NathaliePettersson

Dag 12 och 13

Denna helgen är och har varit fantastisk! Från att ha varit väldigt kallt i veckan då man har behövt sitta med jacka på lektionen har det varit jättebra väder både igår och idag. Och vi har gjort massor! Full fart hela tiden och jag älskar det! Igår var det heller inte vilken dag som helst utan jag fyllde år! Jag var väldigt otaggad på att fylla år eftersom det är i början då man inte riktigt känner varandra än men jag hade faktiskt en helt underbar födelsedag! Redan då klockan slog 00:00 på fredagkvällen var det några sötisar som sjöng för mig. Nästa överraskning kom tidigt på lördagsmorgonen då Elmer, Simon, Astrid, Lovisa, Ellen och Ida väckte mig med sång, frukt, blommor och ett jättesött kort med massa roliga rim på. I lördags var det också aktivitetsdag med hela skolan och därför var det tidig frukost och sedan blev alla på skolan indelade i lag för dagens aktiviter.

Igår gjorde vi också vår första tur till Toi market som är en jättestor marknad inte långt ifrån skolan. Om man kan bli kär i ställen så blev jag dö-förälskad i Toi. Jag ville bara stanna och titta på allt, noga, så att minnerna där ifrån aldrig kommer blekna. Jag ville bara ta kort på allt, men eftersom jag inte riktigt vågade ta med mig min iPhone dit kunde jag tyvärr inte ta några. Jag ville bara stanna och prata med alla, säga de få ord på Kiswahili som jag kan och se kenyanerna skatta åt ens dåliga uttal. Toi var fantastiskt och dit kommer jag gå många många många gånger igen. Tittade gjorde jag mycket men jag köpte faktiskt lite också på Toi, med mig hem fick jag en Kenya national team fotbollströja och ett par pösiga, färgglada och alldeles för stora byxor och jag är supernöjd! När vi svettiga och trötta kom hem efter Toi var det en timme tills bussen skulle gå från internatet. Vi skulle nämligen ut och äta för första gången. Så jag, Astrid, Elmer och Simon hoppade snabbt i poolen (igår var det varmt hihi) för att sedan på 40 minuter duscha och fixa sig. Väl på restaurangen var allt jättebra. På en italiensk resturang satt vi 10-15 stycken och åt tills våra magar stod i fyra hörn. Sedan kom ännu en överraskning. Plötligt ställer sig alla upp och jag fattar inte vad som händer. Ännu en gång blir jag bortskämd med sång och in kommer en jättefin dessert med "happy birthday Natalie" på. Hur himla fint? I extas av lycka, chock, och tacksamhet fortsatte kvällen tills vi sedan blev hämtade hem till internatet. Resten av kvällen bestod av trötta men glada ungdomar dansandes till schlager på ett internatrum och allt var verkligen så bra och så kul. Igår var verkligen en speciell dag, inte för att jag blev 17, men för att jag upplevde så mycket nytt och kul, men för att igår var en dag då jag LEVDE. Tyvärr fick jag inte med mig kameran men tur har jag som har fina vänner som tog massa kort!

Det var igår men idag är idag. För idag har vi också upplevt något nytt. I veckan fick vi chansen att skriva upp oss för en resa till ett köpcenter i Karen vid namn "the Hub". Ett helt nytt köpcenter som var fullproppat med affärer, restauranger och caféer, där fanns till och med ett litet tivoli med några attraktioner! Vi var inte där så länge men det var helt klart häftigt att se! Denna dagen har än så länge varit toppen, men den är faktiskt inte slut än. Senare idag ska jag förhoppningsvis till impala för att träna lite men mer än så vet jag inte, det får helt enkelt bli som det blir, för det blir oftast bra.

Tack till alla er hemifrån som grattade mig igår!! Saknar er massor och jag hoppas allt är bra hemma! Kram!

Internethaveri och dag 7 till 9

Hejsan hoppsan!

Nu var det några dagar sedan som jag skrev, det beror lite på att vi inte gjort så mycket mer än det vanliga de senaste dagarna men också att internet helt var borta i två dygn! Under dessa dagarna förstod man verkligen hur mycket man använder sin uppkoppling, medvetet såväl som omedvetet. Jag visste att internet inte var det bästa här nere men att det skulle vara borta så länge var jag faktiskt inte beredd på, dock så hade internet aldrig varit borta såhär länge någonsin, eller i alla fall på en väldigt lång tid. Alltså är dessa långa avbrott ganska ovanliga vilket känns väldigt skönt. 

I måndags hade vi vår första heldag i skolan vilket är min lugnaste dag i veckan med en härlig hål från lunch till eftermiddagen. Efter skolan gick jag och några och tränade på Impala, jag hade verkligen sätt fram emot att först träna och sedan bara gå en stund på löpbanan men eftersom tiden inte räckte till mer än till ett litet träningspass så får det bli någon annan gång. Att bara gå är något jag saknar faktiskt, att bara få gå ut och röra på sig för att samtidigt rensa tankarna, men men man får ju mycket annat som man inte får i Sverige. 

Igår hade jag min första Kiswahili lektion och läraren vi har i den kursen är underbar! En Kenyan som tillåter oss elever att till och med sova på hans lektioner om det gör oss piggare. För att vi antagligen inte är trötta med mening utan på grund av att vi är människor. På eftermiddagen var det prova på kick-boxning eftersom det är en aktivitet man kan välja att göra på eftermiddagarna här. jag tyckte väl inte det var jätteroligt men det skadar ju inte att prova! Något högst äckligt och oroväckande som hela tisdagen präglades av var att folk på internatet (Bla mina grannar...) hade fått små röda prickar på kroppen som vi tror är bed bugs. Usch jag tycker verkligen det är så äckligt. Som tur är har varken jag eller min room-mate Alexandra fått något och vi kunde inte hitta något i våra sängar, men förr eller senare får man väl räkna med att bli drabbad...

Idag då, idag vaknade jag på ett ganska irriterande humör. Jag sov ganska dåligt eftersom man tänkte på att det ev. kunde finnas små husdjur i ens säng och dessutom hade internet inte kommit tillbaka ännu. Som tur är blev dagen härifrån bara bättre och bättre. Efter två ganska långa och tröttsamma lektioner var det dags för lunch och gissa vad som hade hänt då! Internet hade äntligen kommit tillbaka! Dessutom har jag inte fått några bedbugs bett och de som hade har inte fått mer utan istället har betten börjat gå bort sa någon. I eftermiddags stod det egentligen träning på schemat men istället gick jag och några till Junction och jag fick fika för första gången på ArtCafé! Allt som allt förvandlades en dålig dag till en bra riktigt dag.

Å juste för några dagar sedan satte jag också upp alla mina bilder jag hade med mig från Sverige för att göra rummet lite med personligt och mysigt. Så nu sitter ni här på min vägg alla ;)

Hej då! så får ni ha det så bra!

City tour

Hej!

Idag var vi på vår första lilla utflykt. Man kanske inte kan kalla det en utflykt men kl 11 gick bussen från skolan och iväg åkte vi för att se oss runt om lite grann i staden vi numera bor i. Det var jätteroligt att få se något annat än bara internatet. I ca en och en halv timme var vi borta och fick se lite av downtown, en glimt av slumområdet Kibera och bara staden i allmänhet. Dessutom körde vi förbi Westgate som är köpcentret där en terrorattack skedde för ca tre år sedan och nästan 70 personer dog. Vad man hört är att det ska finnas kvar skott i väggarna där som man kan se men det kunde inte jag se någon skymt av så lite surrealistiskt kändes det att veta att jättemånga människor bara för några år sedan miste livet på den platsen. Tyvärr var det väldigt svårt att få några bra bilder eftersom bussen rörde på sig hela tiden och man ville inte ta upp kameran i ansiktena på människorna som gick förbi. En gång under bussfärden fick vi sträcka på benen på en plats där man såg ut lite över staden så där klipptes lite bilder på varandra. Nu är det snart middag och jag är utsvulten! Så det ska bli fantastiskt gott med lite mat. Imorgon är en ny skoldag, imorgon börjar också de flesta skolorna där hemma så lycka till till er också! Ha det så bra alla! Hoppas Sverige inte bjuder på allt för hemskt väder!

dag 5

Hej Hej!!

Under de senaste dagarna har vi bland annat börjat skolan, haft våra första lektioner, solat och badat och bara försökt lära känna varandra. Vi har besökt junction och impala (gymmet bredvid skolan). Allt är än så länge väldigt bra, har haft lite hemlängtan men om jag inte skulle haft det skulle det väl vara lite konstigt. Jag kan ibland sakna tryggheten med att ha människor som känner en i närheten, här är alla jättetrevliga och roliga att prata med osv men man saknar den djupa relationen med människor, men eftersom vi bokstavligt talat bor med varandra alla 80/90 internatelever så kommer vi nog snart känna varandra superbra inom kort.

 Man kan tro att det är varmt här några mil från det norra halvklotet, väldigt nära ekvatorn, men faktum är att det är ''vinter'' här just nu. Inte för att Kenya har några särskilda årstider, men denna tiden på året är det som kallast och det är många som fryser här på internatet. Och eftersom jag är en ytterst kallblodig person fryser jag något rejält. På morgonen när jag vaknar fryser jag, på kvällen när solen gått ner fryser jag och när jag glömmer att sätta på mig mjukisbyxor innan jag hoppar till sängs vaknar jag på natten och fryser. Vid dessa tillfällen på dygnet är det bara runt 13-16 grader och eftersom det inte är särskilt stor skillnad på ute och inne här så blir det kallt. 

Men jag sa ju faktiskt förut att vi solat och badat de senaste dagarna, och ja det har vi också. Jag har badat två gånger hittills. Första gången efter att vi haft massa aktiviteter i stekande sol igår eftermiddags och andra gången idag då vi solade. På dagen är det faktiskt varmt och man känner att solen tar på ett helt annat sätt, så det blir för min del att lära mig hur man använder solkräm haha. Fatta vad härligt det kommer bli senare när det blir varmare då kommer man nog att älska poolen!

Nu sitter jag i min säng och ska snart säga godnatt för att skaffa mig lite energi inför morgondagen. Imorgon ska vi nämligen åka på citytour runt i Nairobi. Det ska bli väldigt roligt att få se lite mer av staden man nu bor i men också kul att komma ut lite eftersom vi än så länge som längst gått i stora grupper 100 meter till Junction. 

Godnatt!!

Dag 1

Hej Hej!

Nu har första dagen här i Kenya kommit till sitt slut och det känns väldigt bra. Flygresan igår var lång men gick bra, sedan blev vi upphämtade med skolans bussar som tog oss till internatområdet. Direkt fick vi se att den Kenyanska trafiken inte är som hemma, på vägen till intenatet såg vi nämligen en stor bilkrock med sex bilar som hade krockat. Någon annan sa också att hon sätt att det brann på vägen. När vi kom hit fick vi lite och äta och sedan fick vi våra rum. Jag och min room-mate bor tillsammans med några andra lite avsides i ett hus vilket både är positivt och negativt. Rummet blir lite mer bara vårt och några problem med ljud från andra kommer det inte att vara, dock så ligger det ju inte lika nära allt. 

Idag vaknade jag utvilad vid 11 och halv 12 gick vi upp och åt brunch. Grönsakerna och frukten här tycker jag är väldigt god, speciellt tomaten och vattenmelonen! Senare på dagen gick vi till Junction som är ett köpcentrum som ligger väldigt nära skolan. Där fixade vi SIM kort till våra Kenya-mobiler och jag köpte lite block, pennor, duschkräm och annat nödvändigt. Dessutom hann vi för första gången äta på planet yoghurt vilket förmodligen heller inte var den sista! Väl tillbaka på internatet hängde vi lite innan det blev middag och sedan hade de ett litet info möte för alla eleverna. Senare på kvällen fick vi faktiskt igång fotbollen på TVn vilket var väldigt roligt, särskilt eftersom Sverige faktiskt vann vilket betyder att vi är i final!! Tyvärr fick vi inte igång handbollen som faktiskt håller på i skrivande stund men hör att det inte alls går bra så det var väl lika bra det.

Nu ligger jag i min säng och ska snart gå och lägga mig, imorgon börjar skolan men antar att vi bara kommer köra massa namnlekar. Asså gud, det kommer ta så lång tid för mig att lära mig alla namn men men, det är väl så det ska va. 

Tyvärr har jag varit sämst att ta bilder men här är några från mobilen i alla fall. 

 

 

Två timmar kvar

Nu är klockan kvart över två och om två timmar rullar bilen till flygplatsen. Ena stunden känns det inte dom något speciellt, som att detta bara är ännu en sen sommarlovsnatt. Andra stunden vill jag bara gråta. Det är i de stunderna som jag inser hur mycket jag kommer sakna alla och allt fint som jag har här, det är de stunderna som jag inser hur tacksam jag är för allt jag har. Och det är ju just därför det är så jobbigt att lämna, för att jag har så fina människor runt omkring mig.

Sista dagen kunde inte blivit bättre än vad den blev. Den spenderades på Liseberg med härligaste tjejerna som jag kommer sakna så mycket. Sandra hängde med hem där vi på kvällen åt en fantastiskt god middag med både varmrätt och efterrätt. Att sova hade jag inte ens en tanke på denna natt, dels för att det känns ovärt när man behöver gå upp vid halv tre, dels för att jag vet att jag aldrig skulle kunna komma.

Som ni säkert förstår kom känslorna till sist för mig också. Jag är jättenervös och jättetaggad. Jag är jätteledsen för att lämna alla men jag är jätteglad över att jag fått den här chansen.

Om mindre än två timmar rullar bilen mot flygplatsen, nu händer det verkligen.

En vecka

Om 7 dygn sitter jag på ett flygplan påväg mot en ny kontinent, ett nytt land, en ny stad och mitt nya hem. Well, that´s pretty sick right? 

Och här sitter jag nu, i mitt gamla rum som jag bott i ända sedan jag föddes, i det lilla samhället som ändas har 40 tusen invånare och är snart påväg att flytta till en stad med 3 miljoner invånare. Idag regnar det, så som det brukar göra i Sverige, men jag är för stunden ganska glad ändå. Vädret har inte påverkat min dag för idag har jag bara varit inomhus. Jag har städat och smått börjat packa. Jag är faktiskt ganska nöjd även mig själv som enligt mig för en gång skull inte börjar för sent med något. Idag har jag också fått mitt första ''Hur-i-helvete-ska-jag-få-plats-med-hela-mitt-liv-i-två-väskor -Utbrott'' och det känner jag på mig redan nu att jag kommer få fler gånger. Helt enkelt har denna dagen varit väldigt lugn och kommer förmodligen vara det tills jag ikväll ska ta min sista dukoral (tagg på den!!) och sedan gå och lägga mig. 

Asså gud... Jag känner att jag inte får ner nåt, skrivkrampens syndrom har än en gång drabbat mig och ska jag vara helt ärlig känner jag mig så tom. Känns inte som att jag ska åka och känns inte som att min dröm snart är mitt liv. Det känns inte bra att jag inte känner något för helt ärligt är jag värdens känslomänniska, jag gråter för ingenting och jag skrattar för allt. Men varför är jag nu så himla lugn?? Varför freakar jag inte ut över att jag ska flytta till ett helt nytt ställe?? Varför börjar jag inte störtgråta för jag vet att de som betyder mest för mig snart inte är inom räckhåll för mig? Varför berättar jag inte för varje människa på stan att JAG SKA TILL KENYA så som jag gjorde för några månader sen? Jag kan inte tolka mig själv, jag vet inte varför jag reagerar som jag gör. Jag vet inte om det är för att jag är så säker eller osäker på vad som ska hända. Jag vet inte om det är för att skydda mitt psyke så att jag ens kan ta mig igenom denna sista veckan. Jag har ingen aning. 

För några veckor sen kändes det SÅ bra, och nu känns det inte alls. Vad är det för fel? eller är det ens något fel? Just idag är jag inte taggad, jag är inte rädd och jag är inte ens lite nervös. Var är mina känslor???

Jag tänker välja att se min reaktion som något positivt, jag tänker välja att se mina känslor som inte finns som ett täcken på att jag vet att det som komma skall är rätt, det är rätt väg att gå och det är ett tecken på säkerhet.

 

Upp