sista veckan. Jag har ingen aning. 

För några veckor sen kändes det SÅ bra, och nu känns det inte alls. Vad är det för fel? eller är det ens något fel? Just idag är jag inte taggad, jag är inte rädd och jag är inte ens lite nervös. Var är mina känslor???

Jag tänker välja att se min reaktion som något positivt, jag tänker välja att se mina känslor som inte finns som ett täcken på att jag vet att det som komma skall är rätt, det är rätt väg att gå och det är ett tecken på säkerhet.

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas